(^infaller hastigt^)
Åh, han har foll aldri varet anne än tyst och sluten. Låt honom vare,
käre herre; han rusker väl opp sej. -- Gå nu, Per, och säj te dansfolke
att marschere fram. Det har samlat sej en hel mängd nere på bakgåln, såg
jag. Taler vi se'n väl ve herr Patron, så är han nock så god och ber di
här rare spelmännera frå Stockholm (^pekar på orkestern^) drille lite
grand åt oss på fejolera. (^Per går^) -- Kom, Erik, och sätt dej här
bredve Britta, så ska' vi allihop se på dansen. (^Erik sätter sig
bredvid Wilhelm^) Jaså, du sätter dej bredve unge herrn? Nånå, du har
inte sett honom på så länge; det kan vare roligt för dej te språke med
din förre läskamrat, må vete. Britta får du nock råke så mycke du vill
se'n.