1. Har du sett, hur träden fälla
Sina löf för höstens vind?
Har du sett, hur färgen vissnar
På den fagra rosens kind?
Mera djup den sorg dock kännes,
Som sig borrar i vår själ,
Då de kära här vi älskat
Säga till vårt hem farväl.
2. Då inunder djupa locket
Matta ögat gömt sig har,
Då de kära läppar kallnat
Och vår röst får intet svar,
Då den älskade gestalten
För oss ligger blek och stum,
Och vi måste bära ut den
Ned i grafvens mörka rum.
3. De ha endast gått i förväg
Till ett mycket bättre hem,
Till ett land, der ros ej vissnar
Och der Gud hugsvalar dem.
Seger, seger der de njuta.
Seger, seger! sjunga de,
Då de med den helga skaran
Samlas kring sin frälsare.