_DRAMA I EN AKTERSALONG._
Brovin och jag kommo tidigt ned till båten. Klockan var bara fem på
morgonen och vi kände oss som om vi stigit upp uteslutande för att gå
och lägga oss. Vi stodo i aktersalongen och våra trötta ögon stirrade
efter två lediga liggplatser. De funnos också men samtidigt upptäckte vi
något som gav anledning till det samtal som nu följer. Detta samtal
föres i en viskande, hänsynsfull ton för att icke störa de i salongen
sovande. Brovin har satt sig på sin plats:
-- Här fattas en kudde. Min kudde fattas!
-- Jag har en för mig. För säkerhets skull lägger jag en näsduk över
den. Man kan inte vara nog försiktig i dessa smittosamma tider.
-- Därborta ligger en karl som har två kuddar. Han har min kudde! Det är
orätt!
-- Ja visst, är det orätt, men kanske tycker han om att ligga högt med
huvudet.
-- Jag kan inte ligga utan kudde! Han får lämna igen en kudde! _Min_
kudde!
-- Ja men, han sover. Du hör ju att han sover. Det är synd att väcka
honom. Kanske har han vakat hela natten.
-- Det angår inte mig. Jag är inte sentimental om morgnarna, när jag
inte har någon kudde. För övrigt reagerar jag mot alla orättvisor. Du
som skall föreställa en tänkande varelse ser väl att denna situation är
en bild av Samhället. Där ligger han, parasiten, och sover på _min_, den
hederlige, arbetsamme medborgarens egen kudde!
-- Jag trodde det var ångbåtens --
-- Var inte dum. Här är en kudde till var plats. Vi ha rätt till var sin
kudde, men han där har tagit _två_. Han vet mycket väl att det kommer
andra som vilja ha var sin kudde på morgonen, som äro trötta och behöva
vila.
-- Att du orkar tala så här mycket så här dags!
-- Jag är alltid vaken då det gäller kränkningar och förolämpningar av
alla slag! Mitt i natten kan jag stiga upp och kämpa för min rätt --
mina rättsbegrepp vila aldrig.
-- Jag förstår det -- men mitt behöver det. Vad tänker du göra för att
få frid?
-- Jag vet inte det. Jag kunde tillkalla kaptenen på båten, men han har
annat göra. Akterstäderskan är inte vaken. Hon kommer inte förrän halv
sex.
-- Du skulle kunna vika ihop din rock till en kudde och ligga på den.
-- Det kan jag inte.
-- Hur så?
-- Tror du att jag skulle kunna sova en minut med en hopvikt överrock
som kudde när jag vet att min egen _rättmätiga_ kudde ligger under en
annans flintskalle!
-- Han har mörkt knollrigt hår.
-- Som jag avskyr! Hellre intet hår än knollrigt hår! En människa med
knollrigt hår är inte att lita på. Lägg märke till det. Dessutom är det
oestetiskt, oroande och ger rum för antaganden om beboddhet.
Jag kände hur jag var nära att somna där jag sätt. Trött, räckte jag
Brovin min kudde och sade:
-- Tag den här, så blir det lugn. Jag behöver ingen kudde. Jag ligger
bättre utan.
-- Det kan jag inte. Det är _din_ kudde och en orättvisa mot dig är en
mot mig. Men om du nödvändigt vill att jag skall ha kudden så tar jag
den. Mina vänners önskningar äro lagar för mig.
Brovin tog kudden. I detsamma lyfte mannen med de två kuddarna på ena
ögonlocket och sade:
-- Det var ett förbannat snattrande mitt i natten! Håll käften och sov
så att det kan bli lugnt någon gång!!
Brovin vände sig genast mot väggen, med huvudet mot min kudde och var
borta.
Jag låg stilla på rygg och tänkte.
Efter en stund då jag hörde, att mannen med de två kuddarna somnat, smög
jag mig sakta fram till honom, tog försiktigt bort hans undre kudde, och
då han icke vaknade, tog jag även den övre, smög mig tillbaka och gick
lugnt till vila. Jag har alltid tyckt om att ha högt under huvudet. Det
är kanske inte så hälsosamt men det är behagligt.
* * * * *
* * * *
* * * * *
Errata:
Det kan inte tillåtas
_text: tilllåtas_
in och upp för traporna
_text: trapporna_
nedra / botten till vänster!
_[sic]: nedre?_