1. I den sena midnattstunden
Står vid hjertats dörr
Än en trogen vän och klappar
Såsom ofta förr.
Står han våt af daggens droppar
Utom dörren än,
Eller har du slutligt öppnat
För din bäste vän?
2. Döden klappar, än på kojan,
Än på kungens borg.
Fåfängt du då stänger dörren
För den bittra sorg.
Jesus väntar mild och tålig,
Men du öppnar ej.
Döden klappar, kan du stänga
Ock för honom? Nej.
3. En gång ropar du kanhända:
“Herre, släpp mig in.
Öppna för mig perleporten —
Jag, jag är och din.”
Tänk, om Herren då dig svarar
I den mörka ängd:
“Du för mig ej velat öppna —
Nu min dörr är stängd.”
4. Dock du hör ju honom ännu
Klappa på hos dig.
O så öppna då för honom —
Dagen närmar sig,
Dagen som skall allt förklara
I dess rätta ljus.
Må ock du ett rum då finna
I din faders hus.