Battos.
Milon vor' väl i stånd att taga från himmelen månen.
Korydon.
Råmande här mellertid nu qvigorna yttra sin saknad.
Battos.
Stackare de, minsann! Hvad jemmerlig herde de funnit!
Korydon.
Stackare visst! och de vilja numer ej äta, ej dricka.
Battos.
Qvigan derborta åtminstone har ju idliga benen 15
Qvar. Eller lefver hon visligt af dagg, som Tettix i skogen?
Korydon.
Visst ej! stundom af mig hon vallas vid strida Aisaros,
Och erhåller en kostlig portion af det finaste strandgräs,
Stundom dansar hon kring djupskuggiga berget Latymnos.
Battos.
Spinkig är ock eldfärgade tjurn. O, måtte en sådan 20
Lampriadernas stam erhålla, hvar gång som de bringa
Hera sitt offer; förty illfundig är hela den slägten.
Korydon.
Men han drifs mellertid till träskets mynning, och Physkos,
Drifs till Neaithos' våg, der allt det herrliga vexer,
Aigipyros och Meliss, sköndoftande, jemte Konyza. 25
Battos.
Ve, ve! skola så korna jemväl, olycklige Aigon,
Vandra till dödens regent, då du söker en vanskelig seger.
Syrinxpipan, du fogat ihop, nu höljes af mögel.
Korydon.
Nej, visst icke; o nej! ty när han begaf sig till Pisa,
Skänkte han henne åt mig: jag är smått en pipare äfven, 30
Och framdrillar såder båd Glauka'a visor och Pyrrhos'.
Kroton sjunger jag; herrlig är ock den staden Zakynthos,
Samt den i öster belägna Lakinion-udden, der Aigon,
Knytnäfskämpen, allen' uppslukade åttio bullor.
Der han vid hofven fattade tjurn, och neder från berget 35
Förde, och gaf Amaryllis till skänk. De samtliga qvinnor
Hofvo ett gällande skri; koherden skrattade bara.
Battos.
O Amaryllis, så skön, dig ensam förgäte vi aldrig,
Fastän du dog. Som gettren jag älskar, så stor är min saknad.
Ve, ve, särdeles plågsamma lott, som mig ödet beskärde! 40
Korydon.
Mod visst tarfvas, min Battos! kanske är det bättre i morgon.
Hopp bland lefvande bor; hopplöse de äro, som hängått.
Himmelen ock nu hvälfver sig klar, nu drabbar med skurar.
Battos.
Mod då! Jaga du kalfvarna hän; de ju gnaga olivens
Qvistar, de olycksaliga. Pst, hvitmage, derborta! 45
Korydon.
Pst, Kymaitha, till kullen, till kulln! hörsammar du icke,
Eller jag kommer, vid Pan, och jag gör slemt slut på dig genast!
Skyndar du icke din kos? Se, åter hon smyger sig hitåt!
Hade jag blott krumstafven tillhands, jag skulle dig klappa!
Battos.
Korydon, se då på mig! se på mig, vid Zeus; nu på stunden 50
Just af en tagg vardt stungen min häl. Hur froda sig icke
Tistelbuskarna här! Den kalfven må vargen anamma!
Flängande henne att nå, jag sårades. Märker du intet?
Korydon.
Jo, jo, redan jag har den i naglarna; tag du den styggan.
Battos.