241. Gör mig stilla.

1. Jesus, låt din rädda dufva

Snart få hvila ut hos dig.

Denna jord har ingen tufva,

Der hon trygg kan hvila sig,

Och hon längtar, och hon längtar

Hem från öknens mörka stig.

2. Färden är så full af faror,

Vägen — ack den är så smal,

Och på satans många snaror

Är det aldrig något tal,

Och så bär det, och så bär det

Slutligt genom dödens dal.

3. Uppehåll och stärk då modet,

Såsom du det ensam kan.

Lär mig ständigt se på blodet,

Som för mina synder rann.

Ack det blodet, ack det blodet,

Hvari lif och frid jag fann!

4. Låt din ande städse leda

Alla mina företag.

Ack jag kan ej sjelf mig freda

För mitt kött en enda dag.

Kom, o Jesus, kom, o Jesus,

Var min kraft, ty jag är svag.

5. Låt ej synden, låt ej flärden

Söfva och bedåra mig.

Ack för hela, vida verlden

Vill jag icke mista dig.

Du allena, du allena

Förer mig den rätta stig.

6. Gör mig stilla, gör mig stilla,

Göm mig djupt i dina sår.

Der kan det ej gå mig illa,

Hur det än i verlden går.

I det nästet, i det nästet

Ack hur väl din dufva mår!

Jubelklangen · 第 245 / 269 题