_Till Fredrika_.
Jag gick till skogen sjelf, att knyta
Åt dig ett litet fastlagsris:
En särskild qvist för hvar caprice
Jag i min enfald tänkte bryta;
Men -- spara dina ögnakast!
Det blef ej ris -- det blef en qvast.
-- -- --
_Till Sophie_.
En qvist af myrten, som jag sparat
Till minne af en lycklig stund,
En af cypress, som jag förvarat
Till minne af en sorglig stund:
Se der det ris, jag torde våga,
Att lägga ned för min Sophi:
Låt det ett flygtigt minne bli
Utaf min ömhet och min plåga!
-- -- --
_Till Clara_.
Som barnet är, så bör ock riset vara:
Och derför blir en blomma ris åt Clara