^Ljud af kreaturs-skällor bakom scenen. -- På kullen framträder^
ANNA ^och sjunger. Vid slutet af hvarje vers blåser hon i ett
vallhorn.^
I villande skogen
Jag vallar min hjord;
Han följer mig så huld och trogen,
Han fattar mitt ord
Allt om vännen min.
Och skogen, den friska,
Är tystnadens famn;
Men höga furorna de hviska
Ett älskeligt namn:
Det är vännen min.
Du genljud, som skallar
Mot klippornas höjd,
Bär högt utöfver skogens tallar
Min sång här i fröjd
Allt om vännen min!
Och bäck, du som hoppar
Dit neder i dal,
Smyg fort emellan gräs och knoppar
Med kärlekens tal
Allt till vännen min!
En gång nog han kommer
Och hemtar sin brud;
Då skall jag dansa om i blommor
Och liljehvit skrud
Allt med vännen min.
(^Hon aflägsnar sig bakom kullen^)