Men han ville inte glömma dockan--på inga villkor--

Kornblixtarna dansade uppe på Backarna. Molnen jagade fram, som vilsna

fåglar, jäktade av ångest och storm.

J. A. Broms låg på rygg och stirrade upp mot dessa blixtbelysta moln.

Det var för honom något nytt och ovanligt, och han förundrade sig. Men

slutligen blev han trött på dansen och slöt ögonen.

Poliserna Anders och Lönrot funno Sörman död. Broms andades ännu, men

vaknade icke till sans.

Vi Bookar, Krokar och Rothar: Ur en stadskrönika · 第 15 / 32 题