001:001 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.
I månaden Kisleu, i det tjugonde året, när jag var i Susans
borg,
001:002 hände sig att Hanani, en av mina bröder, och några andra män
kommo från Juda. Och jag frågade dem om judarna, den räddade
skara som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem.
001:003 De sade till mig: »De kvarblivna, de som efter fångenskapen
finnas kvar i hövdingdömet, lida stor nöd och smälek, och
Jerusalems mur är nedbruten, och dess portar äro uppbrända i
eld.»
001:004 När jag hade hört detta, satt jag gråtande och sörjande i flera
dagar och fastade och bad inför himmelens Gud.
001:005 Och jag sade: »Ack HERRE, himmelens Gud, du store och
fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem
som älska dig och hålla dina bud,
001:006 låt ditt öra akta härpå, och låt dina ögon vara öppna, och hör
din tjänares bön, den som jag nu beder inför dig både dag och
natt, för Israels barn, dina tjänare, i det att jag bekänner
Israels barns synder, dem som vi hava begått mot dig; ty också
jag och min faders hus hava syndat.
001:007 Vi hava svårt förbrutit oss mot dig; vi hava icke hållit de bud
och stadgar och rätter som du gav din tjänare Mose.
001:008 Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose, när du sade:
'Om I ären otrogna, så skall jag förströ eder bland folken;
001:009 men om I vänden om till mig och hållen mina bud och gören efter
dem, då vill jag, om än edra fördrivna vore vid himmelens ända,
likväl församla dem därifrån och låta dem komma till den plats
som jag har utvalt till boning åt mitt namn.'
001:010 De äro ju dina tjänare och ditt folk, som du har förlossat genom
din stora kraft och din starka hand.
001:011 Ack Herre, låt ditt öra akta på din tjänares bön, ja, på vad
dina tjänare bedja, de som vilja frukta ditt namn; låt nu din
tjänare vara lyckosam och låt honom finna barmhärtighet inför
denne man.»
Jag var då munskänk hos konungen.
002:001 I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett
tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och
gav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför
honom;
002:002 men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Du
är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.» Då blev jag
övermåttan häpen.
002:003 Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen!
Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders
gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»
002:004 Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?» Då bad jag en
bön till himmelens Gud
002:005 och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om du
finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig
fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det
att jag åter må bygga upp den.»
002:006 Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid
hans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma
tillbaka?» Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara,
uppgav jag för honom en bestämd tid.
002:007 Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så må
brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden,
att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,
002:008 så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga
skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp
portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till
stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min
bostad.» Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds
goda hand var över mig.
002:009 När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden,
gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mig
härhövitsmän och ryttare.
002:010 Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någon
hade kommit för att se Israels barn till godo.
002:011 När jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit där i tre
dagar,
002:012 stod jag upp om natten jämte några få män, utan att hava omtalat
för någon människa vad min Gud ingav mig i hjärtat att göra för
Jerusalem; och det djur som jag red på var det enda jag hade med
mig.
002:013 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkällan
och Dyngporten och besåg Jerusalems murar, huru de voro
nedbrutna, och huru dess portar voro förtärda av eld.
002:014 Och jag drog vidare till Källporten och till Konungsdammen, men
där var det icke möjligt för djuret att komma fram med mig.
002:015 Då begav jag mig uppför dalen om natten och besåg muren och
vände sedan åter in genom Dalporten och kom så tillbaka.
002:016 Och föreståndarna hade icke fått veta vart jag hade gått, och
vad jag ville göra, ty jag hade ännu icke omtalat något för
judarna, prästerna, ädlingarna, föreståndarna och de övriga, som
skulle få med arbetet att göra.
002:017 Men nu sade jag till dem: »I sen själva i vilken nöd vi äro,
huru Jerusalem ligger öde, och huru dess portar äro uppbrända i
eld. Välan då, låt oss bygga upp Jerusalems mur, för att vi icke
längre må vara till smälek.»
002:018 Och jag omtalade för dem huru min Guds hand hade varit mig
nådig, så ock vad konungen hade lovat mig. Då sade de: »Vi vilja
stå upp och bygga.» Och de togo mod till sig för det goda
verket.
002:019 Men när horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
tjänstemannen, och araben Gesem hörde detta, bespottade de oss
och visade förakt för oss; och de sade: »Vad är det I gören?
Viljen I sätta eder upp mot konungen?»
002:020 Då gav jag dem detta svar: »Himmelens Gud skall låta det gå oss
väl, och vi, hans tjänare, vilja stå upp och bygga; men I haven
ingen del eller rätt eller åminnelse i Jerusalem.»
003:001 Och översteprästen Eljasib och hans bröder, prästerna, stodo upp
och byggde Fårporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan
satte in dörrarna. Vidare byggde de ända fram till Hammeatornet,
som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.
003:002 Därbredvid byggde Jerikos män; och därbredvid byggde Sackur,
Imris son.
003:003 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och
satte in dess dörrar, dess riglar och bommar.
003:004 Därbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, på
att sätta muren i stånd; därbredvid arbetade Mesullam, son till
Berekja, son till Mesesabel; och därbredvid arbetade Sadok,
Baanas son.
003:005 Därbredvid arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem
ville icke böja sin hals till att tjäna sin Herre.
003:006 Gamla porten sattes i stånd av Jojada, Paseas son, och Mesullam,
Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess dörrar, dess
riglar och bommar.
003:007 Därbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon
jämte männen från Gibeon och Mispa, som lydde under ståthållaren
i landet på andra sidan floden.
003:008 Därbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, jämte guldsmederna;
och därbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det
nästföljande stycket av Jerusalem lät man vara, ända till Breda
muren.
003:009 Därbredvid arbetade Refaja, Hurs son, hövdingen över ena hälften
av Jerusalems område.
003:010 Därbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget
hus; och därbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son.
003:011 En annan sträcka sattes i stånd av Malkia, Harims son, och av
Hassub, Pahat-Moabs son, och därjämte Ugnstornet.
003:012 Därbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, hövdingen över andra
hälften av Jerusalems område, han själv med sina döttrar.
003:013 Dalporten sattes i stånd av Hanun och Sanoas invånare; de byggde
upp den och satte in dess dörrar, dess riglar och bommar. De
byggde ock ett tusen alnar på muren, ända fram till Dyngporten.
003:014 Och Dyngporten sattes i stånd av Malkia, Rekabs son, hövdingen
över Bet-Hackerems område; han byggde upp den och satte in dess
dörrar, dess riglar och bommar.
003:015 Och Källporten sattes i stånd av Sallun, Kol-Hoses son,
hövdingen över Mispas område; han byggde upp den och lade tak
därpå och satte in dess dörrar, dess riglar och bommar. Han
byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga
trädgården, ända fram till trapporna som föra ned från Davids
stad.
003:016 Därnäst sattes ett stycke i stånd av Nehemja, Asbuks son,
hövdingen över ena hälften av Bet-Surs område, nämligen stycket
ända fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram
till den grävda dammen och till Hjältehuset.
003:017 Därnäst arbetade leviterna under Rehum, Banis son; därbredvid
arbetade Hasabja, hövdingen över ena hälften av Kegilas område,
för sitt område.
003:018 Därnäst arbetade deras bröder under Bavai, Henadads son,
hövdingen över andra hälften av Kegilas område.
003:019 Därbredvid sattes en annan sträcka i stånd av Eser, Jesuas son,
hövdingen över Mispa, nämligen från platsen mitt emot uppgången
till tyghuset i Vinkeln.
003:020 Därnäst sattes, under ivrigt arbete, en annan sträcka i stånd av
Baruk, Sabbais son, från Vinkeln ända fram till ingången till
översteprästen Eljasibs hus.
003:021 Därnäst sattes en annan sträcka i stånd av Meremot, son till
Uria, son till Hackos, från ingången till Eljasibs hus ända dit
där Eljasibs hus slutar.
003:022 Därnäst arbetade prästerna, männen från Jordanslätten.
003:023 Därnäst arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus;
därnäst arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja,
utmed sitt eget hus.
003:024 Därnäst sattes en annan sträcka i stånd av Binnui, Henadads son,
från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till
Hörnet.
003:025 Palal, Usais son, satte i stånd stycket från platsen mitt emot
Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre konungshuset,
vid fängelsegården; därnäst kom Pedaja, Pareos' son.
003:026 (Men tempelträlarna bodde på Ofel ända fram till platsen mitt
emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.)
003:027 Därnäst sattes en annan sträcka i stånd av tekoaiterna, från
platsen mitt emot det stora utskjutande tornet ända fram till
Ofelmuren.
003:028 Ovanför Hästporten arbetade prästerna, var och en mitt emot sitt
eget hus.
003:029 Därnäst arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och
därnäst arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid Östra
porten.
003:030 Därnäst sattes en annan sträcka i stånd av Hananja, Selemjas
son, och Hanun, Salafs sjätte son; därnäst arbetade Mesullam,
Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.
003:031 Därnäst sattes ett stycke i stånd av Malkia, en av guldsmederna,
ända fram till tempelträlarnas och köpmännens hus, mitt emot
Mönstringsporten och vidare fram till Hörnsalen.
003:032 Och mellan Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och
köpmännen på att sätta muren i stånd.
004:001 När nu Sanballat hörde att vi höllo på att bygga upp muren,
vredgades han och blev högeligen förtörnad. Och han bespottade
judarna
004:002 och talade så inför sina bröder och inför Samariens krigsfolk:
»Vad är det dessa vanmäktiga judar göra? Skall man låta dem
hållas? Skola de få offra? Skola de kanhända i sinom tid
fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv åt stenarna i
grushögarna, där de ligga förbrända?»
004:003 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: »Huru de än
bygga, skall dock en räv komma deras stenmur att rämna, blott
han hoppar upp på den.»
004:004 Hör, vår Gud, huru föraktade vi äro. Låt deras smädelser falla
tillbaka på deras egna huvuden. Ja, låt dem bliva utplundrade i
ett land dit de föras såsom fångar.
004:005 Överskyl icke deras missgärningar, och låt deras synd icke varda
utplånad ur din åsyn, eftersom de hava varit de byggande till
förargelse.
004:006 Och vi byggde på muren, och hela muren blev hopfogad till sin
halva höjd; och folket arbetade med gott mod.
004:007 Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och
asdoditerna hörde att man alltjämt höll på med att laga upp
Jerusalems murar, och att rämnorna begynte igentäppas, då blevo
de mycket vreda.
004:008 Och de sammansvuro sig allasammans att gå åstad och angripa
Jerusalem och störa folket i deras arbete.
004:009 Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dag
och natt för att skydda oss mot dem.
004:010 Men judarna sade: »Bärarnas kraft sviker, och gruset är alltför
mycket; vi förmå icke mer att bygga på muren.»
004:011 Våra ovänner åter sade: »Innan de få veta eller se något, skola
vi stå mitt ibland dem och dräpa dem; så skola vi göra slut på
arbetet.»
004:012 När nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och från alla
håll uppmanade oss, väl tio gånger, att vi skulle draga oss
tillbaka till dem,
004:013 då ställde jag upp folket i de lägsta och mest öppna delarna av
staden bakom muren; jag ställde upp dem efter släkter, med sina
svärd, spjut och bågar.
004:014 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till
ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Frukten
icke för dem; tänken på Herren, den store och fruktansvärde, och
striden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustrur
och edra hus.»
004:015 Sedan våra fiender sålunda hade fått förnimma att saken var oss
bekant, och att Gud hade gjort deras råd om intet, kunde vi alla
vända tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
004:016 Från den dagen var ena hälften av mina tjänare sysselsatt med
arbetet, under det att andra hälften stod väpnad med sina spjut,
sköldar, bågar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda
hus.
004:017 De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor
gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo
de vapnet.
004:018 Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sin
länd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en
basunblåsare.
004:019 Jag hade nämligen sagt till ädlingarna och föreståndarna och det
övriga folket: »Arbetet är stort och vidsträckt, och vi äro
spridda över muren, långt ifrån varandra.
004:020 Där I nu hören basunen ljuda, dit skolen I församla eder till
oss; vår Gud skall strida för oss.»
004:021 Så gjorde ock vi vårt arbete, under det att hälften av folket
stod väpnad med sina spjut från morgonrodnadens uppgång, till
dess att stjärnorna kommo fram.
004:022 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin
tjänare skulle stanna över natten inne i Jerusalem, så att vi om
natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
004:023 Och varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som
gjorde vakt hos mig lade av kläderna; vapnen höllos av var och
en för lika nödvändiga som vatten.
005:001 Och männen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot
sina judiska bröder.
005:002 Några sade: »Vi med våra söner och döttrar äro många; låt oss få
säd, så att vi hava att äta och kunna bliva vid liv.»
005:003 Och några sade: »Våra åkrar, vingårdar och hus måste vi
pantsätta; låt oss få säd till att stilla vår hunger.»
005:004 Och andra sade: »Vi hava måst låna penningar på våra åkrar och
vingårdar till skatten åt konungen.
005:005 Nu äro ju våra kroppar lika goda som våra bröders kroppar, och
våra barn lika goda som deras barn; men ändå måste vi giva våra
söner och döttrar i träldom, ja, några av våra döttrar hava
redan blivit givna i träldom, utan att vi förmå göra något
därvid, eftersom våra åkrar och vingårdar äro i andras händer.»
005:006 När jag nu hörde deras rop och hörde dessa ord, blev jag mycket
vred.
005:007 Och sedan jag hade gått till råds med mig själv, förebrådde jag
ädlingarna och föreståndarna och sade till dem: »Det är ocker I
bedriven mot varandra.» Därefter sammankallade jag en stor
folkförsamling emot dem.
005:008 Och jag sade till dem: »Vi hava efter förmåga friköpt våra
judiska bröder som voro sålda åt hedningarna. Skolen nu I sälja
edra bröder? Skola de behöva sälja sig åt oss?» Då tego de och
hade intet att svara.
005:009 Och jag sade: »Vad I gören är icke rätt. I borden ju vandra i
vår Guds fruktan, så att våra fiender, hedningarna, ej finge
orsak att smäda oss.
005:010 Också jag och mina bröder och mina tjänare hava penningar och
säd att fordra av dem; låt oss nu avstå från vår fordran.
005:011 Given dem redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar,
olivplanteringar och hus, och skänken efter den ränta på
penningarna, på säden, på vinet och oljan, som I haven att
fordra av dem.»
005:012 De svarade: »Vi vilja giva det tillbaka och icke utkräva något
av dem; vi vilja göra såsom du har sagt.» Och jag tog en ed av
dem, sedan jag hade tillkallat prästerna, att de skulle göra så.
005:013 Därjämte skakade jag fånget på min mantel och sade: »Var och en
som icke håller detta sitt ord, honom må Gud så skaka bort ifrån
hans hus och hans gods; ja, varde han så utskakad och tom på
allt.» Och hela församlingen sade: »Amen», och lovade HERREN.
Därefter gjorde folket såsom det var sagt.
005:014 Ytterligare är att nämna att från den dag då jag förordnades att
vara ståthållare över dem i Juda land, alltså från Artasastas
tjugonde regeringsår ända till hans trettioandra, tolv hela år,
varken jag eller mina bröder åto av ståthållarkosten.
005:015 De förra ståthållarna, de som hade varit före mig, hade betungat
folket och tagit av dem mat och vin till ett värde av mer än
fyrtio siklar silver, och jämväl deras tjänare hade förfarit
hårt mot folket. Men så gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.
005:016 Dessutom höll jag i att arbeta på muren, och ingen åker köpte vi
oss; och alla mina tjänare voro församlade vid arbetet där.
005:017 Och av judarna och deras föreståndare åto ett hundra femtio man
vid mitt bord, förutom dem som kommo till oss ifrån folken runt
omkring oss.
005:018 Och vad som tillreddes för var dag, nämligen en oxe och sex
utsökta får, förutom fåglar, det tillreddes på min bekostnad;
och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men
likväl krävde jag icke ut ståthållarkosten, eftersom arbetet
tyngde så svårt på folket.
005:019 Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk, och
räkna mig det till godo!
006:001 När nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och våra övriga
fiender hörde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer
fanns någon rämna i den--om jag ock vid den tiden ännu icke
hade satt in dörrar i portarna--
006:002 då sände Sanballat och Gesem bud till mig och läto säga: »Kom,
låt oss träda tillsammans i Kefirim i Onos dal.» De tänkte
nämligen göra mig något ont.
006:003 Men jag skickade bud till dem och lät säga: »Jag har ett stort
arbete för händer och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke
vila, såsom dock måste ske, om jag lämnade det och komme ned
till eder.»
006:004 Och de sände samma bud till mig fyra gånger; men var gång gav
jag dem samma svar som förut.
006:005 Då sände Sanballat för femte gången till mig sin tjänare med
samma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.
006:006 Däri var skrivet: »Det förljudes bland folken, och påstås jämväl
av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att
det är därför du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras
konung--sådant säger man.
006:007 Du lär ock hava beställt profeter som i Jerusalem skola utropa
och förkunna att du är konung i Juda. Eftersom nu konungen nog
får höra talas härom, därför må du nu komma, så att vi få rådslå
med varandra.»
006:008 Då sände jag bud till honom och lät svara: »Intet av det du
säger har någon grund, utan det är dina egna påfund.»
006:009 De ville nämligen alla skrämma oss, i tanke att vi då skulle
förlora allt mod till arbetet, och att detta så skulle bliva
ogjort.
Styrk du nu i stället mitt mod!
006:010 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till
Mehetabel; han höll sig då inne. Och han sade: »Låt oss
tillsammans gå till Guds hus, in i templet, och sedan stänga
igen templets dörrar. Ty de skola komma för att dräpa dig; om
natten skola de komma för att dräpa dig.»
006:011 Men jag svarade: »Skulle en man sådan som jag vilja fly? Eller
kan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vid
liv? Nej, jag vill icke gå dit.»
006:012 Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att han
förebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hade
lejt honom.
006:013 Han var lejd, för att jag skulle låta skrämma mig till att göra
såsom han sade och därmed försynda mig; på detta sätt ville de
framkalla ont rykte om mig, för att sedan kunna smäda mig.
006:014 Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat, efter dessa hans
gärningar, så ock på profetissan Noadja och de andra profeterna
som ville skrämma mig!
006:015 Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul, efter
femtiotvå dagar.
006:016 När nu alla våra fiender hörde detta, betogos de, alla de
kringboende folken, av fruktan, och sågo att de hade kommit illa
till korta; ty de förstodo nu att detta arbete var vår Guds
verk.
006:017 Vid denna tid sände ock Juda ädlingar många brev till Tobia, och
brev från Tobia ankommo ock till dem.
006:018 Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han var
nämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade
tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
006:019 Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jag
sade buro de fram till honom. Tobia sände ock brev för att
skrämma mig.
007:001 När nu muren var uppbyggd, satte jag in dörrarna; och
dörrvaktare, sångare och leviter blevo anställda.
007:002 Och till befälhavare över Jerusalem satte jag min broder Hanani
jämte Hananja, hövitsman i borgen, ty denne hölls för en
pålitlig man och var gudfruktig mer än många andra.
007:003 Och jag sade till dem: »Jerusalems portar må icke öppnas, förrän
solen är högt uppe; och medan vakten ännu står kvar, skall man
stänga dörrarna och sätta bommarna för. Och I skolen ställa ut
vakter av Jerusalems invånare, var och en på hans post, så att
envar får stå framför sitt eget hus.»
007:004 Och staden var vidsträckt och stor, men där fanns icke mycket
folk, och husen voro icke uppbyggda.
007:005 Och min Gud ingav mig i hjärtat att jag skulle församla
ädlingarna, föreståndarna och folket för att upptecknas i
släktregister. Då fann jag släktförteckningen över dem som först
hade dragit upp, och jag fann däri så skrivet:
007:006 »Dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den
landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda
av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände tillbaka till
Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,
007:007 i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja,
Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och
Baana.
Detta var antalet män av Israels meniga folk:
007:008 Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;
007:009 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;
007:010 Aras barn: sex hundra femtiotvå;
007:011 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta
hundra aderton;
007:012 Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
007:013 Sattus barn: åtta hundra fyrtiofem;
007:014 Sackais barn: sju hundra sextio;
007:015 Binnuis barn: sex hundra fyrtioåtta;
007:016 Bebais barn: sex hundra tjuguåtta;
007:017 Asgads barn: två tusen tre hundra tjugutvå;
007:018 Adonikams barn: sex hundra sextiosju;
007:019 Bigvais barn: två tusen sextiosju;
007:020 Adins barn: sex hundra femtiofem;
007:021 Aters barn av Hiskia: nittioåtta;
007:022 Hasums barn: tre hundra tjuguåtta;
007:023 Besais barn: tre hundra tjugufyra;
007:024 Harifs barn: ett hundra tolv;
007:025 Gibeons barn: nittiofem;
007:026 männen från Bet-Lehem och Netofa: ett hundra åttioåtta;
007:027 männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta;
007:028 männen från Bet-Asmavet: fyrtiotvå;
007:029 männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra
fyrtiotre;
007:030 männen från Rama och Geba: sex hundra tjuguen;
007:031 männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;
007:032 männen från Betel och Ai: ett hundra tjugutre;
007:033 männen från det andra Nebo: femtiotvå;
007:034 den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
007:035 Harims barn: tre hundra tjugu;
007:036 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
007:037 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;
007:038 Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.
007:039 Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
007:040 Immers barn: ett tusen femtiotvå;
007:041 Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;
007:042 Harims barn: ett tusen sjutton.
007:043 Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn:
sjuttiofyra;
007:044 av sångarna: Asafs barn: ett hundra fyrtioåtta;
007:045 av dörrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs
barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettioåtta.
007:046 Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
007:047 Keros' barn, Sias barn, Padons barn,
007:048 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,
007:049 Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,
007:050 Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,
007:051 Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,
007:052 Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,
007:053 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
007:054 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
007:055 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
007:056 Nesias barn, Hatifas barn.
007:057 Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas
barn,
007:058 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
007:059 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons
barn.
007:060 Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans
tre hundra nittiotvå.
007:061 Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa,
Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
och sin släkt, och huruvida de voro av Israel:
007:062 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotvå.
007:063 Och av prästerna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn,
hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till hustru och
blev uppkallad efter deras namn.
007:064 Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde icke finna
dem; därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.
007:065 Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det
högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.
007:066 Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre
hundra sextio,
007:067 förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre
hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra fyrtiofem
sångare och sångerskor.
007:068
007:069 Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju
hundra tjugu åsnor.
007:070 Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo skänker till
arbetet. Ståthållaren gav till kassan i guld ett tusen dariker,
därtill femtio skålar och fem hundra trettio prästerliga
livklädnader.
007:071 Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo till
arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver två tusen
två hundra minor.
007:072 Och det övriga folkets gåvor utgjorde i guld tjugu tusen dariker
och i silver två tusen minor, så ock sextiosju prästerliga
livklädnader.
007:073 Och prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av
meniga folket samt tempelträlarna, korteligen hela Israel,
bosatte sig i sina städer.»
008:001 När sjunde månaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina
städer, församlade sig folket, alla såsom en man, på den öppna
platsen framför Vattenporten; och de bådo Esra, den skriftlärde,
att hämta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit åt
Israel.
008:002 Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män
och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde; detta var på
första dagen i sjunde månaden.
008:003 Och han föreläste därur vid den öppna platsen framför
Vattenporten, från dagningen till middagen, för män och kvinnor,
dem som kunde förstå det; och allt folket lyssnade till
lagboken.
008:004 Och Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning som man
hade gjort för det ändamålet; och bredvid honom stodo Mattitja,
Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida, och
till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana,
Sakarja och Mesullam.
008:005 Och Esra öppnade boken, så att allt folket såg det, ty han stod
högre än allt folket; och när han öppnade den, stod allt folket
upp.
008:006 Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade:
»Amen, Amen», med uppräckta händer; och de böjde sig ned och
tillbådo HERREN med ansiktet mot jorden.
008:007 Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia,
Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra
leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var
och en på sin plats.
008:008 Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade
meningen, så att man förstod det som lästes.
008:009 Och Nehemja, han som var ståthållare, och prästen Esra, den
skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till
allt folket: »Denna dag är helgad åt HERREN, eder Gud; sörjen
icke och gråten icke.» Ty allt folket grät, när de hörde lagens
ord.
008:010 Och han sade ytterligare till dem: »Gån bort och äten eder bästa
mat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvor
därav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dag
är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i
HERREN är eder starkhet.»
008:011 Också leviterna lugnade allt folket och sade: »Varen stilla, ty
dagen är helig; varen icke bedrövade.»
008:012 Och allt folket gick bort och åt och drack; de sände ock omkring
gåvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada;
ty de hade aktat på det som man hade kungjort för dem.
008:013 Dagen därefter församlade sig huvudmännen för hela folkets
familjer, så ock prästerna och leviterna, till Esra, den
skriftlärde, för att giva närmare akt på lagens ord.
008:014 Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit
att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde
månaden,
008:015 och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer
och i Jerusalem och säga: »Gån ut på bergen och hämten löv av
olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmträd
och andra lummiga träd, och gören lövhyddor, såsom det är
föreskrivet.»
008:016 Då gick folket ut och hämtade sådant och gjorde sig hyddor på
tak och på gårdar, var och en åt sig, så ock på gårdarna till
Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den
öppna platsen vid Efraimsporten.
008:017 Och hela församlingen, så många som hade kommit tillbaka ifrån
fångenskapen, gjorde sig lövhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty
från Jesuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels
barn icke gjort så. Och där rådde mycket stor glädje.
008:018 Och man föreläste ur Guds lagbok var dag, från den första dagen
till den sista. Och de höllo högtid i sju dagar, och på åttonde
dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.
009:001 Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn
och höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina
huvuden.
009:002 Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar
och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders
missgärningar.
009:003 Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur
HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under
en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin
Gud.
009:004 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och
Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst
till HERREN, sin Gud.
009:005 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia,
Sebanja och Petaja sade:
»Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet.
Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov
och pris.
009:006 Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel
och hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och
allt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid
liv; och himmelens härskara tillbeder dig.
009:007 Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det
kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
009:008 Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med
honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas,
hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas
land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är
rättfärdig.
009:009 Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop
vid Röda havet.
009:010 Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på
allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt
mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.
009:011 Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på
torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom
stenar, i väldiga vatten.
009:012 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en
eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.
009:013 Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen
och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och
bud.
009:014 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar
och lag genom din tjänare Mose.
009:015 Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten
komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå
och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat
giva åt dem.
009:016 Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de
icke hörde på dina bud.
009:017 De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort
med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en
anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en
förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet;
och du övergav dem icke.
009:018 Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är din
Gud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sig
skyldiga till stora hädelser,
009:019 så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora
barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde
dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den
väg de skulle gå.
009:020 Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade
du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.
009:021 I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem;
deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.
009:022 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på
skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde
konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan
009:023 Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen,
och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att
de skulle komma dit och taga det i besittning.
009:024 Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för
dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både
konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de
ville.
009:025 Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i
besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar,
vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto
och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna
goda.
009:026 Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din
lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och
ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora
hädelser.
009:027 Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem;
men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från
himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare,
som frälste dem ur deras ovänners hand.
009:028 När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då
överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda
över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från
himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.
009:029 Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro
övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina
rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får
leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro
hårdnackade och ville icke höra.
009:030 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande
genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du
dem i de främmande folkens hand.
009:031 Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem
och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
009:032 Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som
håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all
den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar,
våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska
konungarnas dagar ända till denna dag.
009:033 Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du
har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
009:034 Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder
hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de
varningar som du har låtit komma till dem.
009:035 Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade
givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit
för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina
onda gärningar.
009:036 Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder,
för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi
andras tjänare,
009:037 och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra
synders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar och
vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.»
009:038 På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det
skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra
furstars, våra leviters och våra prästers namn.
010:001 Följande namn stodo på skrivelserna som buro sigillen: Nehemja,
ståthållaren, Hakaljas son, och Sidkia,
010:002 Seraja, Asarja, Jeremia,
010:003 Pashur, Amarja, Malkia,
010:004 Hattus, Sebanja, Malluk,
010:005 Harim, Meremot, Obadja,
010:006 Daniel, Ginneton, Baruk,
010:007 Mesullam, Abia, Mijamin,
010:008 Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro prästerna.
010:009 Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn,
Kadmiel,
010:010 så ock deras bröder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
010:011 Mika, Rehob, Hasabja,
010:012 Sackur, Serebja, Sebanja,
010:013 Hodia, Bani och Beninu.
010:014 Folkets huvudmän voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
010:015 Bunni, Asgad, Bebai,
010:016 Adonia, Bigvai, Adin,
010:017 Ater, Hiskia, Assur,
010:018 Hodia, Hasum, Besai,
010:019 Harif, Anatot, Nobai,
010:020 Magpias, Mesullam, Hesir,
010:021 Mesesabel, Sadok, Jaddua,
010:022 Pelatja, Hanan, Anaja,
010:023 Hosea, Hananja, Hassub,
010:024 Hallohes, Pilha, Sobek,
010:025 Rehum, Hasabna, Maaseja,
010:026 Ahia, Hanan, Anan,
010:027 Malluk, Harim och Baana.
010:028 Och det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna,
sångarna, tempelträlarna och alla de som hade avskilt sig från de
främmande folken och vänt sig till Guds lag, så ock deras hustrur,
söner och döttrar, alla som hade kommit till moget förstånd,
010:029 dessa slöto sig till sina förnämligare bröder och gingo ed och
svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit
given genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla och göra
efter alla HERRENS, vår HERRES, bud och rätter och stadgar,
010:030 att vi icke skulle giva våra döttrar åt de främmande folken, ej
heller taga deras döttrar till hustrur åt våra söner.
010:031 Och när de främmande folken förde in handelsvaror eller något slags
säd till salu på sabbatsdagen, skulle vi icke köpa det av dem på
sabbat eller helgdag; och vi skulle låta vart sjunde år vara friår
och då avstå från alla slags krav.
010:032 Och vi fastställde för oss den förpliktelsen att såsom vår gärd
årligen erlägga en tredjedels sikel till tjänsten i vår Guds hus,
010:033 nämligen till skådebröden, och till det dagliga brännoffret, och
till offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, och till
tackoffren, och till syndoffren för Israels försoning, och till
allt arbete i vår Guds hus.
010:034 Och vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott angående
vedoffret, huru man årligen skulle föra det till vår Guds hus på
bestämda tider, efter våra familjer, för att antändas på HERRENS,
vår Guds, altare, såsom det är föreskrivet i lagen.
010:035 Och vi skulle årligen föra till HERRENS hus förstlingen av vår
mark, och förstlingen av all frukt på alla slags träd,
010:036 och de förstfödda av våra söner och av vår boskap, såsom det är
föreskrivet i lagen; vi skulle föra till vår Guds hus de förstfödda
både av våra fäkreatur och av vår småboskap, till prästerna som
gjorde tjänst i vår Guds hus.
010:037 Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergärder, så ock av allt
slags trädfrukt, av vin och olja skulle vi föra till prästerna, in
i kamrarna i vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna;
ty det var leviterna som skulle uppbära tionden i alla de städer
vid vilka vi brukade jorden.
010:038 Och en präst, en av Arons söner, skulle vara med leviterna, när
leviterna uppburo tionden; och själva skulle leviterna föra tionden
av sin tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar.
010:039 Ty såväl de övriga israeliterna som Levi barn skulle föra sin
offergärd av säd, vin och olja in i dessa kamrar, där helgedomens
kärl och de tjänstgörande prästerna, ävensom dörrvaktarna och
sångarna voro. Alltså skulle vi icke försumma vår Guds hus.
011:001 Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det övriga folket
kastade lott, för att så var tionde man skulle utses att bo i
Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de
andra städerna.
011:002 Och folket välsignade alla de män som frivilligt bosatte sig i
Jerusalem.
011:003 Och de huvudmän i hövdingdömet, som bodde i Jerusalem, bodde var
och en där han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga
israeliter, präster, leviter och tempelträlar, så ock Salomos
tjänares barn.
011:004 I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn,
nämligen:
Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till
Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn,
011:005 så ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja,
son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son.
011:006 Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra
sextioåtta stridbara män.
011:007 Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till
Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till
Itiel, son till Jesaja,
011:008 och näst honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjuguåtta.
011:009 Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och Juda, Hassenuas
son, var den andre i befälet över staden.
011:010 Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin
011:011 samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok,
son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
011:012 så ock deras bröder, som förrättade sysslorna i huset, åtta hundra
tjugutvå; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son
till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,
011:013 så ock hans bröder, huvudmän för familjer, två hundra fyrtiotvå;
vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till
Mesillemot, son till Immer,
011:014 så ock deras bröder, dugande män, ett hundra tjuguåtta; och
tillsyningsman över dem var Sabdiel, Haggedolims son.
011:015 Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son
till Hasabja, son till Bunni,
011:016 så ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten över de yttre
sysslorna vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän,
011:017 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf,
sånganföraren, som vid bönen tog upp lovsången, och Bakbukja, den
av hans bröder, som var närmast efter honom, och Abda, son till
Sammua, son till Galal, son till Jeditun.
011:018 Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans två hundra
åttiofyra.
011:019 Och dörrvaktarna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höllo vakt
vid portarna, voro ett hundra sjuttiotvå.
011:020 Och de övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de
andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel.
011:021 Men tempelträlarna bodde på Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten
över tempelträlarna.
011:022 Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds
hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja,
son till Mika, av Asafs barn, sångarna.
011:023 Ty ett kungligt påbud var utfärdat angående dem, och en bestämd
utanordning var för var dag fastställd för sångarna.
011:024 Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick
konungen till handa i var sak som rörde folket.
011:025 Och i byarna med tillhörande utmarker bodde ock en del av Juda
barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och
underlydande orter, i Jekabseel och dess byar,
011:026 vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet
011:027 och Hasar-Sual, så ock i Beer-Seba och underlydande orter,
011:028 i Siklag, ävensom i Mekona och underlydande orter,
011:029 i En-Rimmon, Sorga, Jarmut,
011:030 Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker,
i Aseka och underlydande orter; och de hade sina boningsorter
från Beer-Seba ända till Hinnoms dal.
011:031 Och Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmas och
Aja, så ock i Betel och underlydande orter,
011:032 i Anatot, Nob, Ananja,
011:033 Hasor, Rama, Gittaim,
011:034 Hadid, Seboim, Neballat,
011:035 Lod, Ono, och Timmermansdalen.
011:036 Och av leviterna blevo några avdelningar från Juda räknade till
Benjamin.
012:001 Och dessa voro de präster och leviter som drogo upp med Serubbabel,
Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,
012:002 Amarja, Malluk, Hattus,
012:003 Sekanja, Rehum, Meremot,
012:004 Iddo, Ginnetoi, Abia,
012:005 Mijamin, Maadja, Bilga,
012:006 Semaja, Jojarib, Jedaja,
012:007 Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa voro huvudmän för prästerna
och för sina bröder i Jesuas tid.
012:008 Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och
Mattanja, som jämte sina bröder förestod lovsången;
012:009 vidare Bakbukja och Unno, deras bröder, som hade sina platser mitt
emot dem, så att var avdelning hade sin tjänstgöring.
012:010 Och Jesua födde Jojakim, och Jojakim födde Eljasib, och Eljasib
Jojada,
012:011 och Jojada födde Jonatan, och Jonatan födde Jaddua.
012:012 Och i Jojakims tid voro huvudmännen för prästernas familjer
följande: för Seraja Meraja, för Jeremia Hananja,
012:013 för Esra Mesullam, för Amarja Johanan,
012:014 för Malluki Jonatan, för Sebanja Josef,
012:015 för Harim Adna, för Merajot Helkai,
012:016 för Iddo Sakarja, för Ginneton Mesullam,
012:017 för Abia Sikri, för Minjamin, för Moadja Piltai,
012:018 för Bilga Sammua, för Semaja Jonatan,
012:019 för Jojarib Mattenai, för Jedaja Ussi,
012:020 för Sallai Kallai, för Amok Eber,
012:021 för Hilkia Hasabja, för Jedaja Netanel.
012:022 I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo
huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, ävenså prästerna
under persern Darejaves' regering.
012:023 Huvudmännen för Levi barns familjer äro upptecknade i krönikeboken,
ända till Johanans, Eljasibs sons, tid.
012:024 Och leviternas huvudmän voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels
son, samt deras bröder, som stodo mitt emot dem för att lova och
tacka, såsom gudsmannen David hade bjudit, den ena tjänstgörande
avdelningen jämte den andra.
012:025 Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub höllo såsom
dörrvaktare vakt över förrådshusen vid portarna.
012:026 Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i
Nehemjas, ståthållarens, och i prästen Esras, den skriftlärdes,
tid.
012:027 Och när Jerusalems mur skulle invigas, uppsökte man leviterna på
alla deras orter och förde dem till Jerusalem för att hålla
invignings- och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med
cymbaler, psaltare och harpor.
012:028 Då församlade sig sångarnas barn såväl från nejden runt omkring
Jerusalem som från netofatiternas byar,
012:029 ävensom från Bet-Haggilgal och från Gebas och Asmavets utmarker; ty
sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.
012:030 Och prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket,
portarna och muren.
012:031 Och jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter anordnade
jag två stora lovsångskörer och högtidståg; den ena kören gick
till höger ovanpå muren, fram till Dyngporten.
012:032 Och dem följde Hosaja och ena hälften av Juda furstar
012:033 samt Asarja, Esra och Mesullam,
012:034 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia,
012:035 ävensom några av prästerna söner med trumpeter, vidare Sakarja, son
till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja,
son till Sackur, son till Asaf,
012:036 så ock hans bröder Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel
och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och
Esra, den skriftlärde, gick i spetsen för dem.
012:037 Och de gingo över Källporten och rakt fram uppför trapporna till
Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till
Vattenporten mot öster.
012:038 Och efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde
jag med andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet
ända till Breda muren,
012:039 vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom
Hananeltornet, ända fram till Fårporten; och de stannade vid
Fängelseporten.
012:040 Sedan trädde de båda lovsångskörerna upp i Guds hus, och likaså jag
och ena hälften av föreståndarna jämte mig,
012:041 så ock prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai,
Sakarja och Hananja, med trumpeterna,
012:042 och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser.
Och sångarna läto sången ljuda under Jisrajas anförarskap.
012:043 Och de offrade på den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade
berett dem stor glädje; också kvinnor och barn voro glada. Och
glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
012:044 Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna
där offergärder, förstling och tionde nedlades; de skulle i dem
hopsamla från stadsåkrarna det som efter lagen tillkom prästerna
och leviterna. Ty glädje rådde i Juda över att prästerna och
leviterna nu gjorde sin tjänst.
012:045 Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstjänsten och vid
reningarna, och likaså gjorde sångarna och dörrvaktarna sin tjänst,
såsom David och hans son Salomo hade bjudit.
012:046 Ty redan i fordom tid, på Davids och Asafs tid, hans som var
anförare för sångarna, sjöngos lov- och tacksägelsesånger till Gud.
012:047 Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel åt
sångarna och dörrvaktarna vad som tillkom dem för var dag; och man
gav åt leviterna deras helgade andel, och leviterna gåvo åt Arons
söner deras helgade andel.
013:001 Vid samma tid föreläste man ur Moses bok för folket, och man fann
däri skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få
komma in i Guds församling,
013:002 därför att de icke hade kommit Israels barn till mötes med mat och
dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem; fastän
vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse.
013:003 Och när de hade hört lagen, avskilde de allt slags främmande folk
från Israel.
013:004 Men en tid förut hade prästen Eljasib, som var satt att förestå
kammaren i vår Guds hus, och som var en frände till Tobia,
013:005 åt denne inrett en stor kammare, där man förut plägade lägga in
spisoffret, rökelsen och kärlen och den tionde av säd, vin och
olja, som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, så
ock offergärden åt prästerna.
013:006 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den
babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag
återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade
utbett mig tillstånd av konungen,
013:007 begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som
Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt
honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,
013:008 misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag
ut ur kammaren.
013:009 Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät
åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och
rökelsen.
013:010 Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna
vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för
att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt
jordagods,
013:011 då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds
hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät
dem inställa sig på sina platser.
013:012 Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin
och olja;
013:013 och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och
Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav
dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty
dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja
utdelningen åt sina bröder.
013:014 Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar
bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för
tjänstgöringen där!
013:015 Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på
sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin,
druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man
förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem,
när de sålde dessa livsförnödenheter.
013:016 Och tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor
och sålde dem på sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.
013:017 Då förebrådde jag Juda ädlingar detta och sade till dem: »Huru
kunnen I handla så illa och därmed ohelga sabbatsdagen?
013:018 Var det icke därför att edra fäder gjorde sådant som vår Gud lät
all denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragen
I ännu större vrede över Israel genom att så ohelga sabbaten.»
013:019 Och så snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar före
sabbaten, tillsade jag att man skulle stänga dörrarna; jag tillsade
ock att man icke skulle öppna dem förrän efter sabbaten. Och jag
ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna, för att intet
lastgods skulle kunna föras in på sabbatsdagen.
013:020 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför
Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.
013:021 Men jag varnade dem och sade till dem: »Varför stannen I över
natten framför muren? Om I ännu en gång gören så, skall jag låta
min hand drabba eder.»
013:022 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och
hålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig.
Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din
stora nåd!
013:023 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig
asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
013:024 Och deras barn talade till hälften asdoditiska--ty judiska kunde
de icke tala riktigt--eller ock något av de andra folkens
tungomål.
013:025 Då förebrådde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja,
några av dem slog jag och ryckte jag i skägget. Och jag besvor dem
vid Gud och sade: »I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner,
ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner
eller åt eder själva.
013:026 Var det icke med sådant som Salomo, Israels konung, försyndade sig?
Det fanns bland de många folken ingen konung som var hans like, ty
han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung över
hela Israel. Likväl kommo de främmande kvinnorna också honom att
synda.
013:027 Och nu skulle vi om eder få höra att I haven gjort allt detta
stora onda och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagit
till eder främmande kvinnor!»
013:028 Och en son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var måg till
horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrån mig.
013:029 Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat prästadömet och
prästadömets och leviternas förbund!
013:030 Så renade jag folket ifrån allt främmande väsen; och jag
fastställde vad prästerna och leviterna skulle iakttaga, var och en
i sin syssla,
013:031 och huru vedoffret på bestämda tider skulle avlämnas, och huru med
förstlingsgåvorna skulle förfaras.
Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till godo!