Slända, spånadens vän, skänk af den blåögda Athanaa,
Du, med hvilken de husvårdande matmödrarne syssla städs,
Följ otvekande oss hädan till Neileus' så berömda stad,
Der bland spensliga rör prålar ett grönt tempel, åt Kypris vigdt.
Dit begäre af Zeus vi oss en välvindig seglats att få? 5
Att jag måtte min vän skåda förtjust, älskad af vännen min,
Af Chariters, de ljufljudigas, plantskott, af min Nikias,
Att dig, formad med stor konst af det mångmödsama elfenben
Jag må lemna uti händerna af Nikias' hustru sjelf.
Du med henne till manskläderna skall spinna en mängd af tyg, 10
Många äfven utaf finaste sort, qvinnornas högtidstyg.
Ty lammödrarna, två gånger hvart är klippta på betesmark,
Skänka mjukaste ulln Theugenis, skönhäliga läkarfrun.
Så arbetsam är hon, älskar jemväl hvad de förståndiga.
Ty jag ville dig ej gifva till overksamt och arbetslöst 15
Hus, emedan dock stammar ifrån egen vår landsort hän.
Ty ditt fädernehem byggde en gång Ephyrern Archias,
Den Trinakriska öns merg, och de storsinnade männers stad.
Flyttad bort till en man, hvilken sig lärt mången förträffelig
Läkdom, jagande hän skräckelig farsot från de dödliga. 20
Du med Ionerna nu skall i Milets tjusande bygder bo,
Att skönsländig må ock Theugenis bli nämnd af sitt landsmansfolk,
Samt att städs du jemväl vare af sångvännen en minnespant.
Detta säkert skall en säga en ann, skådande dig: så högt
Skattas liten en skänk. Värde har allt, gifvet af älskade. 25