_Madame Branchue_, bekant operasångerska, gick under Konsulatets
första år för att vara »beskyddad» av Förste Konsuln.
_Tuilerierna_. Förf. har vid beskrivningen av Tuilerierna behållit
de benämningar, som brukades under _l'ancien régime_ och
Konsulatet. Dem man hittade på under terrorismen, då _Pavillon de
l'Horloge_ t. ex. blev kallad för _Pavillon de l'Unité_, _Pavillon
de Flore_ för _Pavillon de l'Egalité_ och _Pavillon de Marsan_ för
_Pavillon de la Liberté_, blevo aldrig populära och föllo redan
under Direktoriet i glömska. Och vad de särskilda rummen angår, så
kommo de namn, varunder de nu mest äro kända -- t. ex. _Salle des
Maréchaux_ i st. för _Salles des Cent-Suisses_, eller _Salon de
Louis XIV_ i st. för _Le grand Cabinet du Roi_ o. s. v. först i
bruk under Kejsardömet.
»_Har han skrivit igen?_» Under loppet av 1800 tillskrev
pretendenten (senare Louis XVIII) general Bonaparte flera brev,
som på ett inbilskt och icke särdeles värdigt sätt uttryckte hans
förhoppningar om, att den allsmäktige Förste Konsuln mot en
belöning, som han själv erbjöds att bestämma, skulle återinsätta
Bourbonerna på Frankrikes tron. I ett brev, daterat Fructidor år
VIII, svarade Bonaparte honom äntligen -- hövligt, men bestämt
avböjande.
_Madame Royale_, Marie-Thérèse-Charlotte de France (f. 1778),
Louis XVI:s dotter. Hon hade först 1795 blivit utväxlad ur sin
fångenskap i Temple.