Till Fru Generalskan RUDBECK.
Barndomen.
Det är så vackert, när man ser,
En glädtig ålderdom,
Liksom när aftonsolen ler
Ifrån en helgedom.
Då kommer barndomen så glad,
Och räcker fram sitt friska blad,
Och sjunger ut sin lilla sång,
Och staplar ingen enda gång.
Ungdomen.
Den ädlaste blomma oss fägnar,
Den ger jag, på ungdomens vägnar,
Den ädlaste menniskovän;
Du inga nöjen oss nekar
Du skådar ungdomens lekar,
Och mins att du varit som den.
Mannåldern.
Hvarje ålder åt dig gifver
Allt det goda som den kan,
Mannaåldrens offer blifver,
Första mogna frukt, den fann.
Ren din aftonstund är inne;
Men hur skön den lyses opp
Utaf fordna dygders minne,
Och odödlighetens hopp!
Chor.
Snart vår aftonstund är inne:
Må den äfven lysas opp,
Utaf fordna dygders minne
Och odödlighetens hopp.