Flickan återger sin älskling
Hans förlofningsring.
"Tag den åter! Fader, moder,
Som ej hylla dig,--
Fader, moder, bror och syster,
Alla neka mig.
Skona du din arma flickas
Oangripna namn!
Den förlåtnas öde äger
Nog sin tyngd ändå.
Där basilika jag sådde,
Skjuter malört opp,
Malört, denna bittra blomma,
Denna kärfva ört.
Binden mina bröllopsgästers
Smycken därutaf,
När de snart mig död ledsaga
Till den kulna graf."