Nära trappan skodde Johan fålen,
Och ur fönstret såg därpå hans fästmö,
Såg och strödde rosor ned på honom,
Strödde rosor ned och talte sakta:
"Dyre älskling, gjorda tätt omkring dig,
Att en ros ej tappas mellan gördeln,
Att en annan ej din fästmö röfvar.
Ty jag såg i drömmen stora under:
Ensam gick din häst att söka svalka,
Och din mössa rullade på marken,
Och på vägen ströddes dina pilar."
Sakta talar Johan till sin fästmö:
"Älska, älska mig blott du, mitt hjärta,
Sen du mig begynte älska,--själfmant
Har all lycka kommit mig till mötes,
Så på resor som vid köp och byte."