1. Nu har fogeln funnit näste,
Trötta svalan fått ett fäste,
Skrämda dufvan ock ett hem, der hon får bo.
Hur än verlden kring mig larmar,
Uti Jesu frälsararmar
Får jag hvila uti trygghet, frid och ro.
KÖR. Till min Jesus vill jag ila,
Der allena har jag salighet och fröjd.
I hans sköte får jag hvila
Liksom fogeln i sitt näste trygg och nöjd.
2. När den onde mot mig rigtar
Sina afgrundsskott och sigtar
Som ett lejon glupskt att sluka upp min själ,
Jag i skötet skyndsamt ilar,
Och der nå mig ej hans pilar,
Huru hotfullt de än hvina — o så väl!
3. Hos min Jesus blir jag stilla,
Annars kan det gå mig illa
Här i denna mörka dödens skuggas dal.
Snart han tar sin skygga dufva
Ifrån denna jordens tufva
Upp till sig i himlens ljufva fröjdesal.