(^sjunger^)
Nu har jag ej fader, nu har jag ej mor
Uppå jorden!
De slagit mitt hjerta de djupaste sår;
Thy fjerran jag går
Af landet med Anna min trogen.
Jag aktar ej möda, jag aktar ej nöd
Uppå jorden;
Och brister mig också mitt timliga bröd,
Jag rädes ej död
Tillsammans med Anna min trogen.
(^Han går åter ned till stranden. I detta ögonblick skrider båten
inom scenen. Anna står i midten af densamma och vänder ryggen
åt Erik. Han ropar ännu en gång^)
Anna!