JOURNALISTIK I VILDA VÄSTERN

(_Utdrag ur Harristown Tribunen_.)

Det är endast med motvilja som vi i dag fatta pennan för att bemöta de

lögner, som utspritts av den svinpäls, som brukar slå dank några timmar

om dagen på Harristown Trumpetens så kallade redaktion. Till en början

vilja vi bestämt ha sagt ifrån, att vi inte ett ögonblick fästa oss vid

vad ett så lumpet stinkdjur som denne gamle hästtjuv skriver. Det är ett

allmänt känt faktum att hans härvaro endast beror därpå att gallren i

Illinois' statsfängelse äro rostskadade, och även på att sheriffen i

hans senaste boningsort, West Lake, Montana, inte kunde skjuta rätt.

Frånvaron av träd i denna del av landet gör honom storordig och

oppkäftig och förleder honom att begagna en polemik, varifrån vi, i

likhet med alla andra anständiga tidningar, på det bestämdaste ta

avstånd, en polemik som uteslutande består av skällsord och personliga

beskyllningar.

Han påstår så, att överste Jeffries Mills i sin ungdom har med berått

mod berövat fyra människor livet. Detta är en fördömd lögn. Vår aktade

redaktör har visserligen fyra skåror i sin säkra 36:a, men ingen av

dessa härrör från en människa i egentlig mening. Två av dem, som dukat

under för hans fenomenala skjutskicklighet, voro nämligen negrer, den

tredje visade sig vid ett pokerspel vara innehavare av två spaderess och

den fjärde var redaktör för Little Rocks Veckoskrän.

Nedskjutningen av denne individ var för övrigt även ur en annan synpunkt

en människovänlig handling, då mannen i fråga annars inom kort

säkerligen skulle ha gått till mötes en kvalfull död av svält.

Men om någon av Harristown Trumpetens inskränkta läsare verkligen skulle

hysa den uppfattningen, att vår ansedde redaktör gjort sig skyldig till

någon lindrigare vårdslöshet med skjutvapen, så fråga vi: Har någon, vem

det vara månde, någonsin beskyllt överste Mills för att ha stulit

hästar? och: Vilket är att föredraga, en skjutskicklig hedersman eller

en hästtjuv?

Allt vad vi här ovan sagt om Trumpetens redaktör gäller även den

borgmästarekandidat, som ovannämnda smutsiga trasa förordar, överste

Spencer Brown--vår medfödda artighet kommer oss att nämna detta avskum

vid hans självtagna överstetitel. För övrigt lär denne individ i ett

sällskap gentlemän, som han på Flanagans saloon påträngt sitt vidriga

sällskap, ha yttrat, att han skulle vilja se vår redaktörs, överste

Jeffries Mills, huvud på ett fat. Vi se dagligen »överste» Browns huvud

på ett fat. På ett whiskyfat. Rösta på överste Jeffries Mills, vars ädla

drag synas härovan, vid det stundande borgmästarevalet!

_Ett intressant föredrag_ om överste Pete Jenkins härstamning och

själsförmögenheter, föregående, nuvarande och särdeles eventuella

framtid hölls i fredags afton av överste Joe Mullins inför en

intresserad åhörareskara. Närmaste anledningen till föredraget var den,

att överste Jenkins vid senaste boskapsmärkningen av misstag skulle ha

låtit placera sitt märke på något hundratal av överste Mullins

ungboskap, som råkat ströva i närheten av hans flock. Talaren tycktes

fullkomligt behärska sitt ämne och hänfördes av det till den grad, att

han till sist blev profetisk och förutsade överste Jenkins snara

hädanfärd.

_Mr Charles Williams_, vår framstående svinuppfödare, uppträdde i går

afton fullkomligt nykter på Storgatan.

_Stadens finanser_ befinna sig för närvarande i ett särdeles lysande

skick, genom att den från Östern som bekant nyss inflyttade

boskapshandlaren Hunter var barnslig nog att erlägga den skatt, som

påfördes honom. Summan uppgår till över hundra dollars och frågan om vad

man skall använda den till har mycket dryftats i styrande kretsar.

Förslaget om anordnande av en liten medborgarfest tycks ha största

utsikterna att gå igenom. Vi biträda det kraftigt.

_Upphörd prenumeration_. Överste Pete Jenkins träffade i lördags på

Storgatan överste Joe Mullins.

_För hälsans vårdande_ avreste i går afton Bill Webber västerut. Han

hade nyss förut å postkontoret avhämtat de under dagen influtna kontanta

medlen.

_Med en hedersvakt_, bestående av Revolver-Dick och Fighting Fred, har

stadskassör Adams hugnats. Pojkarna ha skyldighet att följa honom vart

han går. Åtgärden, som företagits på sheriffens initiativ, är

uteslutande att betrakta som en hyllning åt Adams, för det utmärkta

sätt, varpå han skött stadens finanser.

_En anslående högtidlighet_ blev det i söndags, när överste J. Mullins

nedstoppades i ättens blivande familjegrav. Efter akten avtågade

begravningsföljet till Flanagans saloon, där, enligt ingången rapport,

överste Jenkins var sysselsatt med att förfriska sig. Han omhändertogs

och hissades högtiden till ära på halv stång i telegrafstolpen utanför

postkontoret. Pojkarna samlades sedan till en enkel fäst på Great

Western Hotel.

Baron Olson och andra historier · 第 33 / 34 题