Erik.
Låt mej tala uppriktigt: det är ert förhållande till den fattige Jan
Hansson - - -
Sven.
Håll, pojke! Inte ett halft ord mer om den saka!
Erik.
Jo, hör mej! Hvarför skall ni förfölja den stackars gamle gubben, som
har nog tunga ändå att dragas med; hvarföre skall ni - - -
Sven.
Tig, säger jag! Vet du, hur mycke ondt den karln gjort mej?
Erik.
Ja, jag vet allt. Men om ni vill vara billig, så måste ni erkänna, att
orättvisan är på er sida - - -
Sven.
Har jag hört på maken? Tåcke tal! Hvad kan vare orsaka, att du så ifrigt
lägger dej ut för den der torper-stackern?
Lisa.
Åh, det går mej som en knif igömmen hjerte. Den der visa, som Erik nyss
sang, var säkert om Jan Hanssons Anna.
Sven.
Jan Hanssons Anna? Den trasungen! Hvem tusan skull' vare så tokig och
dikte viser om _henne_?