Daphnis.
Lugna dig, älskade mö! Hvi rädes du? Hur du är lättskrämd!
Flickan.
Men du mig kastar i diket, och sölar min ståtliga klädning.
Daphnis.
Se, det mjukaste skinn jag vill breda inunder din mantel.
Flickan.
Ve, ve, äfven du gördelen tog; hvarför då den lösa?
Daphnis.