Thyrsis,
Ljuft är suset af talln, getväktare, hvilken derborta
Ruskar sin krona vid källornas våg; ock ljufveligt är din
Pipas ljud; näst Pan det andra priset du toge.
Finge guden en bock, den behornade, geten du vunne,
Finge guden en get som sångpris, föll på din andel 5
Killingen! Killingens kött är så godt, tills henne du mjölkat.
Getherden.
Ljufvare är din sång, fårherde, än sorlande vattnet,
Som sin våg nedgjuter ifrån bergspetsen, den höga.
Finge sångens gudinnor en tacka till segerbelöning,
Du erhölle till pris ett diende lamm; men om dessa 10
Heldre täcktes ett lamm, du tackan skulle bekomma.
Thyrsis.
Sig, vid nympherna, sig, getväktare, vill du dig sätta
Här vid sluttande kulln, der porsen sig frodar, och blåsa
Syrinxpipan; men jag mellertid skall valla din gethjord.
Getherden.
Ej, fårherde, det höfs, ej höfs oss blåsa på pipa 15
Middagstiden; vi ridas for Pan. Ty tröttad af jagten
Hvilar han vanligen då, och du vet, den guden är amper,
Sitter ju jemt på hans näsa också den bittraste galla.
Men (du känner, o Thyrsis, de qval, som Daphnis har lidit,
Äfven i herdasång förnämst bland alla du anses,) 20
Kom, vi må sätta oss ned vid en alm midt framför Priapos
Och källnymphernas stod, der herdarne redt sig en hvilbank,
Och der ekarne stå; men sjunger du, liksom i täflan
Fordom en gång du qvadde i lag med Libyern Chromis,
Jag dig gifver en get, två killingars moder, som mjölkad 25
Trenne gånger om da'n, två ståfvor till bräddarna fyller,
Ger den djupa stånkan, med vax, det doftande, bonad,
Som, tveörad och ny, ännu tycks lukta af stickeln.
Kringom bräddarnas öfversta rand framslingrar sig murgrön,
Murgrön, med helichrysos besprångdt, kring detta sig snärja 30
Refvor med herrligsta frukt i saffranfärgade klasar.
Under dessa man skådar en mö, ett gudarnes konstverk,
Prydd med kappa och dok; bredevid skönlockige männer
Under vexlande ord hit och dit, den ene och andre
Tvista; deraf likväl ej ungmöns hjerta bevekes. 35
Utan med mysande mun anblickar hon stundom den ene,
Stundom hon kastar sin håg på den andre. Desse af kärlek
Länge och fåfängt fika med ögon som nattvak röja.
Närmst till dessa är gjord en fiskaregubbe, en skroflig
Häll, der brådskande släpar till varps det väldiga nätet 40
Gamle mannen, en äflande lik som häftigt arbetar.
Just man skulle nu tro, att han fiskar af all sin förmåga,
Ty så sväller i nacken hvarendaste sena för gubben;
Fast gråhårig, likväl hans kraft är ynglingen värdig,
långt stycke ifrån den i sjön arbetande mannen 45
Frodas purpurdrufvornas mängd ett tjusande vinberg.
Liten en pilt, som sitter uppå stengärdet, bevakar
Stället, och strax bredevid man ser två räfvar; den ena
Lunkar snaskande träden omkring, den andra mot gossens
Matsäck ställer försåt och ärnar ej lemna den lille, 50
Förrn frukosten hon snattat, och bragt drufvaktarn till korta.
Han mellertid hopflätar af halm grannt giller för syrsor,
Häftande hop det med säf, och vårdar sig hvarken om matsäck,
Eller om rankor, dessmer han glades åt arbetets framgång.
Rundt kring stånkans brädd sig slingrar den böjlige björnklon 55
Äkta aiolisk klenod; att bringa din själ i förvåning.
Åt kalydoniske kramaren jag för henne betalte
Utom en get, en stor ostkaka af hvitaste getmjölk.
Aldrig ännu hon kom vid min lapp, men gömmes i skåpet
Ovidrörd; högst gerna jag vill dig henne förära, 60
Om du, käraste, sjunger för mig det älskliga qvädet.
Ej afundas jag dig, du gode, det ringaste; sången,
Tör du ej spara åt glömskans regent, den dunkle Aides.
Thyrsis.
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Thyrsis är här från Aitna och stämman, J hören, är Thyrsis'.
Hvarest voren J, nympher, då Daphnis förtvinade, hvarest?
Monne i Peneus' herrliga dal, eller monne i Pindos'?
Ty J vistades ej vid den ymnige floden Anapos,
Icke på Aitna's topp och vid Akis' heliga vatten.
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! 70
Honom schakalernas flock, och vargarna honom betjöto,
Honom lejonet sjelft, då han dött, begret i sin öken.
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Mången ko vid hans fot, mångtaliga tjurar och qvigor,
Många kalfvar jemväl frambölade sorgsne sin klagan. 75
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Steg så Hermes tillförst från berget, och sade: O Daphnis,
Ho ansätter dig? ho upptände ditt hjerta så häftigt?
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Stego så oxarnes herdar och getternas, stego så lammens. 80
Alle frågade, hur det var fatt. Steg äfven Priapus
Neder, och, stackars min Daphnis, han sad': hvi smäktar du? Flickan
Förs på ilande fötter omkring hvar kalla och dunge,
(Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!)
Sökande dig. Rådfattig du är och en tölper i älskog. 85
Dig koherde man kallat, och nu getväktarn du liknar.
När getväktaren ser, hur bräkande gettren bestigas,
Ögonen smäkta der före att sjelf han ej blifvit en getbock.
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Äfven för dig, då du ser småflickorna, huru de skalkas, 90
Ögonen smäkta, att icke med dem du träder i dansen.
Desse ett endaste ord koherden ej svarte, men envist
Bar hän kärlekens qval, och bar det till lefnadens ände!
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Kom så den tjusande Kypris också med leende later, 95
Leende dolskt, och likväl hon hyste fiendtliga tankar,
Sade: du skryter, o Daphnis, alltså att du vinner min Eros;
Är du ej sjelf mellertid af Eros, den skräcklige, vunnen?
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Daphnis henne derpå genmälte: förderfliga Kypris, 100
Kypris' förhatliga du, o Kypris, af dödlige afskydd,
Allt bebådar ju, allt, att solen är ren för oss bergad;
Daphnis i skuggornas land till och med blir Kärlekens pina.
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Kypris' möte med herden du minns? -- -- -- Gå åter till Ida, 105
Gå till Anchises, ty säf här vexer, och ekarne derstäds!
[Här kring kuporna svärma så gladt de flitiga bina.]
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Än är Adonis i ungdomens kraft, ty han vallar ju fåren,
Skjuter ju harar ännu, och allt slags byte förföljer. 110
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
Ställ dig återigen inför Diomedes i härnad,
Skrytande så: jag Daphnis betvang, nu manar jag dig ut!
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
O J vargar, schakaler, och björnar i skrefvornas hiden, 115
Faren då väl! Jag, Daphnis, ej mera med eder i skogen
Går, eller dalarna, nej, eller lunden, farväl Arethoisa,
Och J floder, som välfven från Thymbris ett tjusande vatten!
Älskade sångmör, börjen en sång, na börjen en herdsång!
Daphnis är jag, densamme som härstäds vallade korna, 120
Daphnis är jag, som vattnade förr här tjurar och kalfvar.
Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!
O Pan, Pan, om du är på Lykaiosberget, det höga,
Eller det stora Mainalos du kringvandrar, så nalkas
Sikulers ö, samt lemna nu Helikes udde, och lemna 125
Lykaonidens resliga vård, af gudar beundrad.
Sångmör, hören nu upp, upphören med herdliga sången!
Kom, o konung, och tag den med vax hopfogade, granna,
Håningdoftande pipan, hvarå munstycket är krokigt!
Ty af Eros i sanning jag ren bortsläpas till Hades. 130
Sångmör, hören nu upp, upphören med herdliga sången!
Nu, J violer, vexen i törnhäck, vexen på björnklo,
Blomme uti enbuskarme sjelf den sköne narcissen!
Allt förbyte gestalt, och päronen mogne på furun,
Derför att Daphnis dör, ock hyndan må slitas af hjorten 135
Täfle med näktergalen om pris bergsskrefvornas uggla!
Sångmör, hören nu upp, upphören med herdliga sången!
Sedan detta var sagdt, han slutade. Än Aphrodite
Önskade rädda hans lif, dock Moirernas samtliga trådar
Brustit. Till Acherons flod hänvandrade Daphnis, och hvirfveln 140
Slukade nymphrens vän, den af sångmör icke förskjutne,
Sångmör, hören nu upp, upphören med herdliga sången!
Och du, välan, gif stånka och get, att, sedan jag mjölkat,
Offer åt sångens mör jag må bringa. O, hell er, J sångmör!
Hell er! En annan gång jag vill sjunga ett vackrare qväde! 145
Getherden.
Måtte din tjusande mun uppfyllas af håning, o Thyrsis,
Fyllas af håningskaka, och kostliga Aigilos-fikon
Vare din spis! mer fägnar din sång än älsklige Tettix'.
Här, tag stånkan! min vän, se, huru hon doftar behagligt!
Kunde väl snarligen tro, att hon tvättats i skönhetens kalla. 150
Kom, Kissaitha, var snäll! Nu mjölka du henne! J getter,
Dansen ej så, att bocken ej gör det fula med med eder!