1. Jordens fröjd så snart försvinner,
Allting hastar till sin graf.
Lifvet som en ström bortrinner
Hän mot evighetens haf.
Men det lif, som Jesus gifver,
Ej tar slut med denna tid;
Evig himlens glädje blifver,
Utan ände är hans frid.
2. O du folk, som Jesus funnit,
Du har funnit glädjen all.
Stor den lycka är du vunnit,
Större än du vinna skall.
O så låt oss hvila stilla
Vid vår vän i ljuft och ledt,
Att vi riket ej förspilla,
Som vår fader oss beredt.
3. Må vi under pilgrimsfärden
Hjertat ha i himmelen.
Glädjen uti synden, flärden
Höfves ej en Jesu vän.
Resekost vår fader gifver,
Mer vi ej behöfva här.
Arfvet, som för evigt blifver,
Kronan, palmen få vi der.
4. Nu må jord och himmel falla
Det ej störa skall vår frid.
Herrens ord och löften alla
De stå qvar till evig tid.
O hvad tröst för hvarje hjerta,
Som i verlden lider tvång!
Kort är pröfvotidens smärta,
Evig blir vår jubelsång.