PROSTEN. JAN ^rusar ut ur stugan^.
Jan.
Hvem är det som drunknar? -- Gud, jag förstår!
(^Han springer med förtviflade åtbörder ned till stranden, för
att kasta sig i vattnet. Prosten fattar omkring honom och
håller honom tillbaka.^)
Prosten.
Stilla dig, stilla dig, gubbe! Anders sprang efter folk; de stackars
barnen bli väl räddade. Hvad skulle du kunna göra? -- Vill du alldeles
slita sönder mig? -- Kära Jan, stilla dig, stilla dig!
(^De brottas mot hvarandra. Rop och buller bakom scenen.^)