1. När Jesus inred i stora staden,
Då fingo barnen gå med i raden,
Och der de lärde en härlig sång,
Som sen de sjungit — ja, mången gång.
2. Ej barnen skämdes i tempelgången,
Sen stora skaran afslutat sången,
Att åter höja en lofvets ton,
Ett “hosianna till Davids son.”
3. För prest och skriftlärd det ljöd väl illa,
De ville barnens små läppar stilla;
Men Jesus svarade en och hvar
Och tog små barnen uti försvar.
4. Och än i dag många hjertan finnas
Ibland små barnen, som sången minnas:
Ännu de höja så gladt i tron
Sitt “hosianna till Davids son.”
5. Ja, sjungen, barn — det är aldrig farligt
Att prisa Jesus, nej det är saligt.
Snart få vi sjunga i himmelen
Vårt hosianna till barnens vän.