[Illustration: Scheeles apparat för beredande af syrgas. (Kopia ur "Luft
und Feuer".)]
[Illustration: Qvarlefvor från Scheeles laboratorium och apotek.]
De apparater Scheele begagnade voro de aldra enklaste; några
glaskolfvar, retorter, vanliga buteljer, flaskor och framför allt, vid
experiment med gaser, oxblåsor. Skulle en gas utvecklas, band han en
hopkramad oxblåsa med ett snöre vid retorthalsen och knöt till
öppningen, då blåsan var spänd. När han ville utveckla kolsyra, insnörde
han några bitar krita i bottnen på en oxblåsa samt hälde så en utspädd
syra i blåsan, hvars mynning hopbands, sedan han förut så noga som
möjligt hopkramat blåsan. Bandet mellan kritbitarne och syran borttogs
och gasen utspände blåsan. När han skulle framställa qväfoxidgas,
fuktade han blåsan invändigt med olja, för att blåsan icke skulle
angripas under försöket, kastade deri några metallbitar, hopkramade
blåsan och band dess mynning omkring en liten glasburk med
salpetersyra. Nu nedskakades bitarne i salpetersyran i burken; gasen
utvecklades och spände ut blåsan, som tillknöts, när den blef full med
gas. Skulle nu en gas flyttas ur en blåsa till en flaska, fyldes flaskan
med vatten och korkades. Sedan bands blåsans mynning tätt öfver
flaskans, hvarefter flaskan vändes så, att dess botten kom uppåt och
blåsan nedåt. Scheele fattade nu flaskan med venstra handen, korken
uttogs och fasthölls med den högra. Vattnet rann ut i blåsan, under det
gasen fylde flaskan. Nu insattes korken åter i flaskan, som upp och
nedvänd förvarades i ett kärl med vatten. När han ville mätta vatten med
en gas, förfor han på nyss beskrifna sätt, men så att blott en fjärdedel
af vattnet fick rinna ur flaskan i blåsan, hvarpå flaskan korkades och
skakades. Sedan togs korken ut, så att en ny mängd gas fick strömma ur
blåsan i flaskan. Korken insattes, flaskan skakades, och samma operation
upprepades 2-3 gånger. Under sina experiment med gaser i oxblåsor
iakttog Scheele, att brännbar luft (vätgas) lättare än andra gaser går
genom blåsans väggar, eller, som vi med ett mera modernt uttryck säga,
diffunderar hastigare än andra gaser. I stället för glasrör begagnade
han ofta trärör, i hvilka han inpressat gåspennor. Scheeles hjelpmedel
voro sålunda de simplaste man kan tänka sig; men hvad som brast i
utrustningen, ersattes genom skarp iakttagelseförmåga, ihärdighet och
snille. Under sina arbeten fäste Scheele uppmärksamheten vid alla
detaljer och gick grundligt tillväga, så att föga nytt återstod för
andra, på de områden han undersökt. Han förde icke ordentliga
anteckningar öfver sina experiment, men efter hans död fann man ett
antal lösa papper och illa medfarna små annotationsböcker,[6] hvari han
på tyska antecknat en mängd dels egna, dels andras försök. Kongl.
Vetenskapsakademien erhöll visserligen af enkan tillstånd att genomläsa
Scheeles efterlemnade papper, men man fann deribland intet spår af något
färdigt eller påbörjadt arbete. Scheele brukade nämligen utan koncept
nedskrifva sina afhandlingar, hvilka utmärka sig genom stor precision,
innehållsrikedom och korthet. De äro, som Dumas, den nyligen hädangångne
ryktbare kemikern, säger, "sans modèle comme sans imitateurs".
[Illustration: Scheeles kolsyreapparat. Ur "Luft und Feuer".]