Kom du då, älskade sven, med den tredje natten och dagen?
Kom du? de kära, de bli gråhåriga inom en dagsrymd.
Liksom vintren med våren, och plommonet täflar med äpplet
Fruktlöst, liksom ett lam är aldrig så ulligt som tackan,
Liksom en trenne gånger förmäld måst vika för ungmön, 5
Liksom cn råget snabbare är än kalfven, och liksom
Näktergalen har skönare röst än öfriga fåglar;
Så vid din syn jag gladdes, och under den skuggiga boken,
Då när solen glödde, jag sprang, en vandrande man lik.
O, att oss båda sin gunst tillfläktade milde Eroter, 10
Och att vi blefve i kommande dar en saga, för alla!
Desse två med hvaran förtroligt plägade umgås,
Han var _giljarn_ så skulle det heta på Amyklaiska --,
Men deremot skull' Thessalern kalla den andra en _älskling_.
Lika de älskade begge hvaran. Visst lefde tillförne 15
Gyllene männer ändock, då den älskande löntes med älskog.
Måtte mig unnas, o far Kronides, och J öfrige gudar,
Måtte, att, sen tvåhundrade slägten försvunnit, ett budskap
Mig förtäljde vid Acherons strand, dän icke är hemväg:
"Nu för tiden är din och tjusande älsklingens kärlek 20
I hvar menniskas mun, och förnämligast uti de ungas!"
Dock i sanning de himmelskas makt allt detta bestämmer
Efter som sjelfve dem syns, men då jag låfsjunger din fägring,
Vill jag på näsans spets osanningens blåsa ej skaffa.
Ty om du kränker mig smått, godtgör du det onda i blinken, 25
Skänkande dubbel fröjd, och med rågad förtjusning jag bortgår.
I Megarenser ifrån Nisaia, de bäste i roddkonst,
Måtte ni lycklige bo, emedan den Attiske fremling
Framför andra J äraden mest, gossvännen Diokles.
Städs vid hans graf, hvar gryende vår, hopsamlade gossar 30
Äflas i lag med hvaran om pris för den ljufvaste kyssen.
Ho som fogar med mera behag till läpparna läppar,
Vänder till mor sin hem med yfviga kransar besmyckad.
Salig bland gossarna den, som eger om kyssarna domsrätt!
Säkert ropar han an Ganymedes, den tjusande, träget, 35
Att hans mun må likna probersten, nyttjad af vexlarn,
Att utreda om gullet är falskt, eller om det är äkta.