1. När Herren är min herde,
Hvad kan mig fattas då?
Allt, allt hvad jag behöfver
Jag skall af honom få.
På ordets ängar gröna
Han föder sina lam,
Till lifvets friska källor
Han sjelf dem leder fram.
2. Och om från hjorden villas
Ett enda får, han ej
Det lemnar qvar i öken,
Ett rof för ulfven; nej
Han kärleksfullt det söker,
Den trogne frälsaren,
Och trofast återför det
På rätter väg igen.
3. Små lammen skall han bära
Och gömma vid sitt bröst,
Det sargade förbinda,
De sorgsna bringa tröst,
För köld och storm dem skydda
Och hjelpa i all strid,
Dem regn och skugga gifva
I torkans, hettans tid.
4. Och skulle jag än vandra
Igenom mörkan dal,
Jag räds ej — han är nära,
Som lindrar dödens qval.
Visst är hon hemsk och dyster,
Den mörka Jordans flod,
Men Jesus för mig öfver,
Han ger mig hopp och mod.
5. Så sjunger jag af hjertat:
Min herde Herren är.
Med fröjd jag honom följer
Den väg, som hemåt bär.
Blott nåd, ja idel godhet
Städs skola följa mig,
Och jag skall i hans hydda
Få bo evinnerlig.