1. Klippan står fast. På tidens strand
Hon reser sig mot himlens rand.
Remnad hon är, och ro beskär
Åt dem sig gömt i klyftan der.
KÖR. Somligas hopp står på lös och sandig mull,
Andra sin lit satt till ära, gods och gull,
Jag byggt på klippan, som aldrig slås omkull,
Jesus min urtidsklippa.
2. Hon är ett kors med famn så vid
Och sprider ut en strålglans blid.
Jag håller fast vid klippans fot
Och räds ej mera stormens hot.
3. Hon är ett torn, hvars höga topp
Sig sträcker till Guds himmel opp.
Öppen dess port för verlden står,
Och lycklig den, som der ingår.