1. Hvart går du? Hvart går du?
O menska, hvart drager din väg?
Hvar har du, hvar har du
Din skatt, hvar ditt hjerta? O säg.
Ack stanna för frågan, min vän,
Den tränger sig på dig igen:
Hvart går du? Hvart går du?
O menska, hvart drager din väg?
2. Kanhända, kanhända
Du vandrar en främling för Gud
Och ännu, och ännu
Föraktar hans rätter och bud.
Undkommer du menniskors dom,
Ja räknas för redbar och from,
Kanhända, kanhända
Du vandrar en främling för Gud.
3. Är jorden, är jorden
Ditt allt, o hur arm du då är!
Dess skatter, dess skatter
Förmå ej förnöja dig här.
Hur kan du för dessa väl då
Den himmelska skatten försmå?
Är jorden, är jorden
Ditt allt, o hur arm du då är!
4. O stanna, o stanna
För Herren, som söker din själ.
Han tänker, han tänker
Alltjemt på ditt eviga väl.
Ja han, som för dig gaf sitt lif,
Än ropar: “ditt hjerta mig gif.”
O stanna, o stanna
För Herren, han söker din själ.