Produced by Eva Eriksson and the Online Distributed
Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This file was
produced from images generously made available by The
Internet Archive/Canadian Libraries)
Samling
af
Swenska Ordspråk,
i ordning ställde efter alfabetet,
med tillägg af någre utur Latinen och
andre Språk, liklydande eller
motswarande,
af
_Lars Rhodin_.
_Stockholm_,
tryckt hos _Joh. Pehr Lindh_, 1807.
På Eget Förlag.
Företal.
At Swenska Folket från uråldriga tider haft en särdeles smak och
fallenhet för mörka och gåt-lika talesätt, äfwen som korta Ord- och
Sedospråk, att dermed uttrycka begreppen af det sedliga och anständiga,
är något som hwar och en känner af tidböckerne. Man kan derom läsa
hwad i synnerhet de, i Nordiske häfderne store och odödlige Forskare,
Cancelli-Råderne _Ihre_ och _Lagerbring_ skrifwit; den förre i sitt
_Glossarium Sviogothicum_ samt någre under deß Präsidio på 1760-talet
hållne Disputationer, _de Adagiis Sviogothicis_, och den senare uti sin
större _Swea Rikes Historia_.
Samma smak och fallenhet har ännu icke uphört, och igenkännes lätteligen
hos wåra samtida, i synnerhet på Landsbyggden och bland ringare
Folks-klaßerne, som förunderligen hänga wid sina gamla Ordspråk. Man
skulle näppligen tro, att en del af än brukelige Ordspråk finnas i
Forntidens äldsta handlingar, till och med i _Hawamal_, det äldsta
document man känner, och som derföre af somlige, fast utan tillräckelig
grund, blifwit tillägnadt åt _Oden_. Flere af wåra Ordspråk, utom de
å kallade _Juris Canones_, eller Lagreglor, hafwa ock sin uprinnelse
ifrån andra ålderdoms-qwarlefwor, såsom _Provincie-Lagarne_,
_Höfdinga-Styrelsen_ och _Rimkrönikorne_, ordspråk, som, då man
undantager den förändring de, gemensamt med språket undergått, äro till
innehåll och mening aldeles oförändrade.
En Samling af Swenska Ordspråk utgaf redan år 1656 i Norrköping,
Borgmästaren, eller som han då kallades, Presidenten _Grubb_ i Calmar,
under namn af _Penu Proverbiale_, som omtrycktes i Stockholm 1677, med
ett Bihang af en Götheborgsbo, wid namn _Törning_. Till Ordspråken hade
deße Samlare fogat korta commentarier eller förklaringar; de hade ock
uptagit mera än egenteliga Ordspråk, nämligen en mängd _Ordseder_ och
_Lärospråk_, som de der kallas, och bland dem åtskilliga _bibliska_, som,
i min tanka, lämpeligare utgjöra en särskild samling. Deraf kom altså,
att detta _Penu_ wäxte till ett så öfwerdrifwit Magazin.
Om i förledit århundrade någon betydeligare Ordspråks-Samling utkommit,
som uptagit de hos _Grubb_ saknade och dem, som efter hans tid
tillkommit, utom hwad i åfwannämnde _Ihres_ och _Lagerbrings_ Skrifter
anträffas, tiläfwentyrs ock uti en Disputation, hållen under Profeßorn,
sedermera Erke-Biskopen _Beronius_, i Upsala 1716, _de Proverbiis_, samt
Biskop _Svedbergs_ _Ludus litterarius_, i hwilken dock de fleste ej äro
annat, än från Latinen öfwersatte _Gnomæ_ eller Sedospråk, har jag mig
icke bekant. I periodiska och strödda Skrifter wet jag likwäl at Ordspråk
undertiden influtit.[1]
Opåmind lärer Läsaren finna, at denna Samling icke är, eller kan utgifwas
för fullständig, då ofelbart ännu många i Landsorterne gängse Ordspråk
saknas och kunna tilläggas; fastmer kan den anses allena som ett påbegynt
Ordspråks-Register efter alfabetet. Den war icke ämnad att komma för
Allmänhetens ögon, utan börjad och fortsatt i afsigt att roa mig sjelf
och någon wän. Jag teknade up de Ordspråk jag fick höra i dageliga
samtal, och när jag icke widare hörde några nya, företog jag att sätta
dem i alfabetisk ordning med tillägg af dem utur _Grubbens_ bok med
flere, jag under läsning kunde öfwerkomma. De föråldrade och nu mera icke
gängse samt de från Tyskan endast lånte och öfwersatte hos _Grubben_,
tillika med de plumpa och anstöteliga, äro aldeles förbigångne. Widgå
måste jag likwäl att några i denna samling insluppit, som ej äro af så
fin sammansättning, att de ju för läckrare öron kunde anses stötande;
men rätt fattade will jag hoppas de icke på något sätt äro moraliteten
kränkande eller anständigheten sårande. Är något wid påseende sådant, har
jag det i särskilt note anmärkt och från mißtydning sökt vindicera. Några
Ordseder och några bibliska Ordspråk bekänner jag ock wara inkomne, som
ej hörde till planen.
Men i Gnomernes ställe har jag (som af alla Läsare kan hända icke gillas)
tagit mig frihet införa halfordspråken, som jag will kalla dem, eller
de egenteliga _adagia_, emedan de äro af ordspråks-natur, fast ej så
fullständiga, om hwilka _Ihre_ säger: _Non tam instruunt ut gnomæ &
proverbia, quam potius orationi decus & ornamentum conciliant dictione,
a vulgari quidem verborum significatione deflectente, sed diuturno tamen
usu familiari facto._ Deße _adagia_ träffas i denna samling till större
delen under Lit. H.
För att roa, tilläfwentyrs ock i något måtto gagna språklärande
Ungdomen, äro ock här och der, bland swenska ordspråken, inströdde några
liklydande, eller i brist deraf, motswarande sentenser eller ordspråk
utur latinen och någre lefwande språk, hwarigenom ock anledning kan
gifwas åt någon, som dylikt roar, eller redan gjort egen samling, som är
i bättre tillfälle och äger mera språkkundskap, tilläfwentyrs äfwen äger,
det jag icke haft, tillgång till utländska ordspråks-lexica, att tillägga
flere, så att möjeligen större delen af de swenske Ordspråken kunde få
sine motswarande. Wille någon, som en _Erasmus_ i sina _Collectaneis
adagiorum Veterum_ samla och försöka hitföra de gamle Grekiske
Ordspråken, lönte det aldeles mödan. Det är mellan deße och de äldre
Göthiske en underbar likhet, som näppligen kan tillskrifwas någon slump,
till exempel: _Ur askan i elden_, Εἰς τὸ πῦρ ἐκ καπνοῦ: _Den sten, som
ofta wältes, mossas icke_: Λίθος κυλινδόμενος οὐ ποιεῖ φύκος: _En swala
gjör ingen sommar:_ Τὸ ἔαρ μία χελιδὼν οὐ ποιεῖ: _Man är mans gamman_:
Ἄνθρωπος ἀνθρώπου δαιμόνιον: _Som hunden på hötappen:_ ὡς ἡ κύων ἐν τῇ
φάτνῃ. _Den ena kråkan sitter gerna hos den andra:_ Ἀεὶ κολοιὸς πρὸς
κολοιὸν ἱζάνει. _Ingen wet hwar skon klämmer, utan den som har honom på_,
Οὐκ ἂν εἰδείη τις ὑμῶν καθ’ ὅ τι θλίβεται μέρος οὑμὸς πούς, ett swar,
som _Plutarchus_, _in vita Aemilii_, berättar wara gifwit af en man, som
tillfrågades hwarföre han ej lefde wäl med sin hustru; om hon icke war
nog dygdig, eller i hans tycke nog wacker eller husaktig. I stället at
directe swara till frågan, drog han skon af sig och frågade, om icke det
war en wacker och wälgjord sko, med anförda utlåtelsen, hwars tendence är
för alla begripelig: att mycket kan se wäl ut och berömmas af andra, som
likwäl har sina dolda brister.
Att mycken likhet är ibland de Europeiska Ordspråken, härrörer
naturligtwis så wäl af språkens inbördes släktskap, som af folkslagens
umgänge. Uti Italienskan äro många till halt och sammansättning lika wåra
swenska, som till äfwentyrs wittnar om Göthernes fordna besök i Italien,
hwarest de som gäster lemnat något qwart af sine Ordspråk så wäl som af
sitt språk.
Någon förklaring af Ordspråken, som wäl tarfwades, hörde icke till
min plan: det skulle då warit mer än ett Register. Uti de förr nämnde
_Ihres_ disputationer kan den, som det åstundar, få se hwad som gifwit
uprinnelsen åt åtskilliga swenska Ordspråk, utur gamla _mythologien_,
wißa _historiska facta_, _skrifter_, och gamla _plägseder_. Deribland
förekomma utom flere: _Han har bitit hufwudet af skammen: Skammen går
på torra landet: Han kom i Grefwens tid: Han fick bära hundhufwudet:
Han är ett pundhufwud: Han grinar som en sol-warg._ Sol-warg (så lyder
_Ihres_ förklaring) kallas än i dag i wißa landsorter den ring, man wid
halfmulen wäderlek blir warse kring solen, och föreställer liksom ett
öpet gap. _Sturleson_ omtalar, att de gamle trodde det en stor warg,
den de kallade _Skoll_, förföljde solen och wille upsluka henne; äfwen
som en annan, under namn af _Hate_, förföljde månen i samma fienteliga
upsåt, som sluteligen skulle lyckas. Den som gapade efter solen war
_Sol-wargen_, och när någon lipade eller gapade mycket illa, fick han
den höfliga förebråelsen: _Du grinar som en Sol-warg. Han kom imellan ko
och kyrkegård_, skall utmärka en critisk och swår belägenhet, lik den i
hwilken en fattig åhörare råkade då han i början af catholska tiderne
skulle låta begrafwa någon död, antingen han skulle försaka den wigda
jorden, eller släppa till sin enda ko i likstol; ett swårt wilkor för att
ernå den stora förmon, och, man kan wäl tänka, efter Presternes lära den
tiden, komma hastigare genom skärselden.
För öfrigt, och då jag ingalunda smickrar mig att med det urwal hafwa
samlat, eller i den ordning upställt denna tropp af Ordspråk, att ju en
del deraf ganska wäl kan utmönstras, många vacancer besättas och mycken
recrutering werkställas till de utur andra språk intagne, kan hända, här
och der, mindre wäl träffade och wårdslöst placerade; så skall jag med
nöje emottaga underwisning och mina fel erkänna; men skulle tycka om,
att någon, af sådan samling road, företoge sig, att jemte utgallrandet
af de mindre gätne, (ty wid samlingar kommer gerna något skrap in bland
det dugliga, till besannande af ordspråket: _Intet hwete är så rent,
som icke har sina agnar_) tillöka och bättre rangera de öfrige, så att
alla af lika syfte kommo på ett ställe, de gamle Ordspråken, som äro
inhemske och af göthisk härkomst utmärktes och på sätt en _Ihre_ börjat,
commenterades, de utur andra språk med wåra öfwerensstämmande, hwilka
här till större delen saknas, bifogades, samt gnomerne eller ordsederne
frånskildes med de bibliske, hwilka kunde utgöra en samling för sig
sjelfwa.
Att något dugligt i denna wäg kunna åstadkomma är utom min krets, om ock
år och angelägnare yrken det medgåfwo; men en commenterad samling i den
smak och med den urskillning som _Roterodamus_ anställt med de latinska
och grekiska, och _Ihre_ öfwer en del göthiska eller swenska, skulle för
mången blifwa wälkommen.
Att citationerne ofta saknas wid latinska sentenserna behagade Läsaren
ursägta, hälst de ändå äro allmänt kände och till större delen triviale;
att de med. _Erasm._ teknade icke annorlunda böra anses, än som en
hänwisning till hans _adagia_, der urkunderne upgifwas, behöfwer för
kännare ej erindra. Stockholm d. 25 Nov. 1807.
A.
Af liten gnista blir ofta en stor eld.
Parva scintilla neglecta magnum sæpe excitat incendium. _Curt._
it. Fit lis ex minimis interdum maxima verbis.
_Feuer fängt von funken an._
Af barn och dårar får man weta sanningen.
Children and fools tell truth.
Af ljudet kännes malmen.
A cantu avis dignoscitur. _Erasm._
Af skadan blir man wis.
Quæ nocent docent. it. vexatio dat intellectum.
Af kladdig fole kan blifwa god häst.
Ante fuit vitulus, qui nunc fert cornua taurus.
De poulain rogneux devient souvent un cheval precieux.
Foul in the cradle and fair in the saddle.
Af stallbrodern kännes mannen.
Ex socio cognoscitur vir, it. Noscitur ex socio, qui non ex se.
Af litet trä hugger man små spånor.
Af tu onda ting wäljer man det mindre.
Ex duobus malis minus eligendum.
Afbedja är bästa bot.
Erranti medecina confessio. _Cic._
Afund fräter der han bor.
Invidus invidia consumitur intus & extra. _Horat._
Afunden är ärans följeslagare.
Invidia comes fortunæ, it. gloriæ.
_Auf ehre folgt neid._
All ursägt är god, då den finner rum.
Allting har en ända, men korfwen har twå.
Alla barn i början.
Nemo nascitur artifex.
Alla swin äro swarta i mörkret.
Nocte latent mendæ. _Ovid._ it. Tenebris nigrescunt omnia
circum. _Virg._
La nuit tous chats sont gris.
_Im finstern sind alle katzen grau._
Alla mohner hjelpa sad’ myggan p - - i hafwet.
Quæ non prosunt singula, multa juvant.
Alla klifwa öfwer gärdesgården, der han är lågast.
Sepes calcatur qua pronior esse videtur.
_Wer da liegt, über den läuft jederman._
Alla känna apan, men apan känner ingen.
Alla wilja Herrar wara, men ingen wil säcken bära.
Omnes profecto liberi libentius sumus, quam servimus.
Alla nycklar hänga icke wid et bälte.
Alla önskor falla icke i taskan.
Non omnia quæ statuis eveniunt.
Alla foglar flyga bort; uglan sitter qwar.
Alla skor gjöras icke öfwer en läst.
Alla woro wi på byte; ingen slapp utan lyte.
Vitiis sine nemo nascitur. _Ovid._ it. In multis labimur omnes.
_Virg._
Alla wilja at yxan skall gå, men ingen will hålla i skaftet.
Alla goda ting äro try.
Omne trinum perfectum.
Alla wilja gärna skjuta åt den sidan, laßet wälter.
Mortuo leoni etjam lepores insultant.
Alla hafwa en Gud, men icke alla en lycka.
Alla wilja hafwa narren, men ingen will födan. (d. ä. hafwa nöje af en
ting, men ej kosta derpå).
Alla wilja den flata dåra.
Alla kakor ha et namn, men gjöra icke et gagn.
Omnibus est nomen, sed non omnibus omen.
Alla plocka til byk, men ingen til bak. (säges om stora hushåll, der
många tära och öda, men få draga något in, eller förtjena).
Alla säga wäl, man dricker; men ingen, huru man törstar.
Alla moln gifwa icke rägn.
Aldrig något ondt, som icke är til något nyttigt.
Exiguum malum ingens sæpe bonum.
Aldrig såg man windögd skytt skjuta rätt.
Aldrig såg jag maken, sad’ käringen, red på staken.
Aldrig så långt mellan bergen, at ju trollen råkas.
_Gleich suchet sich, gleich findet sich._
Allmän nytta, allmän skada.
Qui lucrum sentit, sentiat & damnum.
Allestädes framme får ofta näsbränna.
Allestädes framme, sällan wälkommen.
Altför rund gjör wällingen tunn.
Liberalitas liberalitate perit. _Hieron._
Altför klok är stor tok.
Qui omnia scire simulant, nil quidquam sciunt. _Plaut._
Alt watten wil til hafwet.
Habenti dabitur.
Altid bättre säd på annans åker.
Fertilior seges est alienis semper in arvis. _Ovid._
Altid swårast i portlidret.
Omne initium grave.
Altid wärre, som efterkommer. it. Ond fogde är ej god förr, än hälften
wärre kommer efter.
Altför mycket är osundt.
Omne nimium nocet.
Too much of one thing is good for nothing.
_Allzu viel ist ungesundt._
Andra tider, andra seder.
Hæc dies aliam vitam, alios mores postulat.
Antingen ägg eller ungar, (alt eller intet).
Aut Cæsar, aut nihil.
Arla gröda är särla föda.
Arbetaren är sin lön wärd. _Bibl._
Dignus operarius mercede.
Arm och rik i döden lik.
Mors sceptra ligonibus æquat. _Horat._ it. Mors æquo pulsat
pede pauperum tabernas regumque turres. _Horat._ it. Mors
æquabit quos pecunia separavit. _Plin._
Arm högfärd, skräppa och swälta.
At spara wid swicken och låta löpa wid tappen (d. ä. spara i smått och
slösa i stort) är dålig hushållning.
Ad mensuram aquam bibere, sine mensura offam comedere.
Penny wise, and pound foolish.
Att wara grann kostar pinadt skinn.
B.
Bakebulla och tunnekanna gör såta grannar.
Gratia parit gratiam.
_Kanne af gaarde oc anden igen, håller längst vänskab._
Baktal gör wän-skilnad.
Bannor bita intet til bens.
Barn gå från hjertat och till hjertat igen.
Barn gjör så i by, som det är hemma wandt.
Barn och narrar gå in i hwad hus de wilja.
Barnet måste något namn ha.
Barnemagen är blind. it. Barnemagen är som stöfwelkragen d. ä. tol
allting.
Barnet säger wäl hwad det får, men icke hwad det gjör. it. Barnet klagar
wäl öfwer riset, men tiger med sit brott.
Beck och tjära är båtsmans ära.
Begynna med nål (näml. stjäla) och lyckta med silfwerskål.
Taurum tollet, qui sustulerit vitulum. _Erasm._
Behåll som i handom hafwer.
Dominus censeatur qui possidet. _Phr. Jur._
Bekännelsen bringar tjufwen i galgen.
Begynnelsen är ej ändan lik.
Begå sig, som kåpan i dansen.
Ut toga inter saltandum, quam omnes calcant. _Ihre._
Betala med lika mått it. med samma mynt.
Par pari referre.
Payer en même monnoie.
Return like for like.
Betala för gammal ost.
Bida och lida stillar mycken qwida.
Perfer & obdura; dolor hic tibi proderit olim. _Ovid._
Bind intet korfwen wid hunden; du kan wäl ändå mistan.
Bittida herre blir länge dräng.
Bloden är aldrig så tunn, har är ju tjockare än watten. (skall utmärka,
at slägtingar äro hwarandra huldare än oskylda, som dock icke altid
händer).
Tunica pallio propior. _Plaut._
Bloden kryper der han ej kan gå. (menas syskon-kärlekens företräde för
swågerskapens).
Blyger tjenar illa til Hofs.
Blyg tiggare får ofta swälta.
Rebus in arctis pudor absit.
Bondebruk är ingen barnalek. (Detta ordspråk, war wanstäldt, som man wet,
genom et förfärligt tryckfel i Grubbens Ordspråksbok.)
Bonde-fot och Herresko paßa icke ihop. it. Staten efter ståndet.
Borta sträng och hemma dräng.
Brutit och sont är en gång nog.
Sit satis offendisse semel, veniamque tulisse.
Brå rik blir lång fattig.
Subita incrementa, raro fructuosa.
Bråbytt är fara wärdt, it. Bråköp är ångerköp.
Concilii præcipitis comes poenitentia.
If you trust before you try, you may repent before you die.
Bråhett swalkas snart, it. Brå kärlek snart glömd.
Præceps amor cito frigescit. _Erasm._
Brår kalf på ko, blir dottren god.
Bonus præsumitur de bono genere natus.
_God rod bär gierne gode äble._
Brändt barn skyr elden.
Facit experientia cautos.
Chien échaudé ne revient pas en cuisine.
A burnt child dreads the fire.
Brödra-sämjan räcker icke altid till.
Fratrum quoque gratia rara. _Ovid._
Brödra-wreden är ofta wärst.
Fratrum ira acerbissima.
Courroux de frères courroux d’enfer.
Bygda hus och skurna kläder får man sällan skäl för.
Casa fatta, vina posta, non si paga, quanto costa.
Bygga med ena handen och rifwa ned med den andra.
Bygga hus med hwars mans råd kommer sällan tak på.
Tous se melent de donner des avis, un sot est celui qui les
tous suit.
Byte är gjordt för gäckeri.
Bywand höna får antingen korn i kräfwen eller knäpp i nacken.
Bäst tiga när ingen frågar.
Non rogatus tace.
Bäst at lida det, man ej kan wrida.
Durum, sed levius fit patientia quidquid corrigere est nefas.
it. Optimum est pati quod emendari nequit. _Senec._ it. Feras,
non culpes quod mutari non potest.
Il faut laisser couler l’eau sous le pont.
What can’t be cur’d, must be endur’d.
Bäst hålla up medan leken är god.
Ludus allubescens incidendus. _Erasm._
Bästa Musik är när munn och hjerta qwäda ett.
Pulchra est harmonia cordis & oris. _Plaut._
Bästa ting bonden i bo sino hafwer, är hustru hans.
Bättre en fogel i handen, än twå i skogen.
Dimidium plus toto. _Erasm._
Il vaut mieux un tiens, que deux tu l’auras.
One bird in the hand is worth two in the bush.
Bättre mager soppa, än intet doppa.
Bättre at wara den förste i byn, än den andre i Rom.
Bättre rikta Skomakaren, än Apotekaren.
Bättre fly än illa fäckta.
Cum licet fugere, ne quære litem. _Nep._
Bättre sent än aldrig.
Better late than never.
Bättre twå gånger fråga, än fara en gång will.
Bättre förspörja sig, än förgjöra sig. id.
Bättre gå ikring och kroka, än ligga i och ropa.
Satius est recurrere, quam male currere. _Lucian._
Bättre en gammal wid sitt lår, än en ung i sitt hår.
Bättre barnet gråter, än Modren.
Bättre förewar, än eftersnar.
Deliberandum est diu quod statuendum est semel.
E mèglio pensar adàgio ch’operar prèsto.
Bättre ett ord i förhand.
Clausula abundans non nocet.
Bättre förekomma, än förekommas.
Melius prævenire, quam præveniri.
Bättre twå gångor mätit, än en gång förgätit.
Bättre Heden-pant, än Christen-tro.
Bättre köra sagta, än släpa laßet til bys.
Bättre mjölka kon, än slå henne för pannan.
Boni pastoris est tondere pecus non deglubere.
_Man skal bläde kaalen og icke rycke ham up med roden._
Bättre en kaka med ro, än twå med oro.
Paix et peu.
Bättre tiga, än tala illa.
Præstat tacere quam male loqui.
Bättre ett åsyna wittne, än 10 åhöra.
Pluris est testis oculatus unus, quam auriti decem. _Plaut._
Bättre något, än intet.
Bättre något släppa, än alt mista. id.
Bättre något så, än intet få. id.
Bättre små fiskar, än toma diskar. id.
Partem habere melius est, quam toto privati.
Bättre tunnt öl, än toma kar. id.
Bättre swulten häst, än tom grimma. id.
Bättre något nött, än alt förödt. id.
Bättre något härskt, än alt färskt. id.
Bättre bot, än bar sida. id.
Bättre enögd it. skelögd, än blind.
Inter cæcos regnat strabo.
Parmi les aveugles, les borgnes sont rois.
Bättre liflös, än rådlös.
Bättre grof kaka, än intet smaka.
Bättre harekött, än fårekött.
Præstat possidere, quam persequi. _Arist._
An egge is better to day, than a pullet to morrow.
E meglio un uòvo hoggi, que dománi una gallina.
Bättre stämma i bäcken, än i ån.
Omne malum nascens facile opprimitur, inveteratum sit
plerumque robustius. _Cic._ it.
Principiis obsta, nam sero &c. _Ovid._
Bättre såras af sin wän, än kyßas af sin owän.
Meliores amicorum contentiones, quam inimicorum blanditiæ. it.
Meliora vulnera diligentis, quam oscula blandientis.
Bättre penningelös, än ärelös.
Bättre bröd, än foglesång.
Necessaria jucundis anteferenda.
Bättre mat, än målad wägg. id.
Bättre fria 10 brottsliga, än fälla en oskyldig.
Bättre mißundt, än beklagadt.
Malo mihi invidere inimicos, quam me inimicis. _Plaut._
Il vaut mieux faire envie que pitié.
E mèglio esse invidiàto, che compatito.
Bättre et qwintin lycka, än et skålpund wett.
Bättre at bli hemma med en skam, än gå i byn med twå.
Bättre at blåsa på gröten, än bränna sig.
Bättre ge hunden bröd, än bitas med honom.
Bättre liten harm, än stor skada.
Bättre at wara inne för bara maten, än ute och få intet.
Bättre straxt nekadt, än länge låfwat.
Minus decipitur cui celeriter negatur. _Publ._
Böj widjan medan hon är grön, så blir hon både fager och skön.
D.
De förlikas, som hund och katt, it. som twå hundar om et ben.
De förlikas icke under et tak.
De förstå hwarandra, som twå tjufwar på en Marknad.
Intelligunt se mutuo, ut fures in nundinis.
Ils s’entendent comme les larrons en foire.
Ask my fellow whether I be a thief.
De wise fela ock.
Peccat & sapiente sapientior. it. Iliacos intra muros peccatur
& extra.
Erra il prète all’ altàre.
De kunna ock få sina fiskar warma.
De tigga i en pose. it. spela under ett täcke. it. koka i en gryta. it.
blåsa i ett horn.
De äro slägt, som soen til äpple-säcken.
De äro sura sad’ räfwen om rönnbären.
De såfwa icke alla, som snusa.
Nasu stertentes interdum sunt vigilantes.
De äro icke alla helgon, som gå i kyrkan.
Non omnes sunt sancti, qui calcant limina templi.
De äro icke alla jungfrur, som krantsen bära.
De äro icke alla goda kockar, som bära långa knifwar.
Non sono tutti cuochi quelli, chi hanno i coltelli longi.
De äro icke alla goda prester, som draga sida kappor.
Den gråter icke guld, som aldrig guld ägde.
Ignoti nulla cupido. _Ovid._
Den intet godt wil gjöra, får altid något at förebära.
Abonne volonté ne manque jamais opportunité.
Den agelös lefwer, han ärelös dör.
Exlex qui vivit, etjam sine lege peribit.
Den som tar lönen, må ock gjöra bönen.
Pro stipe labor. it. Lucrum qui sentit, sentiat & onus.
Den sten, som ofta wältes, moßas icke.
Lapis sæpe volutatus non obducitur musco. _Erasm._
Pierre, qui roule, n’amasse point de mousse.
A rolling stone gathers no mosse.
Piétra mòssa non fà mucio.
Den är intet bättre som håller, än den som flår.
Tanto fa colui che tiène, come colui che scortica.
Den som tager en enka, han får både bord och bänkar.
Il trouve la nappe mise.
Den som will fånga loppor och ekorrar, får ej wara sen.
Den ena olyckan räcker den andra handen. it. har den andra i följe.
Nulla calamitas sola. it. Aliud ex alio malum gignitur.
_Terent._
Un abime attire l’autre. it. Un malheure amméne son frère.
Un mal non vien mai solo. it. Una disgracia tira l’àltra.
Den som ej lyder Far och Mor, får lyda pipor och trummor.
Audiet carnificem, spernens audire parentes.
Den ene plöjer, den andre sår, och ingen wet ho det äta får.
Alii sementem faciunt, alii metent. _Erasm._
Altri semina, àltri raccoglie.
Den som will plöja med hundar, skall gå före med bröd och efter med
smällpiska.
Den styfwern, man sparar, är så god som den man förtjenar.
A penny saved is a penny got.
Den som frågar, ger ej gärna.
Qui dare vult multis, non debet dicere vultis.
Den som wiskar plär ljuga.
_Hvo meget hvisker hand meget lyfver._
Den ena bär namnet, den andra gjör gagnet.
Tulit alter honores.
L’autre porte lenom et l’autre mange les chapons.
Den som kommer i wal, kommer i qwal.
Den som går i borgen, går i sorgen.
Sponde, noxa præsto est. _Plut._ it. Qui fide jubet, haud raro
dolet.
Qui repond paye.
He that goes borrowing goes sorrowing.
Den som gräfwer grop åt andra, faller sjelf deruti. it. Den som gildrar
för andra, faller sjelf i snaran.
Parat sibi malum, qui alteri. _Erasm._
Den som ej tager grisen när han är luden, får intet af honom när han är
suden.
Fronte capillata, post est occasio calva.
One must take the time by the forelock.
Den som är karl han steker fläsk.
Den wida far blir mycket wahr.
Den som wil ha alt det han ser, får gråta när andra ler.
Emas non quod opus, sed quod necesse est.
Den som skall köpa alt det han ser, får sälja alt det han äger.
Den litet sår han litet får.
Dens bröd, man äter, dens wisa får man qwäda.
Den intet har at gjöra, måste taga sig något at gjöra.
Homines nihil agendo male agere discunt.
Den som skall köpa korfwen af hunden, får ge honom fläsk igen. it. Det är
ej godt köpa hafre af gåsen.
Den som will fläsket nypa, måste ock kålen supa.
Carnibus haud dignus, qui male mandit olus.
Den det lilla försmår, han aldrig det stora får.
Post folia cadunt arbores. _Plaut._ it. Parvum servabis donec
majora tenebis.
Chi non guàrda il poco, perde il molto.
_Wer das geringe veracht, dem wird das grosse nicht gebracht._
Den kärnan will äta måste nöten bita.
Qui nucleum esse vult, nucem frangat. it.
Qui commodum quærit, a labore ne abhorreat.
Il faut casser le noyeau pour avoir l’amande.
Den ena hedren mot den andra. it. Den ena höfligheten mot den andra.
Gratia parit gratiam.
Qui plaisir fait, plaisir requiert.
One good turn deserves another.
Den fattiges tal blir sällan hördt.
Den fattige blir aldrig fullfattig. it. måste altid stå bak halfpundet.
it. måste altid ligga under. it. blir altid utträngd.
Pauper ubique jacet.
Den som tagit hin på ryggen, han möter honom icke. (d. ä. Den som gjort
förbund med honom, frestas ej af honom).
Den som har Bispen til morbror får snart Gäll. (Det will säga, at det
hjelper til befordran, at wara känd och hafwa mägtiga gynnare).
Den lyckan råkar, förer bruden hem.
Cui fortuna favet sponsa petita venit.
Den som will plåga en bonde, skall taga en bonde dertill.
Den som tar trollet för guldet, har trollet qwar, när guldet är borta.
Den en gång bitit hufwudet af skammen, skäms intet mer.
Qui semel verecundiæ fines transiit, indies fit impudentior.
Den som kryper mellan barken och trädet blir klämd. (d. ä. stiftar ondt
imellan wänner).
Qui met ses doigts entre le bois et l’écorce.
Den som träter med matmodern, får det igen på fatet.
Den som slagtar kalfwen, föder ej up oxen.
_Aus gebrathenen eyer kommen keine küchen._
Den som dör af hot, bör begrafwas under galgen.
Minæ non mordent. _Erasm._
Den som intet ser up med ögonen, får se up med pungen.
Den räddaste slår först.
Den som såfwer med hundar, står up med loppor.
Chi dorme coi càni, si leva con le pulici.
Den som kommer först til qwarn får först malit.
Qui prior est tempore, potior est jure.
Den som kommit sist i säcken skall först ut.
Den som kommer efter i stället, kommer efter i rätten.
Qui succedit in locum, succedit in jus.
Den ene korpen hugger intet gerna ut ögat på den andre. it. Den ene
wargen biter intet den andre.
Sævis inter se convenit ursis. _Juven._
Les loups ne se mangent pas les uns les autres.
Corvi con corvi non si cavan mai gli òcchi.
Den känner bäst hwar skon klämmer, som har honom på. it. Få känna annans
tarf.
Nemo scit ubi calceus urat, nisi qui eum portat. _Paul._ _Emil._
Den som skall jaga andra, måste sjelf springa.
Ut moveas alios, tu moveare prius. _Oven._
Den hunden, man skall draga åt skogen, biter intet många djur.
Male respondent ingenia coacta. it. Stultitia est ad venatum
ducere invitos canes.
Den som icke gråter köttet, får gråta benen.
Den som ej gråter en warm, får gråta en kall wän. id.
Quam cara sint bona, homines carendo intelligunt.
Den som ger så han tigger, skall man slå så han ligger.
Ita te aliorum miserescat, ne tui alios misereatur _Plaut._ it.
Benignitate benignitas tollitur.
Den som har onda grannar måste rosa sig sjelf.
Den som blir med ett sedd, blir med flere tedd.
Semel malus semper præsumitur malus. it. Qui semel furatur
semper fur habetur.
Den som tagit hin i båten, måste föra honom til lands.
Den som ber för tjufwen, får skam til tack.
Perit quod facis ingrato.
Otez un vilain du gibet, et il vous y mettra.
Save a thief from hanging, and he’ll cut your throat.
Den friske behöfwer ingen läkare.
Sani medico non indigent.
_De karske hafve icke Lägen behof._
Den hönan som ute will wärpa är ej god at wakta.
Den som blandar sig bland agnar blir upäten af swin.
_Wer sich unter die kleyen menget, den fressen die säue._
_Hvo sig blander i masken, hannem äder Svinen._
Den är altid god som glup fyller.
Semper ille laudatur qui aliorum fauces replet. _Ihre._
Den som försökt något, wet något.
Expertus novit.
Den som slagtar mer än han kan salta, får sura stekar.
Den är icke galen, som ondt räds.
Den som swiker i dryckom, han swiker i androm styckom.
Non est axioma.
Den som kommer när tjära blifwer smittad.
Pix cum palpatur, palpando manus maculatur.
Den som kommer för nära elden han bränner sig.
Den lata och den feta ha altid ondt af heta.
Den som har hyndan i huset, har hundarne på dörren. it. Geten i stugan,
har bocken på taket.
Den som will hafwa sin hand i all ting får nedsölade fingrar.
Digitos maculat, qui cuncta foramina tentat.
Den som tar Herrar til drängar får sadelbrutna hästar.
Den som skall ljuga bör ha godt minne.
Mendacem oportet esse memorem.
Den dricker altid mäst, som är längst ifrån tunnan.
Den som lägger sig som et swin, står up som en karl.
Den som har stor munn, bör ha stark rygg.
Den som skal bära goda dagar, bör ha starka ben.
Non facile est æqua commoda mente pati. _Ovid._
Den är god at låcka, som gerna will efterhoppa.
Den som låter låcka sig til at stjäla, blir trugad til at hänga.
Den hönan, som qwäder för bittida, kommer i hökrumpan innan qwällen.
Den geten, som mäst bräker, mjölkar minst.
Les grands diseurs ne sont pas les grands faiseur.
Den måste ha mycket mjöl, som will stoppa till allas munnar.
Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.
Lepores duos insequens neutrum capit. it. Qui totum vult, totum
perdit.
Chi tutt’ abbrachia, nulla stringe.
Den är förweten på färskt, som går åt skogen at äta sniglar.
Den som har maten på bordet &c. och ej tar för sig, han skylle sig sjelf.
Fronte capillata &c. it. Utilis in mensa non solet esse pudor.
Den måste bränna i tid, som god näsla skall bli.
Urit mature quod vult urtica manere.
Den som winner tiden, winner alt.
Den kakan, man will ha til heders, bryter man icke gerna.
Den som äter kjersbär med de stora, får stenarne i synen.
Tollunt matura & tibi projiciunt dura.
Den illa gjör, han illa far.
Sequitur pœna scelus.
Where vice goes before, wengeance follows after.
Den illa hör, han illa för.
Den som stammar, plär ljuga.
Den som har lycka behöfwer inga glasögon, it. intet förstånd.
Den lefwer länge, som lefwer wäl.
Actu vitam, non tempore metiri. it. Non est vivere, sed valere,
vita.
Den blifwer wäl närd, som i något är lärd.
Omnis terra alit peritum.
_Bidermans erb liegt in allen länden._
Den måste altid luta, som har låga dörrar. it. Den fattige får altid
sitta imellan.
Den som är slagen til öre, blir aldrig slant.
Non ex quovis ligno fit Mercurius.
Jack will never be a gentleman. it. You can not make a silken
purse of a sow’s ear.
_Wer zum heller ist geschlagen, wird schwerlich guldens werth._
Den som intet är täck, skall wara tyken.
Den som ej kommer i tid, går sin måltid förbi.
Venire post festum miserum. it. Sero venientes, male sedentes.
Den som träter med kältringar, får löß i expenser.
Sue a beggar and catch a louse.
Den som stjäl ärter och sår, får böner igen.
Den drunknar icke som hängas skall. it. Galgen behåller sin rätt.
Quod corvis natum est non submergitur aquis.
Ce qui est destiné au gibet, ne se noye pas.
Den som gömmer öfwer natten, han gömmer åt katten.
Den lag stiftar, äger lag tyda.
Ejus est legem interpretari, cujus est condere.
Den som tiger, han samtycker.
Qui tacet consentire videtur.
Den som har många jern i elden, bränner gerna något.
Pluribus intentus minor est ad singula sensus. it. Raro felices
polypragmonici. _Erasm._
Den är wärd sit fläsk, som äter sin kål.
Fortiter malum qui patitur, idem post potitur bonum. it. Dulcia
non meruit, qui non gustavit amara.
Den som äter ihop med wargarne, måste tjuta med dem.
Omnibus licet esse lupos in regione luporum.
Il faut hurler avec les loups.
Den ena kråkan sitter gerna hos den andra.
Pares cum paribus &c. it. Garrulus garrulo semper assidet.
Den spiken drog, sad’ snickarn stoppan i fickan.
Den fisken är intet god at fjälla.
Den ena äran gjör den andra fal. it. Den ära bjuder han ära njuter.
Den ena tycker om modren, den andra om dottern och så bli båda gifta.
Den intet wågar, han intet winner.
Necesse est facere sumtum qui quærit lucrum.
Nothing venture, nothing have.
Chi non s’arrischia, non guadagna.
_Han skal vaage, som öse skal._
Den är aldrig god, som aldrig är ond.
Den första timan i galgen är den swåraste.
Il n’y a que la premiere pinte qui coûte.
The first step being taken, the rest is easy.
Den tiger som wet’et.
Den som bor närmast kyrkan, kommer sist dit.
Près de l’église, loin de Dieu.
Den högt will klifwa, faller ofta ned.
Tutior est in terris locus, quam sedibus altis.
Den en gång warit i fällan, går icke dit igen.
Tranquillas etiam naufragus horret aquas. _Ovid._
Den en gång warit ute för skytten, tager sig wäl till wara. id.
Facit experientia cautos.
Den som har et öga, ser mer än den, som har tu.
Den rike och den refne, bli altid påhälsade.
Den altid will slås, får altid något at plåstra.
Den som gömer något, han har något. it. Den något spar, han något har.
Den som lånar gör wäl, den som betalar gör bättre.
Den som ägde så många gryn, som han (hon) tycker sig wara sågor wärd
(säges om dem som göra sig til).
Den som skall tro det, han skall ha en kalf i sig.
Den som warit med i leken, bör ha något af steken.
Den som dricker med gåsen, blir intet yr af ruset.
Den som är före när han ränner, blir efter när han wänner.
Qui nimium properat serius absolvit.
Chi va piàno, va sàno.
Den kommer ock fram, som oxarne drifwer.
Velocem tardus assequitur. it. Lentius ambulando longum etiam
iter conficitur.
Pas à pas on va bien loin.
Pian piàno si va lontàno.
Den asande kommer så wäl fram, som den rasande. idem.
Den gamle skall man ära, de unga skall man lära.
Den beder, som tarf, den gifwer, som har.
Den som gitter bidt, han får fuller smidt.
Den finner altid streck, som hunden hänga will. it. Käpp, som hunden slå
will. (d. ä. Den som will träta, finner altid orsak.)
Qui vult cædere canem facile invenit fustem.
He, who has a mind to beat a dog, will easely find a stick.
Den som will sjunga, får altid wisa. id.
Den metar intet illa, som får sin krok igen.
Den konsten förstår, förråder icke mästaren.
_Wer die kunst versteht, verrath den meister nicht._
Den måste ha stark snufwa, som ej kan lukta det.
Den fattiges Jul räcker icke til Påsken.
Den ondt will gjöra, finner altid tilfälle.
Male facere qui vult, nusquam non caussam invenit.
Den rosen will plåcka, bör ej frukta för törnet.
Non si puo haver la rosa senza spine.
Den intet lärt lyda, wet ej eller at bjuda.
Nemo recte imperat, cui non imperatum est. _Arist._
Den i leken går, måste leken tåla.
Den som sjelf kastar sig under bänken blir snart dit skuffad af andra.
it. Den som ej ärar sig sjelf, kan ej wänta någon ära af andra.
Nemo ab aliis contemnitur, nisi se prius contemserit.
None should be afraid of contempt, but such, as makes himself
contemptible.
Den som tar han har.
Qui rapit, habet.
Den som säger alt hwad han will, får ofta höra hwad han icke will.
Qui quæ vult dicit, quæ non vult audiet. _Terent._
Den som icke wet tiga, wet icke eller tala.
Loqui ignorabit, qui tacere nescit.
Den som ljuger i ett, blir mißtrodd i alt.
Mendaci homini nec verum quidem dicenti credimus. _Cic._
Den talträngda räcker icke altid sanningen till.
Mendacium semper in multiloquio.
He that says all he knows will readily say what he does not
know.
_Viel geschwätzet, viel gelogen._
Den minst söker äran, får henne snarast.
Gloriam qui spreverit, citius habebit.
Den paddan känner, köper henne intet.
Den mäst falkar, plär minst köpa.
Den som blyges at fråga, skämmes wid at lära.
Den som icke will i ugnen, lägger sig twärs före.
Den är god at jaga, som sjelf will löpa.
Den som tager köttet, kan ock taga benen.
Den som ej gjömmer en penning, får aldrig twå.
_Wer den heller nicht ehrt, ist des groschens nicht werth._
Den mera öder, än han aflar, får snart tomt wisterhus.
Den aldrig gjör illa, gjör aldrig wäl.
Nihil simul inventum & perfectum.
Den som will borga, får intet länge tinga.
Den ej har sporrar, får rida med qwist.
Den som tager watten öfwer hufwudet, honom löper det i barmen.
Den girige är altid fattig.
Avarus semper eget.
L’avàro mànca di tutto.
Den som ej äter sig mätt, han sleker sig icke mätt.
Der man fått fot, skall man taga bot.
Il faut reprendre du poil de la bête.
Der du druckit dit öl, kan du spilla din bärma.
Fæcem bibat, qui vinum bibit.
Derföre har smeden tänger, at han ej skall bränna sina händer.
Der ha wi smällen af wattwällingen.
Der ingen anklagare är, der är ingen domare. _Phr. Jur._
Der åtelen är, dit församla sig ock örnarna. _Bibl._
Ubi cadaver, ibi aquila.
Deraf hjertat fullt är, derom talar munnen. _Bibl._
Der wår Herre har sin kyrka, har hin onde sitt kapell.
Der trädet faller, plåckar hwar wed åt sig.
Arbore dejecta quivis ligna colligit. _Juv._
Ad albero caduta ogn’un fa legna.
Der trädet hugges, faller altid några spånor.
Der laßet wälter, faller altid någon smula. id.
Der något är, der något spilles. id.
Omne bonum est communicativum sui. _Arist._
Der war ingen ting at ta, sad’ tjufwen tog dörren.
Der geten är bunden, der gnager hon.
Où la chèvre est attachée, il faut qu’elle y broute.
Der intet är, har Kejsaren förlorat sin rätt. it. Der intet är, kan icke
döden ta.
Ubi nihil est, Cæsar jure suo excidit. it. Nudus nec a decem
palæstritis spoliari potest. _Apul._
Dermed man syndar, dermed warder man ock straffad.
Per quod quis peccat, per idem punitur & idem.
Vice is its own punishment.
Der ligger hunden begrafwen.
C’est la où gît le lievre.
Der är en orm i gräset.
Latet anguis sub herba. _Virg._
Derföre behöfwer du ej draga swarta strumpor.
Der som är hjerte-rum, der är sänge-rum.
Der finnes sällan bröd i hunde-boden.
_Es ist vergebens bratwurst im hundsstalle zu suchen._
Der finnes icke stekta ormar.
Der äro inga många hemma, när bonden går sjelf wall.
Der wettet brister, tar lyckan wid.
Der winet är inne, är wettet ute.
Facit insanire sanos copia vini.
Derwid spinner man icke silke.
Det will mer til plogen än hwißla, mer til en dans än et par nya skor.
Det är godt spela ur en annans pung.
Det är lätt skära breda remmar af en annans hud. id.
Ex alieno tergore lata secare lora. _Erasm._
Du cuir d’autrui couper large courroye.
To cut large tongues out of another’s leather.
_Aus andern leder breite riemen schneiden._
Det grymtar gris som gammalt swin.
A bove majore discit arare minor.
Du bœuf ainé le cadet apprend a trainer.
_Det större nöd lärer det mindre at drage._
Det har warit i säck förr än det kom i pose.
Det är en dålig fogel, som träckar i sit eget bo.
Est avis ingrata quæ defœdat sua strata.
Det är icke borta som bonden ger sin gris.
Det är icke borta, som rinner ur näsan i munn.
Det är icke wärdt dra strå för gammal katta.
Det är ej wärdt gildra för gammal räf.
Annosa vulpes haud capitur laqueo. _Erasm._
Det äro wäl flere brokiga hundar än prestens.
Det är sådant wäder, at man ej will köra ut sin hund.
Det är mer i märren, som intet doger.
Det är dålig gemen, som ej tänker bli Kaptén. it. dålig corporal, som ej
will bli General.
Det är dålig häst, som ej orkar bära sin sadel.
Det är ej alt för ögonen, som ätas skall.
Det är ej alt ludit som swedas skall.
Aquila non capit muscas. it. Minima non curat prætor.
Det är ej alt guld, som glimmar.
Nimium ne crede colori. _Virg._
Tout ce qui reluit n’est pas l’or.
Non è tutt oro quel chi riluce.
_Es ist nicht alles gold was glänzt._
Det är swårt lära gammal hund kusa.
An old dog will learn no tricks.
Can vècchio non vuol catèna.
_Ein alter hund ist schwer zu bändigen._
Det är icke godt hålla det, man icke har i näfwen.
Det är bäst kasta yxan i sjön och gå landwägen.
Det är bäst följa jorden efter.
Alta fuge; tutior est in terris sedes &c.
Det gäller ditt skinn.
De tuo luditur corio. it. In te cudetur faba. _Ter._
Det är som salt i surt öga.
Det är försent stänga buren, sedan fogeln är utflugen.
Det är försent stänga hönshuset, sedan räfwen ätit up hönsen. id.
Nil juvat amisso claudere septa grege.
Est tems de fermer l’etable, quand les chevaux sont allés.
Ferràr la stàlla dopo che sono scappati i buòvi.
Det är försent wakta elden, när huset står i brand. id.
Det är för sent lägga locket på brunnen sedan barnet är drunknadt. id.
Quando quidem accepto claudenda est janua damno. it. Serum est
cavendi tempus in mediis malis.
Apres la mort le medecin.
Det är för sent kasta jästen i ugnen, sedan brödet är bakadt. id.
De la moutarde apres diner.
After meat comes mustard.
Det är för sent spara på botten.
Sera in profundo parsimonia.
Det är för sent spela efter med läpparne.
Serum, post male gestam rem, auxilium.
Det är tid komma med mjölken, när fölet är dödt. it. Med höet, när märren
är död.
Det är tid sigta, när sågorna äro - - upätne. id.
Det är ej åt wänja lusen i skinfällen.
Ægrius ejicitur, quam admittitur hospes.
Det äro icke alla dagar bakedagar.
Non semper oleum. it. Non semper lilia florent.
Det är onödigt krusa för alepinnar.
Det är icke åt båsa för oburit fä.
Capra nondum peperit, ludit tamen hædus in tectis. _Erasm._
Det är långt dit sad’ käringen peka åt månen.
Det är långt til qwällen, och se’n går månen up.
Det är snart gjordt at drucken man dansar.
Det är goda barn, som aga sig sjelfwa.
Det är onödigt fylla märren med muscot. it. peppar.
Det är godt sitta wid styret när det intet blås.
Tranquillo mari quilibet gubernator.
Det är tids nog sälja skinnet, när björnen är skuten.
Il ne faut pas vendre le peau de l’ours avant qu’il soit tué.
Det är tids nog lyfta på hatten, när man ser karlen.
Det är litet man kan hålla sig wäl med, sad’ bonden plöjde med sporrar.
Vivitur parvo bene.
Det man äter ur grytan, får man intet på fatet.
Det är en god wän, man kan wända ryggen til.
Det är ej längesedan katten samm öfwer sundet, ty rumpan är ännu wåt.
Det är ej gifwit, som fattig qwinna spunnit för.
Det är honom i köttet burit och ej i kläderna skurit.
What is bred in the bone, will never be out of the flesh.
Det är godt simma, när en annan håller up hufwudet. it. Wara frikostig
när en annan släpper til pungen.
Det är godt sitta i hwaßen och skära pipor.
It is good to make way while the sun shines.
Det är bäst taga skeden i wackra handen.
Il vaut mieux plier que rompre.
Det är hwarken hackadt eller malit.
Det är galit förespändt.
Le charue est mis devant les bœufs.
Det är ord och inga wisor.
Seria res est, non ludus.
Det är ondt mista för pose skull.
Det är mindre fäl än Kungen.
Det är litet man kan roa barn med.
Parva leves capiunt animos. _Ovid._
Det är icke så wißt, som ta på hyllan.
Det är så wißt, som amen i kyrkan.
Det rifwer af sad’ käringen bröt benet af sig. it. ref örat af sig.
Det äter ingen annans mat.
Det går ej så fort at sjunga Tyska för den, som intet kan.
Det förslår så mycket, som kasta en pinne i afgrunden.
Det föder som fyller. it. Det hjelper, som sqwälper, sad’ käringen,
swälgde fröen.
Det är kommit smolk i mjölken. it. wällingen.
Il y’a une brouillerie entre eux.
Det är kommit ugglor i moßen.
Det kommer intet af en, at twå träta.
Det behöfs långa knifwar at sticka feta swin.
Det rinner mycket watten medan mölnarn sofwer.
Det duger icke sätta wargen til fårawagtare. it. Räfwen til gåsewagtare.
it. Bocken til trägårdsmästare. it. binda korfwen wid hunden.
Ovem lupo committere.
The fox to keep the geeses.
Det går gerna rök af bränder.
Publica fama non semper vana. it. Non omnino temere quod vulgo
dictitant. _Erasm._
Il n’y a point de fumée sans feu.
Det war ej mer än båten bar.
Det gjör ingen ting wänner imellan.
Det kan en blind käring ta på.
Det kan en bonde på Hisingen.
Det synes på skrället, hwad kärilet warit.
_Man siehet am scherben, was es für ein topf gewesen._
Det går ingenstädes så underligt till som i werlden.
Det är ingen fara med liket så länge det nys.
Det flyga inga stekta sparfwar i halsen.
Non tibi per ventos assa columba venit.
Det går syn för saga.
Ubi rerum testimonia adsunt non opus est verbis. _Salust._
Det gick med sju sorger och en gråt.
Det går icke så i sju år som i sju dar.
Non, si nunc male & olim sic erit. _Horat._
Det kan man lura sig til döds på.
Det anstår icke pojkar at löpa med skägg.
Det blir ondt wäder, när de gamle kattorna börja rasa.
Det går in på barnens del.
Det gick an när Marstrand brann.
Det förstår du dig på, som märren på muscot.
Det man gjömmer i snö, kommer igen i tö.
Det första man blir blind, är det på ögonen.
Det är altid godt binda om hel finger.
Cito arescit lacrima in alienis malis. _Cic._
Det är til döden lagt.
Alla morte non è remedio.
Det smälte bort, som snö för solsken. it. Det gick i watten.
Det föll i god jord.
Tempestive dictum.
Det är ej wärdt gifwa bagare-barn hwetestrut.
Det är onödigt bära wed til skogs id.
Det kommer wäl der det fins, sad’ bonden gjömde något i ladan.
Det betyder ingen ting i contant.
Det suggan bryter, får grisen betala.
Quod sus peccavit sucula sæpe luit.
Det skall ej all smörjan i lädret, något i skomakaren.
Det måste krökas i tid, som krokigt skall bli.
Uncum se præbet, quod curvum crescere debet.
Det man får i grön äng, det får man icke i brudsäng. (Är en slags
anticipation.)
Det osar brändt horn.
Det är onödigt koka gröt i skinnbyxor så länge man har grytor.
Det är ej wärdt lägga på kalfwar efter swin, ty de få inga horn.
Det står tilreds tran-ägg om jul.
Det skall någon bryta isen.
Det måste altid någon bära hundhufwudet.
Det är lika så godt önska sig en skuta som en båt, man får lika mycket
åf’t.
Iniquum petendum ut æquum feras. _Fab. Quint._
Det är så godt taga den första skadan, som den sista.
Det är ej alt gods, man skall winna på.
Det är mycket en annans likt.
Det är så sannt, som det är långt till.
Det är icke något lyte, at ha et stort snyte, men det är altid mer skam,
at gå näselös fram.
Jamais gros nez n’a gaté visage.
Det är onödigt skrifta sig för munkar.
Det är en dålig smed, som är rädd för gnistorna.
Det är en hund at föda sig, sad’ käringen om warg-ungen.
Det är så omöjligt, som dricka het gröt. it. som taga ned sjustjernorna,
it. som krypa til månan, it. som kjöra hufwudet genom wäggen.
Conatus & supra vires & supra rem. _Scalig._
Det är ej godt spjerna emot udden. _Bibl._
Contra stimulum ne calcitres.
_Det nytter icke at stampe emod braaden._
Det är altid frusen jord för lata swin.
Ignavis semper feriæ.
Per i pigri è semper fèsta.
Det är icke alt krokat, som rättas skall.
Det är ingen krok i ärt-åkern.
Det är försent ropa kaß se’n korfwen är upäten.
Det är icke jul mer än en gång om året.
Det äro icke alla fiskar som simma.
Det är icke bättre efter ål än annan fisk.
Det är fåfängt laga gärdsgården, när grinden står öpen.
Det är fåfängt läsa utan bok och meta utan krok.
Det är aldrig så ful glip, som ej är sin qwinna lik.
Det är en dummer jöns. it. et pundhufwud.
Unius talenti vir. _Ihre._
Det är en dålig tiggare, som ej kan gå et hus förbi.
Det är bättre få något om morgonen, än hela dagen intet.
Det twå tas om, it. förlikas om, kommer ej den tredje wid.
Det wår Herre beskär, det är ej emot sancte Per.
Det ena goda förkastar icke det andra.
Det kommer alt an på en god uttydare.
Nihil est, quin male narrando depravari possit. _Ter._
Det ögat aldrig såg, gråter icke hjertat. vid supr. Den gråter icke guld
&c.
Det goda kom aldrig försent.
Det goda är aldrig förmycket.
Bis ac ter quod pulchrum est. it. Rerum honestarum nulla est
satietas. _Plaut._ it. Bonam cantilenam sæpius canere licet.
Le cose belle si puo far due volte.
Det man gärna ser, det tror man gärna.
Quod libenter videmus, libenter credimus.
Det njugger ger må raggen tigga.
Det orätt fås, med sorg förgås.
Male parta, male dilabuntur. _Cic._
Evil got, evil spent.
Det will stark lås til at hålla inne en orättfärdig penning. id.
Det lider medan det skrider.
Det blir wäl en gång alt, som gamla gåsen warp.
Det kroppen har så har han.
Det gjör godt i någon rynka.
Exemta juvat e spinis pluribus una.
Det sticker af som flugor i kål.
Det smakar som spånor i soppa.
Det är så trösterikt, som brudmäßan för käringen.