[1] Enligt den uppgift, jag från hans födelseort Vörå af dervarande
Presterskap erhållit. Alla andra anteckningar, som förmodligen grunda
sig på det betyg han bragt med sig från Christinestad vid sin första
flyttning till Sverige, uppgifva att han var född den 20 September 1775.
[2] Resande, som endast fara förbi Runsala, undra med skäl öfver dess
rykte; men om de såge det inre af ön med dess vikar och lunder, skulle
de erkänna att hon föttjenar sitt beröm.
[3] Tryckt i Stockh. Posten N:o 149, 1806. Utgifvaren hoppas att
Författarne till detta och till det följande Skaldestycket Herr
Expeditions-Sekret _Wallerius_ och Herr Notarien _Grangren_, icke
illa upptaga den frihet, han tagit sig att med dessa sköna minnen af
_Choræus_ pryda hans samlade arbeten.
[4] Tryckt i Åbo Tidn. N:o 49, 1806.
[5] Belönt af Svenska Akademien år 1802 med den andra guldpenningen,
men med samma heder som åtföljer stora priset.
[6] _Ehrensvärd_ var född 1710.
[7] _Ehrensvärd_ följde _Lewenhaupt_ i Finska kriget och utmärkte sig
vid flera tillfällen.
[8] Bevistade Böhmiska fälttåget 1740.
[9] General-Major: nyttjades mycket af _Ehrensvärd_.
[10] På en byggnad på Sveaborg läses följande: Om _Thunberg_ ej varit,
hade _Ehrensvärd_ ej bypgt denna dam. Flera exempel kunde anföras af
den stora Mannens rättvisa och oegennytta.
[11] _Ehrenfvärd_ uppfann konsten att kasta bomber med dubbel
hastighet, eller à la ricochet, som det kallas.
[12] _Ehrensvärd_ dömdes 1765 af Ständerna förlustig sina embeten, och
drog sig undan på landet.
[13] Återfick 1772 sina embeten. Det var hans dödsår.
[14] Efter Björkö reträtt hade troligen hela flottan varit förlorad, om
den ej haft Sveaborg att inlöpa uti.
[15] Vigten af segern vid Svensksund är allmänt bekant. Denna sista
vers är grundad på en muntlig berättelse, om hvad som verkligen
tilldragit sig efter den afgörande bataljen.
[16] Belönt af Götheborgska Vettenskaps och Vitterhetssamhället med
dubbelt Accessit 1799.
[17] Belönt af Götheborgska Vettenskaps- och Vitterhetssamhället med
högsta priset, 1800.
[18] _Polheims_ driftiga försök att genom sjelfva klipporna spränga
slussar, misslyckades alldeles. Forssens raseri gjorde på en gång
till intet, hvad som kostat oändliga mödor och skatter: det är denna
händelse, som Författaren besjungit i de följande stroferne. Den nu
redan brukbara Kanalen går på sidan af fallen, och har således intet
att befara af forsens våldsamhet.
[19] Detta Skaldestycke är författadt vid tillfälle af
Magisterpromotionen i Åbo d. 15 Juni 1802: hvilken skedde i Deras
Majestäters Konungens och Drottningens höga öfvervaro.