+--------------+---------------------------------+----------_Villkor och möjligheter för kemisk storindustri i Sverige

| | IMPORT: | EXPORT: |

| +---------+-----------------------+-----------------------+

| |tullsats | ton[*] | ton[*] |

| | +-------+-------+-------+-------+-------+-------+

| | 1906 | 1904 | 1905 | 1906 | 1904 | 1905 | 1906 |

+--------------+---------+-------+-------+-------+-------+-------+-------+

| | | | | | | | |

| Salmiak | fri | 208 | 170 | 184 | 2 | 1 | -- |

| | 7 ö/100 | 154 | 142 | 172 | -- | -- | -- |

| | 10 ö/100| 41 | 26 | 43 | 100 | -- | -- |

| | fri | 17 | 16 | 20 | -- | -- | -- |

| | fritt | 15 | 17 | 21 | -- | -- | -- |

| Blyglete | » | 250 | 230 | 212 | 11 | 20 | 6 |

| Blysocker | » | 68 | 65 | 74 | -- | -- | -- |

| Borsyra | fri | 77 | 82 | 79 | -- | -- | -- |

| | fria | 10 | 19 | 10 | -- | -- | -- |

| Celluloid |oarb. fri| 40 | 45 | 58 | -- | 3 | 6 |

| Cyankalium | fritt | 3 | 3 | 4 | -- | -- | -- |

| Emaljmassa | fri | 86 | 91 | 96 | -- | -- | -- |

| Fosfor | » | 47 | 70 | 79 | 2 | 34 | 1 |

| Garfsyra | » | 4051 | 4612 | 4627 | 8 | 3 | 156 |

| | fria | 3 | 3 | 3 | -- | -- | -- |

| | fritt | 2234 | 2251 | 2486 | 89 | 268 | 209 |

| kolsyradt| » | 1184 | 1133 | 1082 | 20 | 11 | 14 |

| | » | 90 | 108 | 114 | -- | 1 | 2 |

| | » | 415 | 237 | 213 | 1 | 1 | -- |

| | » | 9 | 1 | 1 | -- | -- | -- |

| vinsyradt| » | 24 | 19 | 24 | -- | -- | -- |

| Kamfer | fri | 14 | 15 | 12 | -- | -- | -- |

| Klorkalk | » | 1618 | 2729 | 2455 | 45 | -- | -- |

| Koboltoxid | 1 kr/kg | 2 | 2 | 2 | -- | -- | -- |

| Kollodium | 2 kr/kg | 4 | 4 | 4 | -- | -- | -- |

| | fria | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | -- |

| | » | 264 | 459 | 1233 | 4 | 5 | 4 |

| | fritt | 299 | 294 | 321 | 1 | 1 | 10 |

| kaustikt | » | 2112 | 1489 | 1478 | 7 | 4 | 4 |

| | » | 11898 | 13592 | 14974 | 45 | 29 | 13 |

| | » | 9 | 13 | 14 | -- | -- | -- |

| salpetersyradt } | | | | | | |

| (Chilesalpeter)} | | | | | | |

| | » | 19361 | 22946 | 27174 | -- | -- | 4 |

| | » | 17596 | 16934 | 19948 | 1 | 221 | 16 |

| svafvelsyrligt o. undersvafvelsyrligt} | | | |

| | » | 396 | 181 | 226 | -- | -- | -- |

| | 10 ö/kg | 34 | 55 | 42 | -- | -- | -- |

| Nitrobenzol | 10 ö/kg | 60 | 47 | 68 | -- | -- | -- |

| Paraffin | fri | 1103 | 1341 | 1680 | -- | -- | -- |

| Saltsyra | » | 2008 | 2418 | 2794 | -- | -- | -- |

| | 9 ö/kg | 52 | 179 | 183 | -- | -- | -- |

| Svafvel | fritt | 18248 | 18631 | 22745 | 4 | 4 | 12 |

| Tennsalter | fria | 1 | 2 | 2 | -- | -- | -- |

| | | | | | | | |

| | | | | | | | |

| | fria | 674 | 839 | 778 | 1 | 3 | 2 |

| | » | 53 | 46 | 47 | -- | 1 | -- |

| | » | 15 | 12 | 14 | -- | -- | -- |

| Blyhvitt | fritt | 511 | 513 | 559 | 13 | 10 | 23 |

| Zinkhvitt | » | 3032 | 3091 | 3691 | 17 | 14 | 38 |

| Bronspulver | » | 18 | 11 | 15 | 1 | 1 | 1 |

| | div. | 1648--| 1554--| 1407--| 62--| 49--| 80--|

| | | | | | | | |

| | 15 % | 593--| 749--| 788--| 1920--| 1635--| 1352--|

|[!]Fosforsyra | 5 % | 8--| 3--| 3--| -- | -- | -- |

|[!]Lapis | 5 % | 17--| 18--| 28--| -- | -- | -- |

| | fritt | 25--| 24--| 9--| 17--| 6--| -- |

|[!]Sackarin | » | 3--| 8--| 24--| -- | -- | -- |

|[!]Vitriol | 10 % | 17--| 24--| 18--| 349--| 492--| 235--|

| | fria | 586--| 808--| 704--| 7--| 4--| 8--|

| | | | | | | | |

| | | | | | | | |

|Järn och stål: oarb. inkl. stänger, plåt och valstråd | | |

| | div. | 108927| 109110| 129415| 306346| 369918| 379300|

| | » | 88172 | 85136 | 70529 | 151 | 110 | 324 |

| rör | » | 18561 | 20530 | 21406 | 10081 | 11046 | 13890 |

| spik | » | 218 | 166 | 140 | 4171 | 5374 | 5933 |

| tråd, dragen | » | 3246 | 1624 | 1229 | 1825 | 1582 | 2748 |

| | » | 1544 | 2310 | 3285 | 1177 | 1313 | 1439 |

| | | | | | | | |

|Koppar och legeringar: oarb., plåt o. stänger | | | |

| | » | 6976 | 6482 | 8898 | 1396 | 2654 | 2662 |

| | fria | 3705 | 3765 | 4484 | 332 | 294 | 410 |

| | » | 2849 | 2823 | 3457 | 270 | 512 | 531 |

|Tenn, oarb. | fria | 719 | 595 | 819 | 46 | 34 | 51 |

| | | | | | | | |

| | fria | 67 | 67 | 94 | 4 | 3 | 5 |

| | | | | | | | |

| | | | | | | | |

| Asbest | fri | 356 | 140 | 288 | 16 | 2 | 2 |

| | » | 6243 | 4760 | 7134 | --| --| --|

| Ben, oarb. | » | 3167 | 2106 | 2703 | --| --| --|

| | » | 213 | 205 | 255 | 7| 23| 12|

| | » | 66401 | 73279 | 71769 | --| --| --|

| färgträ | fritt | 747 | 944 | 181 | --| --| --|

| | » | -- | -- | 4186 | --| --| --|

| galläpplen | fria | 13 | 18 | 16 | --| 3| 3|

| garfskidor | fria | 850 | 1058 | 1320 | --| --| --|

| bark i m³ | fri | 1604 | 3901 | 2127 | 10414| 11258| 6792|

| | fritt | 269 | 230 | 299 | --| --| --|

| Glasskärf | fri | 2147 | 1552 | 1940 | 166| 226| 101|

| | fria | 291 | 666 | 236 | 377| 86| 11|

| Klorkalium | fritt | 1594 | 1296 | 1986 | 22| --| --|

| | fria | 59750 | 71102 | 75858 | --| --| --|

| | fria | 634 | 829 | 809 | --| --| --|

| Kinabark | fri | 1 | 1 | 1 | --| --| --|

| | fritt | 4615 | 3889 | 3700 | 2| --| 9|

| | » | 86842 | 90389 | 91073 | --| --| --|

| | fri | 2458 | 2472 | 2155 | --| --| --|

| Kork, bearb. | div. | 61 | 37 | 35 | --| --| --|

| | fri | 1012 | 1331 | 1078 | 220669| 77| --|

| |1,00 kr | | | | | | |

| | /100 kg | 72 | 59 | 68 | 3516| 6828| 7227|

| Linfrö | fritt | 19648 | 20304 | 20298 | --| --| --|

| | fria | 54508 | 90588 | 83328 | 2041| 2153| 1674|

| Järnmalm | fri | -- | -- | -- |3065522|3316627|3661218|

| Kopparmalm | » | -- | -- | -- | 748 | 2136 | 1841 |

| Zinkmalm | » | -- | -- | -- | 44259 | 51765 | 45380 |

| Nikt | » | 5 | 7 | 6 | -- | -- | -- |

| | » | 50 | 15 | 94 | 27767 | 20480 | 26768 |

| Smärgel | » | 221 | 271 | 284 | 1 | 1 | -- |

| | » | 74 | 37 | 45 | 6 | 22 | 68 |

| Tungspat | » | 392 | 264 | 559 | -- | 1 | 10 |

| {i m³ | fria |4209782|4121856|4648605| 756 | 531 | 1690 |

| {i ton (om 1 m³ = 0,8 ton) | | | | | |

| | fria |3367826|3297485|3718884| -- | -- | -- |

+--------------+---------+-------+-------+-------+-------+-------+-------+

[Anmärkning *: Där icke annorlunda angifves.]

[Anmärkning !: Andra färger ... Apoteksvaror: värde i tusental

kronor.]

* * * * *

* * * *

Den officiella statistiken måste begagnas med försiktighet, om

missuppfattningar skola kunna undvikas. Uti afdelningen »Fabriker och

handtverk» förekomma nämligen en del dubbelräkningar. En fabrik

tillverkar per år t.ex. 5000 ton svafvelsyra. Då registrerar

statistiken: 1 svafvelsyrefabrik med ett tillverkningskvantum af 5000

ton och ett tillverkningsvärde af 200,000 kr. En del af denna syra

förarbetas på samma eller annan plats till 500 ton svafvelsyrad

ammoniak. Då registrerar statistiken: 1 svafvelsyrad-ammoniakfabrik med

ett tillverkningskvantum af 500 ton och ett tillverkningsvärde af 94,000

kr. Det är nu tydligt, att uti detta senare värde ligger också värdet

för den svafvelsyra, som åtgått vid tillverkningen af den svafvelsyrade

ammoniaken. Då sedan för hvarje grupp samtliga tillverkningsvärden

summeras, så ingår följaktligen uti summan dubbelt värde för en del af

svafvelsyran. Om vidare en del af den svafvelsyrade ammoniaken

förarbetas t.ex. till kaustik ammoniak, så kommer värdet af den här i

fråga kommande delen af svafvelsyran att för tredje gången införas uti

samma kolumn.

Detta exempel rör förädlingsprodukter, hvilkas värde i endast ringa mån

inverkar på gruppens slutsumma. Annorlunda ter sig saken däremot t.ex.

uti grupp 1, hvars totalsumma innefattar _både_ råsocker och raffineradt

socker, _både_ råsprit och renad sprit, samt uti grupperna 5 och 6, där

värdet af papper upptages på samma gång, som värdet af den till papperet

förbrukade cellulosan.

Vår exports och imports fördelning på de olika länderna får heller icke

tagas så strängt »efter ordalydelsen». Ett par exempel äro nog för att

belysa detta. Varor, som vi från Tyskland importera öfver Antwerpen,

upptagas i statistiken såsom importerade från Belgien, och varor, hvilka

vi exportera till Tyskland öfver Rotterdam, upptagas såsom exporterade

till Holland.

Af de här upptagna statistiska tabellerna framgår hurusom kemien

tillämpas på de mest skilda områden. Uti icke färre än sex grupper af

Sveriges officiella statistik för industri finna vi kemiska

tillverkningar. I följd af att uppgifterna från den kemiska industrien

äro så skingrade, blir det oftast grupp 9: kemiska preparat, som

betraktas såsom omfattande hela vår kemiska industri. En fullt korrekt

uppdelning är emellertid ingalunda lätt att åstadkomma. Vanligen har

hvart och ett lands statistik sin särskilda gruppindelning.

På grund af dessa omständigheter har uti ofvanstående tabeller siffrorna

för de upptagna industrigrenarne icke blifvit sammanförda till en

slutsumma.

*Öfversikt af Sveriges produktion.*

Granskar man vårt lands officiella statistik, så finner man snart, att

vi icke ha någon egentlig kemisk storindustri af det slag, som t.ex.

i Tyskland så benämnes. Nästan de enda fabrikationer, som kunna räknas

till denna kategori, äro _svafvelsyra_ och _salpetersyra_, hvaraf i

Sverige årligen tillverkas för c:a 2¼ millioner kronor.[24]

[Anmärkning 24: Siffrorna här gälla åren 1904-06.]

Större delen af svafvelsyran förbrukas på resp. tillverkningsplatser för

produktion af _superfosfat_, hvaraf 1905 vid 6 fabriker 133,000 ton med

ett värde af 7 1/3 millioner kronor tillverkades. Dessa fabriker täcka nu

landets behof och börja söka att exportera. Ännu 1904 infördes 11,000

ton superfosfat mot endast 2,000 ton 1906. Utförseln utgjorde 1904

endast 1 ton, men 1906 4,500 ton.

Salpetersyran tillverkas och användes af dynamit- och krutfabrikerna i

blandning med koncentrerad svafvelsyra för nitrering af glycerin,

cellulosa eller bomull. Som svafvelsyran härvid helst bör vara alldeles

vattenfri, d.v.s. hålla 100 % monohydrat, och sådan icke tillverkas i

Sverige, så lära dynamitfabrikerna importera en del rykande svafvelsyra

och blanda denna till den genom koncentration af kammarsyra erhållna,

c:a 95-procentiga svenska svafvelsyran.

Någon _soda_-fabrik finnes icke i Sverige, utan landets behof, c:a

15,000 ton soda och 2,000 ton kaustikt natron, fylles i hufvudsak från

Tyskland. Några fabriker, som vanligen benämnas sodafabriker, tillverka

endast kristalliserad soda af importerad vattenfri. Den enorma

konsumtionen af soda i alla länder har sin förnämsta grund däri, att

sodan dels såsom sådan utgör en oumbärlig hushållsartikel, dels att den

utgör råmaterialet till den lika oumbärliga tvålen.

Sveriges _tvål_-produktion uppgår i rundt tal till 4,000 ton och

produktionen af _såpa_ till 16,000 ton pr år, med ett sammanlagdt värde

af 6¼ millioner kronor. Tvålfabrikerna förmå, märkvärdigt nog, icke

fullt fylla landets behof, men detta beror möjligen därpå, att

tullskyddet icke är fullt effektivt eller därpå, att vissa

specialkvaliteter icke tillverkas i Sverige.

Om tvål och såpa har sagts, att konsumtionen däraf kan utgöra mått på

ett lands kultur. Utan att dock närmare ingå på Sveriges läge i detta

hänseende, må här blott påpekas det faktum, att de kulturstater, som

icke tillverka nödvändighetsvaran soda, bli allt färre. Äfven det andra

råämnet för tvål och såpa, fettet, importeras. Utländska tvål- och

såpfabriker lära sedan några år ofta få offerter å ett fett, som går

under diverse benämningar, och hvilket lär tillverkas genom extraktion

af latrin. Det torde ännu icke vara närmare kändt i hvad hänseende

sådant fett skiljer sig från t.ex. benfett, kadaverfett och dylikt, men

det är att hoppas, att de svenska fabrikanterna veta hvad de köpa.

_Ammoniumsulfat_ tillverkas vid de större gasverken, och dessa synas

förmå täcka landets nuvarande behof af detta gödslingsämne, som i

Sverige, i motsats till hvad i utlandet är fallet, ännu icke vunnit

någon större användning. Öfriga ammoniumsalter importeras ännu.

Den starka elektrokemiska flodböljan på 1890-talet medförde för Sverige

två fabriker för _klorat_, en för _kaustik kalilut_ och _klorkalk_, samt

tre för _kalciumkarbid_, alla baserade på vattenkraft. Kloratfabrikerna

täcka landets för tändsticksindustrien icke obetydliga behof och

exportera dessutom ungefär lika mycket. Klorkalkfabriken, som icke

särskildt återfinnes uti statistiken, har, utan tullskydd som den varit,

tydligen icke förmått värja sig mot den utländska konkurrensen, ty af

klorkalk importeras alltfort mellan 2 och 3 tusen ton och af kaustikt

kali lika mycket, båda hufvudsakligen från Tyskland. Det är

såpfabrikerna, som förbruka kalit, och pappersbruken,

cellulosafabrikerna, färgerier och blekerier, som använda klorkalken.

Kalciumkarbidfabrikerna täcka landets behof och exportera betydliga

mängder, men statistiken häröfver är ofullständig.

_Svafvelsyrad lerjord_ tillverkas vid en fabrik af svensk lera och

svafvelsyra och vid en annan af importeradt aluminiumhydrat och

svafvelsyra. Den användes i hufvudsak vid pappersbruken för papperets

limning, hvartill i genomsnitt c:a 4 kg. per 100 kg. papper åtgår, men

äfven vid färgning och vid garfning. I utlandet har den ock kommit till

användning för rening af afloppsvatten från städer, fabriker etc.

Artikeln i fråga åtnjuter ett måttligt tullskydd, men ännu importeras

mellan 1 och 2 tusen ton årligen, hvilket möjligen har sin grund däri,

att tillräcklig mängd af nöjaktigt järnfri vara för färgerier och för

finare papper ännu icke tillverkas inom landet.

Enligt statistiken finnas tre _vattenglas_-fabriker i Sverige och en

smula tullskydd ha de ock, men icke desto mindra importeras flera hundra

ton vattenglas, hvilket, om statistiken är riktig, förefaller

oförklarligt. Vid det nuvarande höga priset på harts har det gamla

förslaget att limma papper med vattenglas ånyo kommit på tal, men i vårt

land torde man ännu icke ha gjort något praktiskt försök i denna

riktning.

Fabrikerna för _krut_- och _sprängämnen_ täcka ungefär landets behof,

men någon afsevärd export förekommer icke.

_Stearinljus_-fabrikerna, som ha en årstillverkning på c:a 2,500 ton,

täcka ungefär behofvet, men deras _glycerin_-tillverkning är

otillräcklig. Någon afsevärd export af ljus förekommer icke. Produkten

synes ha försämrats på senare tiden. Månne paraffin tillsättes?

Harts eller kolofonium får väl knappast anses såsom en kemisk artikel,

utan såsom en naturprodukt. Däraf importeras årligen c:a 6 tusen ton.

Detsamma kommer från Amerika, men för inköp och transport låta vi

betjäna oss af tyskame, hvarigenom varan gifvetvis icke blir billigare.

Det användes för limningen af papper äfvensom någon del till tvål och

såpa. De båda i statistiken upptagna hartsfabrikerna tillverka sannolikt

bryggarharts (för hartsning af ölfat). En vid en cellulosafabrik på

senare tiden upptagen utvinning af ett flytande harts ur träet torde

ännu icke ha blifvit skönjbar i statistiken.

Sveriges gasverk förmå icke fullt täcka behofvet af _stenkolstjära_. Af

ur sådan tjära vunnen _stenkolsolja_ eller _kreosotolja_ (som användes

för impregnering af slipers) samt karbolsyra importeras öfver 5 tusen

ton pr år tullfritt från Danmark och England.

Behofvet af _lim_ täckes i det närmaste af landets egen produktion, men

export förekommer icke. _Oljor, talg_ och annat fett importeras i

kolossala mängder. _Mineraloljorna_ intaga främsta rummet med en import

af c:a 100 tusen ton, i hufvudsak direkt (från Amerika c:a 50 tusen ton

och från Ryssland c:a 20 tusen ton), men en icke obetydlig del genom

våra kära mellanhänder Danmark och Tyskland. Andra oljor införas till en

mängd af inemot 15 tusen ton och talg till c:a 6 tusen ton. Enligt

statistiken har importen af den tullskyddade _linoljan_ (inkl. rof- och

rapsolja) minskats från 700 ton 1904 till 200 ton 1906 och den inhemska

produktionen är i stigande. Importen af råmaterialet, linfrö, har under

de nämnda tre åren hållit sig ungefär konstant vid 2 tusen ton, och man

kunde häri vilja spåra ett uppspirande af linodlingen i Sverige, men

tyvärr är det knappast så, ty importen af lin stiger. Af statistiken

framgår äfven, att vi täcka vårt behof af lin i hufvudsak från Ryssland,

men af linfrö från Sydamerika.

Bland _trädestillationsprodnkter_ upptar statistiken under »beck och

beckolja» en import på 4 tusen ton och däröfver, men antagligen utgöres

större delen häraf af billigt stenkolsbeck, som användes bland annat för

brikettering af stenkolsstybb. Af _trätjära_ exporteras 4 till 8 tusen

ton vid en import af 1 tusen ton, hufvudsakligen från Finland. Större

delen af trätjäran är tillverkad af furustubbar i tjärdalar och utan

tillvaratagande af andra vid denna torrdestillation med röken bortgående

ämnen. Denna tjära är oftast af ljusbrun färg och af gammalt högt

skattad på världsmarknaden, där den går under namn af »svensk trätjära»

eller »Stockholm Tar».

I Sverige förbrukas årligen för järntillverkningen omkring 4½ millioner

kubikmeter _träkol_, hvilka hufvudsakligen (till c:a 85 %) produceras i

milor i skogarna, utan att något af de därvid med milröken bortgående

ämnena tillvaratagas. Af den nämnda kolkvantiteten återfinnes i

statistiken 2¾ millioner m³ under rubriken »träkolsverk». Endast några

få af dessa verk kola rationellt i ugnar eller retorter under

tillvaratagande af biprodukter, men intresset härför är i stigande på

grund af järnverkens alltmera trängande behof af billigare träkol. Ett

par hundra ton _träsprit_ exporteras årligen och en ökning är

märkbar.[25] En annan biprodukt är _ättiksyrad kalk_, hvaraf också c:a

1½ tusen ton exporteras. (Denna produkt angifves icke särskildt i

statistiken, utan är antagligen upptagen under klumprubriken »kemiska

preparat ej specificerade».) Den af vanlig kolved ur kolugnen eller

retorten erhållna tjäran är af mörk färg och har en mot stubbtjäran

något afvikande sammansättning. Den samma har särskildt värde för

träkonservering. Den enda firma i landet, som i större skala sedan flera

år utvinner dessa biprodukter vid tillverkning af träkol för hyttändamål

är Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag. En hel del andra

experimentera med nya kolugnstyper och metoder.

[Anmärkning 25: Träspriten återfinnes i statistiken under

»Spirituösa och andra dryckesvaror m.m.»(!)]

Vid torrdestillation af kolved utvinnes på ett par ställen äfven en

mindre mängd _terpentinolja_. Vid ett par cellulosafabriker har man

äfvenledes börjat tillvarataga denna olja ur träet. Äfven vid de s.k.

träoljefabrikerna tillverkas terpentinolja medelst torrdestillation af

furustubbar i retort. Terpentinoljan från cellulosafabrikerna

afdestilleras ur träet medelst ånga och fås så ganska ren och

naturligtvis fri från tjärämnen. Den vanliga stubbterpentinoljan går i

Tyskland under namn af »Kienöl» och kommer mestadels från Ryssland. Den

i Sverige tillverkade terpentinoljan räcker icke att täcka landets

behof, utan ca 400 ton importeras årligen. Något mer än hälften häraf

kommer från Frankrike, resten sannolikt från Amerika fastän genom tyska

och danska mellanhänder. Fransk och amerikansk produkt skall vara

framställd genom destillation af kåda insamlad på växande skog, men det

är numera rätt svårt att få en ren och oförfalskad vara, ty den

uppblandas ofta med stora mängder mineralolja, ja, stundom säljes ett

särskildt slag af fotogén (Borneo-petroleum) efter lämplig »parfymering»

såsom terpentinolja. Då god fransk eller amerikansk terpentinkåda

destilleras, så erhålles såsom återstod 70 à 80 % harts (kolofonium).

Priset på stubbterpentinolja är endast c:a hälften af den äkta franska

eller amerikanska varans pris.

_Trämassa_, hufvudsakligen s.k. kemisk, framställd enligt sulfit- och

sulfat-metoderna, är näst trä och järn Sveriges förnämsta exportartikel

och produktionen är starkt i stigande. Produktionsvärdet utgjorde 1896

kr. 18 millioner och 1905 kr. 52 millioner. Exportvärdet utgjorde 1906

c:a 50 millioner kronor. Exporten af _papper_ är ock betydligt och ökas

likaledes. Exportvärdet utgjorde 1906 c:a 30 millioner kronor.

_Cement_ exporteras i stor och stigande skala. _Glas_ exporteras, men

kvantiteten har minskats något under senaste åren, sannolikt i följd af

de långvariga strejker, som förekommit.

Produktionen af _socker_ täcker behofvet, men nämnvärd export förekommer

icke. _Sprit_-tillverkningen täcker synbarligen behofvet af det råa

berusningsmedlet brännvin, men de »finare» medlen, »förädlad» sprit,

importeras i ganska betydliga kvantiteter. De senare slagen _måste_

antagligen komma från utlandet för att vara »fina» nog.[26]

[Anmärkning 26: Konsumtionen af brännvin, omräknadt till liter

absolut alkohol per innevånare, utgjorde i följande länder:

1830 1898

Sverige 27,1 3,9

Tyskland -- 4,4

Frankrike -- 4,3

Österrike-U. -- 3,5

England -- 2,2

Danmark -- 9,4

Ryssland -- 7,1

Norge 8 1,7

Dessa siffror äro hämtade ur _Ost_, Techn. Chemie, där Sverige

glänser med nämnda rekordsiffra.]

Af _stärkelse_ importeras en mindre mängd. Af _margarin_ exporteras

något litet.

En fabrik för _garfextrakt_ har uppstått, men ännu icke förmått i någon

mån minska den stora importen. I fråga om garfämnen är statistiken

mycket missvisande. Garfextrakterna äro antagligen upptagna under

rubriken »garfsyra», hvars årsmängd uppgår till öfver 4,000 ton. Värdet,

kronor 1 pr kg. eller 4 millioner kronor pr år, är dock tydligen

alldeles för högt. Medelvärdet af de många olika slagen garfextrakter

torde knappast vara öfver 20 öre pr kg. och årsvärdet sålunda endast

inemot 1 million kronor.

Detta är ungefär hvad vi ha af kemisk industri i vårt land. För

jämförelse må nämnas, att Tysklands kemiska industris årliga

produktionsvärde närmar sig 1,500 millioner mark och sålunda öfverstiger

sammanlagda beloppet af Sveriges _samtliga_ industrigrenars

produktionsvärde. Men om vår kemiska industri än är obetydlig, så kan

den dock sägas vara en god början, och goda ansatser till en stor

utveckling saknas icke.

* * * * *

* * * *

*IV. Några utvecklingvillkor för kemisk industri i Sverige.*

Såsom af det föregående framgår hade Tyskland vida sämre förutsättningar

för kemisk industri än England, men har nu icke desto mindre gått förbi

både detta land och alla andra. Sveriges förutsättningar stå knappast

efter Tysklands, utan äro för åtskilliga grenar bättre. Utvecklingen

kommer hos oss helt visst att gå sina egna vägar, men vi ha likväl många

lärdomar att hämta från utlandet.

Af de engelska, franska och amerikanska uttalanden, som i det föregående

blifvit anförda, kunna vi på vårt eget land tillämpa en hel del. Vi

kunna sålunda säga, att för den kemiska industriens framgång i Sverige

fordras _kunskaper_ och _energi_ både hos kapitalisten, som startar

företaget och mobiliserar kapitalet, hos ingeniören, som planlägger,

leder och utvecklar produktionen och hos köpmannen, som skaffar afnämare

till produkten. Men det fordras mera, ty äfven med dessa egenskaper

komma de nämnda icke långt, om de icke möta _förstående från

statsmakternas sida_.

Det är gifvetvis af allra största vikt, att det finnes möjligheter för

inhämtandet af nödiga kunskaper, och att sättet för dessa kunskapers

meddelande är det bästa. Öfverallt inses mer och mer, att allt hvad

läroanstalter heter med nödvändighet måste forma sig efter lefvande

lifvet. Äfven i vårt land pågår på detta område ett omdaningsarbete,

hvilket, man får hoppas, skall bära goda frukter, såvida icke en

kortsynt och planlös reformifver eller maktlystet partisinne snedvrider

detsamma.

Planlöst arbete är oftast till ingen nytta, och det är därför på tiden,

att alla uppbyggande krafter enas om de viktigaste principerna vid

byggandet, enas om, hvad som är hvete och hvad som är ogräs för

samhället först och främst inom undervisningsväsendet. Trångbröstad

ängslan att t.ex. »forskningens frihet» äfventyras, ifall med

målmedveten kraft rensning så företages, hör icke till det friskt

pulserande lifvets sunda vätskor[27]. Exempel från utlandet visa, att en

strikte genomförd renhållning och vaksamhet i detta stycke i hög grad

befordrar utvecklingen och att slapphet hämmar den.

[Anmärkning 27: Den princip, som tillämpas vid fosfortändstickorna,

att exportera det, som anses skada egna landet, står ju också här

till buds, så att, om vi någon gång råka upprycka ett hvetestrå,

detta då icke undanhålles den öfriga mänskligheten.]

I vårt land finnas rika möjligheter att inhämta de för kemisk produktion

nödiga teoretiska kunskaperna, men i fråga om praktik och om samverkan

mellan läroanstalter och industri är det icke så väl beställdt. Äfven

här har man den gapande klyftan mellan skolan och det verkliga lifvet.

Den unge teknikern har ett godt förråd af kunskaper, men han vet icke

rätt, huru han skall göra dem fruktbärande. Den ekonomiska sidan af ett

produktionsföretag, dess organisation och administration, är honom ofta

alldeles främmande. Medfödda anlag äro äfven här visserligen af allra

största betydelse, men en »praktisk blick» kan ock genom träning

utvecklas, och grunden härför kan och bör läggas redan vid

läroanstalten. »Blotta vetandet är icke människans ändamål på jorden...

kunskapen måste ock taga verksam del i lifvet,» säger _Helmholz_. Våra

teknici synas stundom icke rätt tillfreds med sin sociala ställning, men

i själfva verket beror ju denna helt och hållet af dem själfva. Den

ingeniör, som icke gitter förskaffa sig grundlig insikt på här antydda

område, lär städse få finna sig i att förbli en industriens

intellektuelle grofarbetare. Men det är själfklart, att de _måste_ följa

tidens kraf. Hvem har väl för öfrigt större utsikt att fullständigt

kunna uppspåra och öfverblicka alla de både tekniska och ekonomiska

omständigheter, som inverka på ett industriellt företags framgång, och

att pröfva och sammanjämka krafven från båda sidorna? Ledaren af ett

kemiskt-industriellt företag bör därför vara i stånd att bedöma och

betvinga alla sådana svårigheter, som t.ex. dem vi sågo framträda vid

indigosyntesens genomförande i praktiken[28].

[Anmärkning 28: Jfr. Z. f. a. Ch. 1907: 2013 och 1908: 5-9 samt

Ch. Ind. 1907: 614.]

I fråga om möjligheter till merkantil bildning, så är i vårt land heller

icke så illa ställdt och bättre blir det, sedan en påtänkt

handelshögskola blifvit en verklighet. Af den stora tillströmningen på

köpmannabanan vore man böjd antaga, att svenskarne ha utomordentliga

naturanlag för detta kall, men raka motsatsen lär vara fallet. Ofta är

det så, att den, »som icke duger till något annat», eller den, som

fruktar ett gediget, produktivt arbete, han kastar sig in på denna bana,

sannolikt emedan han tror sig ha funnit, att en köpman stundom på

lättvindigaste vis kan bli rik. De handelsskolor, som för sina ledare

äro mera än »den mjölkande kon», ha därför äfven den uppgiften att väcka

ett rätt förstående för köpmannakallet och att fördjupa intresset för en

verklig, god och gedigen köpmannaverksamhet. Att det icke råder någon

brist på »köpmän», det vet hvarje industriman, som producerar

handelsartiklar. Han vet berätta, huru ständigt en mängd folk, mest

såsom agenter, erbjuda sin hjälp vid försäljningen.

Må vi emellertid komma ihåg, att _först_ gäller det att producera något

och _sedan_ att afsätta produkten. Först behöfvas produktiva industrimän

och sedan köpmän. Den som tillverkar goda produkter och af kända typer

behöfver för öfrigt inga mellanhänder.

Energi nämndes här ofvan såsom ett villkor för utvecklingen. Man hör

stundom påstås, att svenskarne lida brist härpå, men detta torde vara

endast skenbart. I den mån industrien utvecklas, öppnar sig för en hvar

flera möjligheter både att finna ett med sina anlag harmonierande arbete

och att få »ökad lön för ökad möda», och under sådana omständigheter

frigöres säkert all latent energi. Ett bevis för denna förmodan synes

ligga däri, att de från Amerika hemvändande svenskarne tydligen fått sin

slumrande energi sålunda väckt. Tyvärr somnar den dock allt för ofta

snart nog igen efter hemkomsten. Premieackord-systemet[29] tillämpas i

vårt land i allt för ringa utsträckning, beroende på bristande

specialisering. Fabrikerna syssla i allmänhet med för många

tillverkningar i stället för att drifva endast en eller ett par i mycket

stor skala. De öka själfva också därigenom antalet af sina konkurrenter.

[Anmärkning 29: Se sidan 41, Ind. Norden 1905: 203, 1908: 82,

T. T. 1908: 94.]

+--------------+---------------------------------+-----------------------+