Komatas.
Getter, vakten er väl för Lakon den der, Sybariten,
Fåraherden, som nalkas; i går bortstal han min getpels.
Lakon.
Pst, från källan er kos, små tackor! o, märken I icke
Denne Komatas, som nyss mig Syrinxpipan ifrånstal?
Komatas.
Syringxpipan? ... och du, kantänka, en slaf hos Sybartas, 5
Skulle en Syrinx någonsin egt! hvi är dig ej mera
Nog, att med Korydon hväsa i lag på pipan af halmstrå?
Lakon.
Den som mig Lykon gaf, friborne! jag undrar hvad getpels
Lakon någonsin stal dig ifrån? säg, bäste Komatas;
Ej Komatas en gång, husbonden din, egde en kudde. 10
Komatas.
Just den spräckliga, Krokylos gaf, då han nymphren till ära
Offrade geten; men du, vrångsinnte, då redan af afund
Tvinade bort, och slutligen nu du gjorde mig naken.
Lakon.
Icke vid Pan, strandguden, o nej, visst icke har Lakon,
Son till Kalaithis, roffat din pels, eller ock må jag springa, 15
Arge sälle, i fullt raseri från klippan i Krathis!
Komatas.
Icke, vid nympherna, nej, kärrnympherna, icke, min hjertbror, --
Måtte de städs förblifva mot mig välsinnta och milda! --
Icke din Syrinxpipa Komatas å hemlighet bortstal!
Lakon.
Satte jag tro till ditt prat, jag toge mig Daphnis' bekymmer. 20
Derföre nu, om du vill uppsätta en killing, (ej hela
Världen är det) nu välan, skall jag sjunga med dig, så du kiknar.
Komatas.
Suggan stridde en strid med Athene: se, här har du kidet;
Men nu måste du ock uppsätta ett lam, som är välgöddt.
Lakon.
Hundsfott, säg mig, är så sångpriset för hvardera lika? 25
Ho väl klippte sig raggen för ull? ho ville väl mjölka
Stinkande hyndan, då mjölka han får unggeten; som killat?
Komatas.
Den lik dig är så viss på sin sak, att täflaren vinna:
Surrande fluga mot Tettix. Och derföre är nu mitt kid ej
Fris mot pris; (jag sätter då opp getbocken) men börja! 30
Lakon.
Icke så brådt! ty du står ej på glöd; du skall gladare qväda
Sittande der i lunden i skygd af vilda oliven.
Iskallt vatten störtar sig der, ock vexer derjemte
Gröngräs; bänken du ser; gräshopporne prata i runden.
Komatas..
Visst ej brådska; mig skär dock i själn, att du djerfves mig skåda 35
Midt i synen så frankt, ehuru jag lärde dig konsten,
När du var glop ännu; så tack förvandlas i otack.
Mata du valpar af varg och af hund, att de måga dig äta!
Lakon.
Tänk, jag ej minns hvad dugligt af dig jag förnam eller hörde
Någonsin än, afundsame, du högst skamlige meser! 40
Komatas.
När jag var sta der du vet, och du qved så; men getterna alla
Stodo och bräkte, förty getbocken var mäkta beställsam.
Lakon.
Djupare varde än så dig, pucklige, grafven ej heller!
Kom mellertid, kom dit, och du sjunger din yttersta herdsång.
Komatas.
Icke kommer jag dit. Här ekarne vexa och säfven, 45
Här kring kuporna svimma så gladt de flitiga bina;
Väller också vatten utur två källor; i träden
Fåglar qvittra; der borta hos dig är icke en likdan
Skugga; ifrån sin höjd ock pinien kottar omkringströr.
Lakon.
Sannerlig skall du dig sträcka hos mig på ull och på förskinn, 50
Blott du vill komma. Hvad svällande bädd! Den raggiga bockpels
Hemma hos dig, han stinker än mer än egaren stinker.
Jag framsätter en ymnig pokal med hvitaste fårmjölk,
Nymphren till ära; jag sätter en ann med doftande olja.
Komatas.
Men om du kommer till mig, du på mjuk ormbunke dig sträcker 55
Och på poleja, som blommar, och getskinn ligga derunder;
Fyrfaldt vekare äro de visst än fållar af fårskinn.
Jag framsätter åt Pan mjölkståfvor, åtta till antal,
Åtta skålar jemväl med kakor, fulla af håning.
Lakon.
Strax då täfla med mig, och begynn härstädes din herdsång; 60
Trampande egen jord, håll ekarna! hvem skall oss dömma,
Hvem? o, måtte ändock oxherden Lykopas nu nalkas!
Komatas.
Icke jag alls den mannen vill ha, men om dig så lyster,
Skole vi ropa hit vedhuggaren, som nu der borta
Samlar hoa dig ljungbuskar ihop; det är ju vår Morson. 65
Lakon.
Ropom!
Komatas.
Höj du din röst!
Lakon.
God vän, oss låna ditt öra,
Och kom hit för en stund! Vi täfle ehvem som en bättre
Herdsångsmästare är. Du, kärlige Morson, ej röje
Hvarken våld för mig, ej heller du hålle med honom!
Komatas.
Ja, vid nympherna, ja, vän Morson, hvarken Komatas 70
Mer åtnjute din gunst, ej heller denne du gynne!
Den fårhjorden der fjerran, Sybartas från Thurion tillhör,
Gettren du skådar, min vän Sybariten Eumaras' äro.
Lakon.
Hvem åtsporde, vid Zeus, antingen Sybartas den hjorden
Tillhör, eller är min, skamlöse? hur faseligt talträngd! 75
Komatas.
Käraste du, hör hit, jag sanningen städse förtäljer,
Utan att skryta, men du är särdeles fallen for stickord.
Lakon.
Hej då, så sjung, om du sjunger, och släpp dock vännen till staden
Åter vid lif! O Paian, du är rätt talfor, Komatas.
Komatas.
Sånggudinnorna hafva mig kär långt mera än sångarn 80
Daphnis; åt dem två getter helt nyss jag offrade äfven,
Lakon.
Ja, och Apollon mig högt älskar; åt honom en kostlig
Vädur fostrar jag opp; snart Karneafesten är inne.
Komatas.
Utom två, tar tvillingar födt hvar get som jag mjölkar,
Flickan ser mig, och säger: du stackare ensam dem mjölkar! 85
Lakon.
Pytt, pytt, nära ett tjog handkorgar fyller med fårost
Lakon, och stjäl sig på blomstren en kyss af fägraste svennen.
Komatas.
Ock Klearista kastar på mig, getherde, ett äppel,
Går jag med gettren förbi, samt hviskar ett ljufveligt smekord.
Lakon.
När släthakige Kratidas mig, fårväktare, möter, 90
Tänds han i låga; det glänsande hår kring skuldrorna fladdrar.
Komatas.
Men jemförliga ej anemoner, ej njupon ju äro
Med törnrosen, hvars hackar invid stengärdena vexa.
Lakon.
Så med ollonen ej bergäpplena heller, de förra
Hafva ett saftlöst skal, likt ekens de sednare ljufligt 95
Komatas.
En ringdufva jag ämnar påstund åt min flicka förära,
Som jag ifrån enbusken vill ta, der hon sitter i boet.
Lakon.
Sjelf jag åt Kratidas vill förära, till kappa, jag äfven,
Finaste ull, såsnart som jag klippt svartaktiga tackan.
Komatas.
Pst, i killingar, bort från vilda oliven, och beten 100
Här vid kulln, på hvars sluttande brandt porsbuskarne vexa!
Lakon.
Går du från eken ej bort, du Konaros der, och Kynaitha?
Der åt öster söken er mat, der äfven Phalaros!
Komatas.
Men jag har af cypress mjölkståfva, har äfven en drycksskål,
Verk af Praxiteles' hand; åt flickan jag dessa förvarar. 105
Lakon.
Ock vi ege en hund, hjordvänlig, som vargarna dräper;
Honom åt pilten jag ger, att förfölja hvartendaste vildbråd.
Komatas.
I gräshoppor, som plän städs öfverspringa mitt gärde,
Skaden för mig vinrankorna ej; de äro så unga,
Lakon.
O Tettiger, I skåden hur jag getväktaren eggar; 110
Skördemännerna sannerlig så uppeggen I äfven.
Komatas.
Räfvarna hatar jag städs, tjocksvansarne, hvilka i Mikon's
Vinberg lunka hvar afton omkring, och drufvorna snaska.
Lakon.
Så jag hatar jemväl tordyflarne, hvilka Philondas'
Fikon glufsa uti sig, och föras af vindarnas fläktar. 115
Komatas.
Minns du, när knuff på knuff jag dig gaf, och med grinande gipor
Hit du dig Svängde och dit, och höll dig vid eken derborta?
Lakon.
Sådant minnes jag ej, men då här Eumaras dig fastbandt,
Och på puckelen gaf, förträffeligt känner jag detta.
Komatas.
Någon, o Morson, sticknas minsann; såg, märkte du icke? 120
Gå nu och ryck från grafven påstund förtorkade Skiller!
Lakon.
Ock jag pikar, o Morson, en viss; du saken begriper.
Dig nu till Hales begif, och gräf dig der Kyklaminos!
Komatas.
Himera flyte af mjölk i stället för vatten; och Krathis,
Må du glöda af vin; hvart sumpgräs alstre nu frukter! 125
Lakon.
Rinne för mig Sybaritis också af håning, och tösen
Öse med embaret der bikaka hvar morgon, för vatten!
Komatas.
Kytisos alltid hos mig och Aigilos getterne tugga,
Mastix trampa de på, och på mjölonris de sig vältra.
Lakon.
Ock för fåren hos mig finns alltid Meliss att förtära, 130
Rosorna lik uppblommar dervid den ymniga Kistos.
Komatas.
Icke jag älskar Alkippa, hon kysste mig ej här om dagen,
Fattande öronen; fastän jag gaf åt henne en dufva.
Lakon.
Man jag älskar dessmer Eumedes, ty när jag åt honom
Räckte min syrinxflöjt, han kysste mig, ack, så behagligt. 135
Komatas.
Ej, o Lakon, är rätt, att med näktergalen en skata
Tvistar, och ej härfågeln med svanen; du, usling, är trätsjuk.
Morson.
Sluta bjuder jag nu fårväktarn. Åt dig, o Komatas,
Morgon lammet beskär; sen du hemburit ditt offer
Nymphren, åt Morson påstund affärda en kostelig stekbit! 140
Komatas.
Jag skall sända vid Pan. -- Nu, killingars samtliga skara,
Hoppsan och hejsan! ty jag utbrister i flinande gapskratt
Mot fårväktaren Lakon, för det jag ändtligen vunnit
Lämmet åt mig; till himmelens höjd jag hoppar för eder.
Varen vid godt mod nu, hornbärande getter; i morgon 145
Skall jag er samtligen tvätta i källan vår, i Sybaritis.
Hej, storstängare, du hvitpels, om du näkas en enda
Af små getterna här, jag piskar dig, innan jag offrar
Nymphren mitt lam. Se, åter till vägs! -- Ja, måtte jag vara,
Om jag ej piskar dig blöt, Melanthios, icke Komatas! 150