Då fru von Heineman gått, stod Thyra Börjesson länge vid fönstret och
såg ut över staden.
Snön låg tjock och bomullsmjuk över gator och tak. Tusende och åter
tusende ljus glimmade och blänkte därnere långt under hennes fötter. Det
var som om någon bundit girlander av himlens alla stjärnor och virat dem
i mjuka slingor kring kajer och hus.