* * * * *
Vad tjänar det egentligen till att dagligen gå omkring och konstatera,
att bibeln är modern, fin de siècle vid sidan av de dokument vi här få i
dagen. Du skulle bli tröstlös och känna dig överflödig, om du finge se
konstverken, som komma i dagen som mangoplantor vid fakirbesvärjelser.
Det är dollarn, som har Indiens alla hemliga krafter förborgade i sig,
och det gör mig hemsk till mods. Med dollars gräva vi ut gudar i
lejonhamn, som bli skönare ju djupare ned vi komma, och i jordens
medelpunkt väntar den skönaste lejonguden på sin milliardör. Därför är
det lönlöst att själv skapa. Låt bli att försöka! Skaffa dig bara pengar
och gräv dig in i jorden och njut. Ju äldre lerskärvan är, dess vackrare
är den.
Jag reser härifrån och lägger mig på något bondland i något land och
skriver en bok, som skall bestå uteslutande av så levande fantasi, att
den skall verka som ett rävdrev på en jägare. Läsaren är jägaren, som
varje ögonblick kan vänta räven och glömmer allt för den. Sista punkten
i boken är dödsskottet. En bok skall vara spännande och således utan
alla lyriska element. Händelserna måste komma pang! pang! och det gör
ingenting om läsaren slår boken i väggen och säger, att det var en
djävla bok -- han skall ta upp den igen och läsa den nästa natt, ty man
läser ju bara om nätterna. Tycker du inte, att en sådan bok kan behövas
just nu? Och den boken skulle vara gravstenen över vår tids så
kallade skönlitteratur. Sedan skulle vetenskapen komma som en
Djaggernautautomobil och krossa alla bleka blanklädersskalder med deras
känslopjunk och vi skulle bli fria som örnar och behärska materien, ty
därtill äro vi födda.
* * * * *
Jag kommer ihåg att du anser det som ett tecken på fysisk svaghet och
hyperkultur att mina ögon sitta ovanligt nära varandra. Jag inbillar
mig, att de närmat sig varandra mera ju längre söderut jag kommit. Vid
ekvatorn skulle jag bli cyklop. Jag såg mig i min fickspegel i dag och
tyckte att jag börjat vinda. Samtidigt kände jag en häftig smärta på två
ställen i bakhuvudet där de båda synlinjerna träffa huvudskålens inre
benhinna. Jag blev rädd -- för vad? Jag såg närmare i spegeln och jag
vindar verkligen något, vete gud vad det kan bero på. Det måste inverka
på hjärnan, att synlinjerna börja korsa varandra så nära ansiktet. En
vansinnig tanke flög igenom mig, ett par abnormt stora hjärnceller
bildades och de yngla av sig och trängas med de andra och något ropar
inne i mitt huvud: -- Du är en chiasm!
-- Du är en chiasm!
Tills X-ets båda staplar sjunka, sjunka, sjunka, tills de komma i en
linje och jag betraktar min egen näsrot med samma djupsinne som
Athosmunkarna koncentrera tanken på sina navlar. Men då är det slut med
mig, ty synlinjen går från tinning till tinning och det värker hål där!
Jag är rätt nervös, du skall inte bry dig om det. Du vet ju, att jag är
rätt redig i huvudet, fast jag har litet fantasi.
Jag är som du kan förstå ganska trött av arbete och jag vill vila mig
genom att skriva en bok. Jag skulle kunna skriva något om tyskarnas och
amerikanarnas sätt att göra vetenskap härute och hur ett parti i
Tyskland vill dra in på anslagen av rädsla för den omvälvning våra
arbeten skola åstadkomma. De äro på god väg att undergräva hela
systemet, förstår du. Vet du, det finns så mycket humbug i samhället,
att jag nästan skulle vilja uppträda som en Léo Taxil II och ta tjänst
inom båda partierna, för att sedan skriva min Révélations.
»Comme se fabrique un assassin!» vad? Adjö!
Kloster Andechs,
Bayern i september 189*
* * * * *
Kom hit och hälsa på mig! Jag skall visa dig den dyrbaraste
klosterreliken i hela Europa: Ein Bluttropfen von der Circumcision
Christi. Den visas inte för vem som helst. Men jag är sjuk. Jag dricker
öl med en trashank, en gubbe som är litet tokig, och för var sejdel han
får, trycker han mina båda händer med sina kalla fuktiga. Jag skriver
till dig, emedan jag nyss varit uppe i kyrktornet och sett på utsikten
och läst alla inskrifterna däruppe. Där stod bland annat A. P.
Andersson, Malmö, djupt inskuret med kniv. Och jag kom att tänka på
Sverige. Jag är färdig med min bok sedan ett halvt år. Men förläggare!
Nere i Innsbruck finns en liten svart fan som vill ta boken, om jag bara
vill blanda in litet antityska element. Min bok är buddistiskt ren, men
vänder upp och ned på en del gängse begrepp.
Jag är sjuk. Bara nervositet! Jag är med all säkerhet en chiasm. Jag
drömmer stundom att mitt huvud växer så fruktansvärt, att det skuffar
undan hela världsalltet och solarna falla ned på min panna som glödande
sand. Ståtlig dröm visserligen men alldeles onödig och för resten
dyrbar, ty den slukar massor av kloral.
* * * * *