PUSKUT eller _Kirouxet_, kallas de bannor och svordomar, hvarmed
troll sysselsätta sig, at förgöra folk och boskap, då de i raseri
gnissla med tänderne, och uphetsa mörksens andar. En trånsjuka eller
annat ondt, som de tilbringat sin ovän. Af samma slag, som _Göthernes
Seidur_ eller kokningar, hvarmed den Finske trollkonan _Hulda_ om
lifvet bragte den Svenske Konungen _Wanland_, efter _Sturlesons_
berättelse.
PYHä Forss, i Ulo elf, 3 gamla mil lång; så svår och strid, at man
med båt därigenom ej kan komma upp, utan nödgas de, som med båt vilja
ifrån Ulo til Cajana, för berörde forss svårighet skull, släpa sina
båtar och foror 1/4 mil öfver land. Et lax-patu ställe är uti Pyhä
forss i Muhos, som ännu kallas _Trattila_ -- Se _Trattila_, _Ulo_
under ordet _Uhri paikat_. Se et gammalt Mscr. af 1705 af _Erik
Jacobsson Frosterus_, Præp. & Pastor in Kemi -- Anmärkningar öfver
Ulo Socken af Norra Häradet uti Österbotns Höfdingedöme.
PYHå-MAA, utom kyrkgården, andre vidskeppelige offerställen. -- Se
_Uhri paikat_. Än är den omenskliga oseden här i svang, at rifva och
sarga lik; afhämta de kraftigaste Amuleter, panaceer och medicamenter
ifrån kyrkogårdarne; eller ock taga dädan trollpossor, at skada
menniskjor och kreatur; gå om nätterne i kyrkan och rådfråga de
döda; då trollet skall kläda sig in albis, eller messhaka och gå
på altaret, upmana _Kejjuset_, eller de så kallade kyrk-spöken, at
förfölja tjufvar, eller ovänner, eller befria en svagsint, som tros
plågas af elfvar eller detta följe m.m. Se _Risti-kannot_. Ehuru
detta låter otroligt, i vårt så kallade _högt uplyfta tidehvarf_, får
jag dock, efter Assessor _Swedenborgs_ exempel säga, at alt detta
har jag ex _auditis & visis_; & cum Sacellano in Wöro ol m, _Tunæo_,
Relata refero.
QWENA-STRÖM; flumen Amazonum, vid Cajana i Österbotn, kallad af
Finnarne _Ämmän- koski_; strid och faselig, där ingen än lefvande
kunnat nedfara, eller stiga upföre. Bryter af de största furustockar
i et ögnableck i sit brådbranta fall, som pinnor eller pärttor.
QWENLAND -- Cajana Län i _Österbotn_. Et gammalt säte för de tappra
amazoner och skölde-möjor. I Konung Erik IX eller den Heliges tid
1150 underlagd med det öfrige Finland Sveriges Krona.
_Ericus Jacobi Frosterus_, Conrector Scholæ Uloensis, postea Pastor &
Præpositus in Pudasjärwi, tandem Præpos. & Pastor in Kiemi, skrifver
om detta land d. 14 Sept. 1705 i sina Breves observationes ad
Antiquitates Ostrobotnicas spectantes, pag. 2 & 3 på följande sätt:
"Emedan nu Finland med _Österbotn_ var medelst denne Konung Eriks
vapn lagd under Sveriges Krona, så har detta landet den tiden
blifvit kallat _Cajania_ eller Cajana, _Cajnun maa_, som det ännu
af de _Savolaxiske_ kallas, och bemärker uti det Finska Språket så
mycket som _Verecundus_. pudicus, tuchtig, å Finska (sijwollinen)
Cainulainen, ty Österbotniske invånare hafva altid ifrån fordne
tider betedt sig uti deras handtering, huus och umgänge sedigare
och tuchtigare, än de som boo uti Sawoland; renligare och eljest i
mycket annat vijst sig tjenstachtige emot de resande och vägfarande:
härtil kan detta lämpas, at _Hans Kongl. Maj:t, Konung Carl IX_, i
Österbotn här låtit i sin Kongl. Titul inflyta de _Cajaners Konung_,
Konung Erik har låtit straxt igenom Biskopen Sand _Henrik_ fortplanta
den Christeliga Religionen här i landet, at församlingen af vist
folks antal inrätta, så at allaredan 170 åhr therefter uti Konung
Magni tid (som är vorden kallad _Smek_) hafver i Österbotn varit
några Pastorater, som _Kjemi, Sahlå_ och andra Sochnar, hvilket kan
bevisas af samma Konungs bref daterat Stockholm A:o Christi 1335 på
Wåhrfrudags nativitatis, derest desse orden stå: Wij Magnus med Guds
nåde, Sveriges och Noriges Konung, och Hemming med samma nåde Biskop
i Åbo, helsom Eder Kyrkio-Präster i _Sahlå, Kjemi, och andra Sochnar
i Osterbotn_ &c. -- Häraf spörjes, at den Christliga läran långt
förut hade förkåfrat sig, för än samme Konung _Magnus_ regerade,
hvarföre ock denne Biskopen _Hemming_ i Åbo är den 22, uti hvilkens
tid Församlingarne hafva haft sina Kyrko-präster och visse intrader
til Prästes öhl tijonde &c. Som Kongl. bref närmare utvijsar:
ibland dessa gamle Sahlå och Kjemi Församlingar räknas ock billigt
_Pedersöre och Gamle-Carleby, Nerpis, Mustasaari med Storkyrö_,
ibland de äldsta, varandes fördenskull undran värdt, at man in til
thenne dag icke något annat document har kunnat frambringa af de
äldsta Församlingars Handlingar förutan detta Kongl. Brefvets Copia,
hvaraf fuller för 80 el. 60 åhr sedan berättas originalet varit til
finnandes i Calajoki, men nu icke mera kan framtees, mindre, at man
fått namn på dem, som the tiderna varit Pastores uti de 350 åhr,
nemligen ifrån 1335 intil 1500, då man befinner några såsom 1525
Michael, Pastor i _Kalajoki_, 1558 _Canutus_ Pastor i Ijå, _Petrus
Simonis i Sahlo_, 1558 _Thomas Lungonis_ Pastor i Limingå, 1568
_Jacobus Sigfrid_ i Kyrö, 1546 _Petrus Andræ_ Pastor i Mustasaari,
1558 _Eschillus_ i Kjemi, -- -- &c. Utaf thesse Pastorum Fullmachter,
utgifne af Konung Gustaf I. och Erik XIV. finnes ännu Copier i
behåld" -- -- &c.
RADIEN, Lapparnes så kallade Öfverhimmelike Gud -- Graecis
_Kralaios_, viribus potens -- samma som Ilmarinen. Radier, ehuru
högst uppe i Stjernhimmelen, är något ringare än _Rariet_, som skall
nedsända andan til menniskjo-fostret i moderlifvet och lefverera den
Maderakka i händer -- Se Rariet och Maderakka.
_Radier_ uptager de döda til sig, när de efter döden en lång tid
hafva varit i de dödas land; Se _Tuonela_.
RAHKOI. Et spöke, som de gamle Tawaster trodde förmörka Månan. Se
_Kuumet_.
RAMPA, född af _Louheatar_, som blef hafvande af väder -- var en arg
skytte; sköt dödeliga pestskott. _Ruhos_ broder, eller en af de 9
syskon, som _Lowehetar_ födde. _Piru_ var deras Fader. De Svenskars
_Thoraren_, bekant för sina stygga fötter; hade en fot med 4 stygga
tår och den andre med fem sådane, hvilken var styggare.
Äfven kan _Rampa_ sättas i bredd med _Welint_, som fyllt de gamla
sagor med sina konster. En krympling, gjorde sig en hamn af fjädrar,
hvarmed han flög ifrån sit fängsle.
RANA-NEIDA. En af de Lappska Gudamagter, som bo mycket högt uppe i
Stjerne-himmelen. Råder öfver de fjäll, som först om våren grönska,
och gifver nytt gräs til Renens föda. Om våren göra Lapparne offer
til henna, på det Renen måtte komma i tid til gräs-gång; kan jämföras
med Finnarnes _Etelätär_, Svenskarnes _Fröjja_ eller _Frigga_,
Romarenas _Flora_. En Gudinna, som skulle utdela skönhet och gynna
kärleken.
Det är under Fröjjas namn, som man vördat jorden, på hvilken vi bygga
och af hvars ymnoga qved vi alla näras.
RARIET. En ibland de förnämsta Lapske Gudar, som äro allerhögst uppe
i Stjern-himmelen. Somlige säga, at han är allestädes närvarande,
somlige icke; dock förstå de ej den sanna Guden med _Rariet_.
RAUNI, _Ukkos_ gemål, lika med Jupiters Juno. En af Carelska
afgudamagter i fordna Hedenhös, hvarom Biskop _Agricolæ_ ord och rim
lyda:
_Ja qwin kewä kylwö kylwettijn, Silloin Ukonmalja juotiin_. (dracks
skål eller minne, Thor til heder, som teknades med hammar-merket),
Siihen haetin Ukon wacka,
Nin joopui pika etta akka.
Sijttä paljo häpie sielle techtin,
Owin sekä cwltin ette nechtin.
Owin Rauni ukon naini härsky,
Jalosti ukoi pohjasti pärsky.
Se sijs annoi ilman ja woen
tulon -- --
Se _Ukko_.
En Gudinna dyrkad vid vår-utsädet, hos Græker _Reione_, kallades
Gudinnan _Juno_. Suidas. _Njord och Freijer_ fingo äfven den äran
efter döden, at deras minne dracks, och blefvo med dyrkan ihogkomne,
at göra års-grödan ymnig och det allmänna lefvernet fridsamt.
RAUTA MULLAN MÄKI, En hög backe imellan Sijkajoki Socken och Salo i
Österbotn, 3/4 mil ifrån Korsu gästgifvare-gård och 1/2 fjerdedel
ifrån Sorkasten Suo åt Pattijoki, straxt vid Landsvägen, där äro 6
à 8 st. lapphögar, och marken til fordna tiders järn-smältning och
hyttor.
RAUTA REHKI eller _Rauta Rekki_, En Järnets Gud, som behedras med
Guld-hjelm -- _Kulta Kilpi_. -- Se _Wuolangoinen & Ruojuatar_. (Ferri
genius, aureo scuto insignis). Han anropas vid järnskador:
Rauta Rehti, kulta kilpi.
Tee mullen iku sowindo,
Wanno waka el. wankka weljexesi,
Wasten syöntäni syldäk,
wannottele wahtoani.
p&
Sedan beskrifves Myrjärnets uphof:
Etpäs silloin suuri ollut,
Etkäs suuri etkäs pieni.
Et kowin koriakana,
Kuins sas suosta sotkettihin,
Wetelästä wellottihin.
Woi sinua Rauta raukka.
Rauta raukka koito kuona
Teräs Tenho päivällinen.
Poikasi teki pahoa.
Lapsesi tihoa työtä.
Tule työsi tuntemahan
Wikasi parantamaan.
RÄJJÄNNES, en updiktad ond ande; ansågs for vållande til
barntrånsjukan (atrophia): _Rijsi poika Rijjentehen. Rijjentehen
Räjjentehen_ -- -- -- Se _Rijsi._
RÄNDÄMÄKI. Första och äldsta Biskops-sätet i Finland. Uppå Påfven
Alexander III:s bref foro Hertig _Gutorm_ och Arch. Biskop _Stephan_
til Finland och lade Biskops-säte i _Rändämäki_. -- Örnhjelm Hist.
Eccl. p. 491.
K. Erich XIII 1453 inrättade _Råfstting_, där Biskopen i Åbo med
några af Dom-Capitlet och en _Riksens Råd_, som repræsenterade
Konungen, höllo Konungens Dom.
Biskoparnes värdighet var så stor, at de hade 40 vapendragare ifrån
_Österlandia_ eller _Fenningia_. Se Konung _Albrechts_ bref 1366 til
Åbo Biskopen _Hemming_. Om Biskop _Magnus Olai Tavast_ berättas,
at han hade Konungslig respect af Adel och Ofrälse, hvarföre han
ock kunde båda upp folk, at dämpa et upror i Satacunda -- vid.
Gyllenstolpe _in Descr. Sweogoth. L. V. C. XI_.
_Rändämäki_ har varit den första Christna Kyrka i Finland. Biskop
_Johan_ var den 8:de och sidsta Biskop i Rändämäki, de bodde på
landet häldre än i Staden för Hedningarnas öfverfall och raseri, som
de fruktade före. Biskop _Magnus_, som var en född Finne, flyttade
först til Åbo 1300.
Mot norr ifrån Rändämäki kyrka, åt höger ifrån Landsvägen, är et
berg, som tjent til borg och fäste. Innom åkergärdet, åt vänster, är
en grop, där vatnet 2 gångor om hösten torkas, för än vintern kommer,
och kallas där på orten _Kapeetten hauta_ -- dem jag sjelf besåg 1766.
RIJJENNES -- Se _Riisi & Räjjännes_.
RIJSI, En barnsjuka, troddes vara _Rijjentehes_ eller _Räjjäntehes_
afföda -- Skulle brännas och utrotas, med den eld, som _Ilmarinen
och Wäinämöinen_ blänkte från luften -- NB. at _electricera_ barn
torde ock ej vara oäfvet; emedan flera led- och trån-sjukor botas med
electricitets-kulan. -- I troll-Runor heter det härom:
Iski tulta Ilmarinen,
Wälähytti Wäinämöinen -- --
Jolla poltan Rijjen suuta,
Rijjen hammasta hajotan --
RISTI KANNOT och _Petäjät_, helgade eller korssade stubbar och trän,
tallar. At sådane varit af ålder i mycken helgd och högaktning ses
af Påfven Gregorii IX bref 1228 til Biskop _Thomas i Åbo_, om deras
afskaffande, Hans Capellan _Wilhelm_ fick ock hela den tracten genom
öppet bref dat. i _Nousis_ 1234.
Sådane _helige lunder_ och _trän_ nedhögg klockaren _Påhl Lydikäinen_
vid pass år 1656 i _Kuopio_ i Savolax. Se _Åbo Tidning_, för år 1772.
N:o 14. sid. 3.
RISTIN PÄIWÄ, Korsmessan, då fähus-väggarne och koerna korssades
och en helgad sten utbärs i skogen, under många löjliga ceremonier:
denne dag eller d. 15 Sept. är Tavast-länningarnes, i Hattula och där
omkring, års-högtid än i dag efter slutad skörd och inbärgning -- Se
_Wuoden alkajaiset, Kekri, Mickelin päivä_.
RITIKAINEN, En orm-patron. Ormen kallas _Ritikaisen rintasolki,
Ahikaisen ajjan-witzas_.
ROMENTOLA, En ohyggelig skog. Se _Hongatar_, där _Kati_ planterade
furu-trän. _Honka puu Romentolasta_ i.e. _Sydän-maasta_ -- Se _Kati_.
RONGOTEUS, gynnade Råg-skörden. En Carelsk afgud efter _Wexionii_ och
Wiborgska Biskopens _Agricolæ_ upgift, _Rygos_ el. _tryges Theos_,
grani aut hordei Deus, Fennice: _Rukiin Jumala_ hos Finnarne än
vanligt talesätt -- Se _Pellon pekko_. Svenskarne dyrkade _Niord_, en
berömlig Konung; dess minne draks. Efter döden dyrkad, at befrämja
årsväxten.
ROSTIOF, En finsk Kung; blef så högaktad af Svenskarne, at de efter
döden gåfvo honom Gudommelig heder. Joh. Magnus Lib. I. C. 10.
Rex Fenniae _Rostiophus_, qui CXXV annos ante natum Christum floruit,
delectatus fuit regni sui mediterraneis. d.ä. han bodde up i landet;
ty hafs-stranden var osäkrare för Sjö-röfvare.
ROTA, Lapparne _Rodaman_, Grekernas och Romarenas _Proserpina_,
Finnarnes _Tuoni_ och _Manalan Matti_. Har sitt tilhåll mycket djupt
neder i jorden i sitt --
ROTAIMO, hvart de personer komma, som icke lefvat efter deras Gudars
vilja. De som äro i _Jabmiaimo_ komma til _Radien_, sedan de hafva
varit där en tid; men de som komma til --
ROTÄLANDA, slippa icke därifrån, men pinas där som i helfvetet. Til
_Rota_ hafva Lapparne offrat och där sökt hjelp, när ingen hjelp
kunde väntas hos de andre Gudar. Lapparne hafva funnit, at Rota
kommer med sjukdomar och plågar ut menniskjan och renen, då de intet
annat råd funnit, än at de hafva köpt dem ifrån sig med offer; dock
hafva de icke gärna offrat til henne på det gemena vis: utan nedsatt
en död häst, at _Rota_ på honom skulle rida bort från dem. Sidenius.
Se _Hiijen hevonen_.
RUHO, _Louheatars_ Son, smidde pilar och pestskott. Den samme som
Svenskarnes _Egill_; en snäll bogspännare; Sköt fogeln i flykten.
_Ruho jousta jännittää, Rampa rautoja pitää, ampu perisokia_ -- -- --
v. _Piru, pimentola_. Han var en obäklig Rese, af de 9 onda foster,
som dess moder i en nedkomst framfödde.
Akka poikia tekeepi.
Saunan lautain perällä,
Poiki poikoa yhexän,
Yhellä wesi kiwellä,
Yxi Ruho, toinen Rampa,
Kolmas verinen sokia -- --
Detta Nom. propr. _Ruho_ fins i gamla handskrefne domar utaf åren
1378, 1391, 1398, 1400 och 1417, så at det varit länge i bruk.
RUOJUATAR, n. pr. foem. En järnets foster-moder; nästan samma som
_Wuolangoinen_.
RUOSTEHETAR, Samma som _Ruojuatar. Rauta Ruostehettäriä_, d.ä. järnet
af Råst-slägtet.
RUOTUSWÄINEN, En af _Juutases_ döttrar. En helfvetes furie med ormar
kring hufvudet. v. _Panutar_, lik Göthernes _Gandel_. En af de
underjordiska plågo-andar, plågar de osälla skuggor.
RUSKON-KIWI, En Rå-sten, i Muhos Socken. Hvarom Probsten _Erik
Jacobsson Frosterus_ i sitt Mscr. af 1705. _Breves observationes ad
Antiquitates Ostrdbotnicas spectantes p. 5. skrifver_:
"Österbotn, som i Hedendomen är först bebodd af Lapparne, hvilka
varit skattskyldige til Finska Regementerne jämte Ryssar och de
Svenska eller Helsingiske Föreståndare, bevises af de många namn,
som Lapparne efter sit afträde lämna måst, sedan de längre sig i
Norden begifvit, sedan landet cultivera begyntes; såsom _Lappfjerd_
Socken, _Lappo_ Socken, _Lapinoja i Calajoki_ Socken, _Lappi_ by
i Sijkajoki, _Lappiniemi_ by i Limingå. Lappen har ock rodt efter
Lax i Uhleå Socken ocn å Turcka holmen, det de äldsta bönder af
sina förfäder hördt hafva; men sedan de Finska Regenters Regemente
ändades, hvilkets gränsor alt hit til norden sig utsträckt hafva,
som den stora _Råmärks-stenen_ utvijsar, som i dag finnes 3 alnar
bred, lång och hög, 4 mihl ifrån Uhleå stad, Öster-Norr belägen
i Uleå Socken och Muhos by, kallas af landsfolket _Ruskon kiwi_,
därpå finnes uthuggit den _Svenska Cronan, Ryssens kors och Lappens
hammar_, hvilka märken nu mera ej så grant kunna igenkännas, men för
några tider varit helt synlige."
RUTIA, Norge. _Rutian-Tundurit_, Norrske fjällen. Aliis _Rujja_.
RUTIAN KOSKI, _Tunturin takana_; En strid forss i Norrige. Tör hända
härmed förstås _Mälströmmen_, emedan Runan nämner hafsfjälar och sund.
Tuonne tungen pois turmiot
Rutian koskehen kowahan,
Hauwin suuren hartioille.
Lohen pyrstöhön punaisen;
Johon puut tywin tulowat,
Hinat helpehin menewät.
Eli latwoin lankeawat;
Tuonnema kipuja kiistän.
Tuonne waiwoja walitan,
Sewille meren selille.
Ulapoille aukeille.
Lakeni lie lainehille.
Se sinun etehäk wiepi,
Aiwan kauwas kaimoawi.
Eikä sinne kuu kuumotak.
Eikä sinne päiwä paista.
RUTIAN MERI, Norrske kusterne, Ishafvet, dädan Norrskenet (chasma
Boreale; Se Pontoppidans Noriges nat. hist. Beskr.) tros komma;
finnarne kalla Norrskenet eller lyssman _Rutian el. Rujjan pilwet_
el. _Rewon-tulet_. _Rujja_ -- samma som _Rutian meri_.
RUTIMO. Et stort Skogs-spöke, som förmörkade Månan; _Rutian meri
hakkasi Rutimo rajjan, oxillaan päiwän peitti latwallaan kuun
kehitti_ -- --
RUTTO, Pesten; får fri skjuts til Norrige -- Se _Hijden hevonen_.
SAARIS. Et gammalt Kunga-säte i Finland, hvaraf lämningar ännu Synes;
i _Wirmo_ Socken fordna Finska Kungars Hof och Säte. Et schytiskt
namn är _Saar, Ser_ eller _Sir_, som än brukas; betyder mägtig,
stor, och stämmer öfverens med det Latinska ordet _Cæsar_ eller
_Aesar_, hvarmed de gamla _Hetruscer_ beteknat all tings Herre och
Skapare. Efter Götherne är _Saragossa_ nämnt. _Saraeen och Saarmat_,
_Saarmader_ en stor och myndig man. _Härsaar, Härsir_ och Ryssarnes
_Saar_ eller _Czaar_.
I England och Frankrike heter Konungen _Sir_. Turkiska förnämste
Ministern _Visir_, aldeles som våre gamle Göther i sine fornsagor
och sten-krönikor kallat dem, som i härfärder och eljest varit deras
anförare, _Visir_.
Ordet _Saar_ finnes i orternes namn i Finland. _Saar, Odinsaari,
Hermensaari, Mustasaari, Pietarsaari_. Sjelfva Finland heter
_Suomensaari_, Finska Herradömet el. Stor-Förstendömet, det ena NB.
af alla _3 Stor-Förstendömmen_ i hela Europa. Omkring Åbo har altså
varit _sedes Imperii Fennici_ -- vid Dissert. de S:to Henrico p. 53.
Cancell. R. och Prof. Algoth Scarins Wecko-Tidning, sub Tit. _Saar
Lovis_ den _Tartariske_ nation, som nämner sig _Zeremisser_, af
Finska orden _Saar_ och _mies_, härman -- Efter Sal. Biblioth. Ass.
Brenners bref p. 107 til Biskop D. Er. Benzelius hafva de ock hos sig
många ordasätt och sjelfva ordet _Jumala_ ur Finskan behållit.
1646 d. 20 Aug. blef detta _Saaris_ med _Helgö_ Ladugård i _Bjermo_
med dess underhafvande bönder, som utgöra en skatt af 2491 Dal.
årligen under titel af _Wasaburgs_ Grefskap, gifvit åt Grefven och
Bisk. _Gustaf Gustafsson_; men 1681 d. 12 Jan. återföll den åter til
Kronan.
SAIWO. En Lapsk öfverjordiak Gud. _Zaboi_, Baccho confecrata loca.
Suidas.
SAIWOGWELLE, (Bergfisk) som bevarar Lapske Noidens lif, när han skall
begifva sig til _Jabmiaimo_, antingen til at hämta någon af sin
slägt, fader eller moder upp igen, som skall vara Renvaktare, 1, 2,
3, 4 år och längre, eller at hämta en sjuk menniskjas själ upp igen.
Se _Jabmiaimo_. -- Sidenius.
SAIWO-LODDE, Bergsfä, som visar väg, hvarest Noider aktar at resa,
och noiden brukar _Saiwo lOdde_ til at antasta andra menniskjor
och _Noider_, när de äro vrede. _Sidenius_. Se _Saiwogwelle_ och
_Saiwo-serva_.
SAIWO-NEIDES, Bergs-qvinnor, som med deras _saiwo-kiätse_ (bergs
vatn) inviga och styrka noider, då de skola i strid mot hvarandra och
försöka sin styrka.
SAIWA-OLMAI, Bergs-Gudar hos Lapparne, tjente _Noidar_, eller dem som
i Noiderskap varit flitige, och sig dem tilköpt mot andre _Noidar_.
Desse _Saiwo- olmai_ gifva råd uti åtskilliga svårigheter, både uti
sömn och eljest. _Sidenius_.
SAIWO-SERVA. En Bergs-Ren, som Lapparne sätta mot andra Noidars
_Saiwoserva_, hvilka härdeliga stängas med hvarandra: den lapp, som
äger den Ren, som mister hornet eller hufvudet, blifver sjuk och
under tiden dör -- i detta följe räknas ock _Saiwolodde_.
SALAMÄNTTI, En Finsk stark Otter. Beskrifves af Finnarne för _priiwi
ja wäkewä, riski, warsin päälleen oiwallinen mies_, d.ä. en braF
stark, frisk, och öfver sig ypperlig, förträffelig karl. R.
SALO. Den äldsta Kyrka i _Österbotn. Sahlo_ Kyrkan, som hålles
före vara den första och äldsta i hela Österbotn, hafver följande
monumenter, som där finnes, neml. _1:o Liber Missalis_ Papisticus,
2:o Historia Lombardia, 3:o Revelationes Brigittæ uti pergament, 4:o
Jungfru Mariæ beläte med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 5:o S.
_Brigittæ_ beläte, med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 6:o S.
_Jörans_ beläte. 7:o St. _Petri_ och _Pauli_ beläten. 8:o 3 st. små
beläten. 9:o Christi Crucifix. Probst. i Kemi Erik Jacobsson Frosteri
brev. observ. ad antiqv. Ostrobotnicas spectantes, af 1705 i Mscr.
SARAKKA. En af Lapparnes ofvanjordiska Gudinnor af Finnarnes _Akka_
eller _Zagreus_, Bachus infernalis, född af _Proserpina_, med _Pluto_
samman aflad. Suidas. Sarakka är den första _Mader akkas_ dotter, som
gifver barnet kropp i moderlifvet, när _Radier_ har nedsänt andan.
Sarakka har ock smärta af barns-börden, lika som qvinnan, hvilken är
fruktsam och hafvande. Denna är flitigt tilbeden af hafvande qvinnor.
-- De dricka hennas skål i bränvin och äta _Sarakka_ gröt, för en god
barna-födelse. Sidenius.
SÄMSÄ, Faunus, en skogs-planterare; sådde alla backar, sandmoer
och kärr med träd-frön, som _wennon härkä_ upplögde. Han var
_Pellerwoises_ Son, och tänkte redan i sin tid på Skogs och villa
träns plantering.
Sämpsä poika Pellerwoinen (Puihin Isäntä)
Otti wiisiä jywiä,
Seihtemiä siemeniä.
Lähti maita kylwämään,
Saloja tihittämään.
Suot kylwi, kanerwat kaswoi;
Norot kylwi, nousi koiwut;
Mäet kylwi, nousi männyt;
Kylwi kummut kuusikoixi,
Karangot kataikoxi -- -- --
Se _Wennon-härkä_.
SIGMUND. En Finsk Kung. _Heidrekur_, hans Bror, nämnes i _Adalriks_
och _Göthildas äfventyr_ 8 Bok, I, D. p. 430.
SIGTUNA. En by, i Kemi Socken i Österbotn, kallad efter _Sigtuna_
Stadsboer ifrån Sverige; är i förstone bebodd af Svenskar för
fiskeriets skull, hvilket, såsom Regale, var åt dem bort-arenderadt;
som af gamla innemot 200 års original-documenter kan bevisas.
SINERVOl En Roslands-vålne, som födde Rot-maskar, utan tvifvel en blå
fjäril. Den lästes, at bortfly ifrån Rosland, på följande vis:
Sinerwo sinun isänsi,
Sinerwo sinun emänsi,
Kulaten tulit kulosa,
Heläellen heinikossa
Minun hengi heinihini.
Minun ruoka ruoho-oni,
Kulisten kulossa menet,
Heläellen heinikossa,
Minun ruoka ruohoistani,
Syömästä tätä hywää.
Kaunista kalwamasta.
Finnarne hade altså begrepp om insecternes förvandling ifrån ägg,
larv och puppa til insect eller flygande fjäril, långt för Linnæi tid.
SINISIRKKU, Et heders och smickrans namn åt Skogens Moder (_Mehtän
Emuu_), som troddes upamma Björnen in i den tjocka skogen; hyssa,
gunga, styra och sköta honom:
Tuuwwitteli, lijkutteli,
Wijnnä willa kuontalona,
Kuuana pellawas kupona,
Kirjawassa kammarissa.
Kehän kultasen sisällä.
Sisällä Salon sinisen.
Vaggade och hyssade på armarne, (Björnen)
Som det varit fem ullslagor,
Som 6 lin-kärfvor,
I den brokiga, tapezerade, utfirade kammaren.
I den dyrbara uptimbringen,
I den blåskiftande tjockaste skogen.
Hon skall nu agta sin unge och fosterson Björn; därför heter det:
Sini-sirkku pohjan neiti
Kielläs pojjes poikojansi,
Ettei turhaan tulisik,
Häpesehen horjatasik -- --
Du blåskiftiga sköna Nordens nymph
Neka bort (förbjud) din fosterson,
At han ej må komma i fåfängan (förgäfves),
Råka (snafva) på Skam -- --
_Sini-sirkku_ beskrifves efter dess ajustice, då hon blidkas således:
Hiuxet kullan suurtuassa eller suortuessa,
Pää kullan wipeleessa,
Käet kullan kääreessä.
Dess hår i gyldene låckar,
Hufvudet med gyldene flijkar och bjefs,
Händerne invecklade i gyldene svep (dukar).
Madame Sini-Sirkku skulle ock hålla styr på Björn så, at han ej rörde
vid Boskapen: ty det heter åter:
Sini-sirkku Pohjan neiti
Peitä kulta peite-ellä,
Kata kulta katte-ella,
Wijys sikana siwutek,
Wyörytä weden kalana.
Ohitte minun omani
Sini-sirkku Nordens mö
Betäck med et gyldene täcke,
Skyl öfver med gyldene skygd,
För fram honom förbi som et svin,
Vältra honom likt en hafsfisk fram om,
Förbi min egendom, egna hjord.
SIELUJEN-PÄIWÄ, dagen efter _Kekri_ eller Allhelgona, då Badstugu
värmes, qvastar, bad-vatn tilredes för _pyhät-miehet_, de heliga män,
som tros komma, at bada. Den dagen drickes tappert; gås ut på visite
i gårdarne, och hotas med ugnars och spislars nedstörtande, om ej
bränvin gifves.
SKIALWA. En Finsk Kunga-dotter, som mördade Konung _Agne_ på
_Fitets-näs_, sedan kalladt _Agnefit_; där nu _Stockholm_ är anlagd,
_Agne Skjafr Bonde_ var _Dags_ son och efterträdare. Han for mycket
i härnad och hade stor framgång i _Finland_. Omsider blef han af sin
sednare gemål _Skjalfva_, Finska Försten _Frostes_ dotter, uphängd
med en guld kjäd i et trä på den holmen i Mälaren, där Stockholm nu
är. Ifrån den tiden kallades orten _Agnesfit_, som betyder _Agnes
näs_. af Botin Sv. R. Hist. Messenii pentatopolis Sv.
SODAN AJAT _Pohjanmaalla_. Stora fejde-tider i _Österbotn_. Nog
många. A:o 1496 brände Ryssen _Pohjan perä_ under _Sten Stures_
regering. 1517 brände han andra gången samma tract. 1597 var klubbe
strid med _Clas Flemming_. 1585 upbrände Ryssen Limingå kyrka och
by, på 3:dje dag Jul; äfven på samma år i Augusti månad Ijo kyrka
och tog Kyrkoherden Hr. _Jacob_ med dess folk och slägt til fånga.
1591 brände han andra gången Limingå kyrkan. 1714 stod Kytö slaget,
hvilken tid intil 1721 kallas _ison sodan eli wenäjän wallan aika_
-- -- &c.
SOTAKEDOT, Valplatser, eller fältslags-ställen; flere sådane äro i
Finland, i Pälkänä, i Willmanstrand, i Storkyrö -- -- &c. _Nykyri_,
en bonde, hvarefter en gård uti _Muhos_ ännu kallas, skall med sine
anhörige och grannar ena reso så bemött de ströfvande Ryske partier,
under stora fejden, at bloden flutit på isen och kyrkan blifvit
frälst ifrån fiendens brand, hvilket skal vara händt, då Limingå
kyrka af Ryssarne upbrändes år 1591.
Troll hänvisa qvesan, tandvärk och _luu-walo_ til _Suurille
sotikedoille, siell on luutoinda lihoa, purraxesi, kalwoaxes._ --
SOINI eller SOLE. En af Kalewas söner: får det tilnamnet _Kalkki_
(en skalk). Han var en ullspegel i alt sit lefverne; redan efter
födslen, då han var endast 5 nätter gammal sparkade han sönder sit
lindeband, hvaraf man förstod, at han skulle blifva en god busse; han
utbjöds ock såldes därföre til _Carelen_ åt en smed, _Köyrötyinen_
vid namn, hvarest han gjorde flera skalck-streck: han antogs först
til barn-amma, men gräfde ögonen ur barnet, matade det och åt äfven
sjelf; dödade det och brände up vaggan, hvarom en gammal Runa säger:
Se kalki Kalewan poika.
Kuin ensin emästä syndyi,
Wijdellä wesi kiwellä.
Heti kohta kolmiöissä,
Katkasi kapalowyönsä;
Nähtijn hywä tulewan,
Kenitihin kelpuawan
myyntihin wierahalle.
Karjalahan kaupittihin.
Sepoille köyrötyiselle,
Pandihiinpa lasta katzomahan;
Katzoi lasta, kaiwoi silmät.
Syötti lasta, söi itekki:
Lapsen taudilla tapatti
Kätkyen tulella poltti.
Sedan satte hans husbonde honom at gärda; då han uprykte furur til
gärdsel och ökn-granar til störar, samt vidjade med ormar: han sattes
til at valla boskap: hans matmoder bakade honom et bröd, hvari hon
lade en sten, däri han skar sin knif fördärfvad, då han var med
boskapen i vall; hvaraf han så uphittades, at han kallade Björnar och
vargar ihop, at rifva och upäta hela boskapshjorden: af koers ben och
oxars horn gjorde han sig lurar, i hvilka han blåste och dref den nya
hjorden, nämligen Björnar och Vargar, til gårds, hvilka han sjelf
klafvade, och ändteligen uphittade björnen, at rifva sin matmoders
lår. Så hämnades _Soini_ det gäck, som matmodren spelt med honom:
Runan säger:
Pani karhut kahleisiin.
Sudet rautoihin rakensi;
Neuwwolewi karhujaan,
Susillehen suin puheli:
Repäse Emännän reisi:
Tarttui karhu kandapäähän.
Repäisi Emännän reiden.
Sillä kosti piijan palkan.
Naisen naurun paransi.
Pahan waimon palkan maxo --
Se _Kalewa, Hijsi -- Jätit_.
SUKKA-mieli, Asmodæus. En som stiftade oenighet imellan ägta folk, så
at mannen bar svarta strumpor; anroptes, at ändra de afvoge sinnen
til kärlek och bättre inclination:
Sukka mieli mielen käändäjä.
Mesilläs tuon mieli haudo,
Haudo mieli mielettömän,
Armahi armottoman.
Du svartstrunp-ande, som ändrar sinnen,
Uphöra med din honings-söta trut den dårens sinne,
Upmök den vetvilligas hjerta,
Min kärestas, som är ogin, hård och obarmhertig.
SUMBLE eller SUMBLI. En Finsk _Kung_ efter hvilken Finland förmenes
vara nämnd _Suomen maa_ --
SUMUS. En stor Sjö i Ryssland; dit förvises värkarne i sår.
Tuonnema sinun manoan,
Sumuxen wesijn päälle;
Pohjan pitkään perään,
Jost et pääse päiwinään -- --
SYNNYTÄR. En Orm-föderska.
Sen minä miehexi sanosin,
Urhohoxi arwelisin,
Joka kyytä kynsin lypsäis,
Käärmettä käsin pitelisi,
Syleilisi synnytärtä -- --
Winga wangahan makaisi,
Kiwellä ala perällä.
Tihiäsä Tuomikosa,
Paxysa paju metäsä -- -- --
SYNNYT, Archæologier öfver elden, ormen, sten, alla trän; läses
öfver skador och sår af vidskeplige -- Sådane aro _Tulen-synty_ --
Se Aloen- järvi -- _Kiven-synty_ -- Se Kimmo -- _Madon sanat_ el.
_Kärmeen-synty_ -- Se Juutas -- &c.
SYÖJÄTÄR, n. pr. foem. _naaras piru -- puoli pirua_. Et halft troll.
En af Anthropophagerne, grym och stor kött-äterska. Se _Miehen syöpä_.
Ödlan kallas dess bröst-brisk -- _Syöjättären rinta solki_ -- -- &c.
Af Syöjätärs spott växte tomt-ormen -- _Syöjätär merellen sylki_
-- -- -- anses äfven för en Stenarnes patronessa -- _Kiwi kimmon
kammon poika, Syöjättären syämmen syrjä_ -- -- --
TAPIO. En Skogs-Gud, under hvilkens styrsel alla skogs-djur stå; han
har magt, at gifva dem i Jägarens händer, och släppa dem därut. Var
Gud öfver Jagt-redskap. Agricola.
TAPIO och TAPION WAIMO. En Skogs-Gudinna, den Jägare anropade om
villebråd. Hennes heders-titel är mäst, _Tuo Tarkka Tapion-waimo_.
Tapiotar -- _Waimo tarkka, suuri sulkain Emuu_, du noga agtgifvande
Skogs- värdinna, du stora Fjäder-Fänas moder. Item: _Metzän Eukko,
Kaunis karwa_ -- -- -- dref haror, foglar och smärredjur i giller,
flakor och snaror.
Mielus Mehtolän Emäntä,
Tapiolan Tarkka neito,
Wedä riistaista rekiä,
Tawaroista taluttele.
Kohden kulda langojani.
Du goda, gunstiga, Skogs-värdinna,
Löfskogens agtsamma Mö,
Drag en rik el. fyld släda af peltteri,
Led an dina skatter,
Åt mina vippsnaror af messing, som blänka som guld.
TAPIO, ofta sjelfva _Skogen_; Björn däri är i Norden Herre och Kung
öfver djuren. Titleras i Runor: _Kuldanen Kuningas Tapion kainalossa_
d.ä. En Konung och Herre för alla andra skogsdjur här i Norden,
residerar i den dystra skogen. Björn får ock det namnet _Ohtoinen_ --
v. _Ohto & Ukkonen_.
_Tapio_, sjelfva Skogs-Rån, blir ock för dess ålder och vördsamma
skägg hedrad med det namnet Ukko, då Björn och harar (_mettän
kapeet_) af honom anhålles. Om harar heter:
Anna Ukko uuhiasi,
Anna oinahat omansi
Ukko kullainen kuningas,
Tuuwwos ilman tuusimata,
Waromata waaputtele -- -- --
_Tapio_ skulle ock beskydda boskapen för Björnen och andra skogens
villdjur:
Mehän (metzän) kullainen kuningas
Mehän Sippa haliparta
Pane panta pihlajainen,
Ympäri nenän nykerön (nykerän)
Kuin ei pihlaja pitäne,
Nijn sä rautanen rakenna -- -- --
Åt _Tapio_ låfvades en tupp til offer -- _Kukko sinulle, kukko
kaikelle kylälle_, och i slutet af troll-Runor står ofta _Kukko!
Kukku!_ liksom _Socrates_ på sin dödsstund bad offra en tupp åt
Hälsos-Guden _Æsculapius_.
TAPIOLA, Löfskog; Tapios trygga hemvist in i tjockaste skogen. -- Se
_Mehtola_.
Tapiola Tarkka waimo.
Metän Ehtosa emäntä -- --
Jos lähen mina metällen,
Heti mehtä mieltyköön
Mielly mejjän miehihimma.
Kostus mejjän koirihimma.
TARANIS, de Scythers Högsta Gud -- tör hända _Taurione_, Diana, culta
a _Tauris_ Scythiæ populis, Suidas.
TARAN UKKO, gift med Taranis -- En Lappsk och Finsk Öfver-Gud. Finnes
i inscriptionerna, hvilka än finnas i Dalmatien samt vid Heilbron i
Schwaben.
TIAKKA, in plurali _Tiakat_, fordom _Diar_ eller Präster; förklarade
Gudarnas vilja; förestodo afguda-tjensten och voro tillika folksens
domare; nu kallas klockare och ringare kyrkjo-betjening, så i
Ryssland som Norra delen af Österbotn, _Tiakar_.
TIETÄJÄT. Se _Indomiehet, Noider, Myrrysmiehet_.
TIERMES. En Lappsk öfver-gud, som rådde öfver åskan, thordön,
regnboge, samt menniskjors hälsa, lif och död -- Grækemes _Hermes_,
Mercurius, _Dis Hermes_, Deus Hermes, famosissimus hic fere per orbem
Deus, cui varias tribuebant ethnici functiones -- är i lika rang med
_Biegsolmai_ (och _Thorden_, Lapsker Luft-gud); råder öfver väder
och vind, öfver hafvet och vatnet. Har fått offer, på det han skulle
nedlägga hafvens storm. Sidenius. Kan jämföras med Æolus, Neptunus
och Finnarnes _Ilmarinen_.
TIJTTY, En ödlans stamfader -- _Iki Tijtty äjjyn poika_.
TONTTU, En hus-gud, _Lar_, gick och rustade i en gård om nätterna;
var af många slag; _Jywä Tonttu_ bar hem skylar och ökte
sädes-bingen. _Raha-Tonttu_, samma som _Kratti_ -- _Paska-Tonttu_
drog gödsel til gårds -- Han skulle hvar morgon få et gröt-fat
med smör-öga och flere rätter; hölts i mycken heder; Ficks på
et besynnerligt sätt til gårds; Den som ville hafva honom borde
Påsknatten taga et par märr-ranckor om halsen och gå omkring kyrkan
9 gångor -- då tomten mötte honom, och frågade, hvad vil du ha? Om
han då i sin häpenhet sade, _paskaa_, gödning; så fick han ock til
öfverflöd, så at alt öfverflödade af den varan. -- Sade han ock
pengar, spanmål: så hämtade _Tontten_ alt; därföre ock ordstäfvet är,
där alt är i öfverflöd, _Tonttu sillä on, Tonttu kantaa -- Tomten
måtte bära åt honom_. Tonttu, Hushållnings-guden, Græcis; _Thod,
Thond_, Mercurius -- Suidas.
TOUKO-LEIPÄ, Et stort bröd, som bakas i Julii månad. _Ukko_, åskan
eller Thor, til heders; men brytes ej, utan förvaras i sädes-bingen
tils vårsåningen följande år, och då med vissa cæremonier utdeles
gårdsfolket at äta af.
TORDEN (Thordön), Lapparne fruktade den, som en Gud, som oftast
blifver vred och slår stora stycken af bergen, nedfäller trän och
slår fä och menniskjor ihjäl: ty åskan buldrar ofta i Lappmarken för
de höga fjällen skull. När han i sin vrede låtit höra sig i luften,
hafva de låfvat honom offer, hvilket de också hållit -- Sidenius.
Samma som Finnarnes _Ukko och Ilmarinen_, Se _Tiermes_.
TORNIO, Staden i Wäster-Norrland, kommer före i Runor, såsom en ort
hvadan skinn-varor fås. -- Af Räf-fångare heter det om Räfven:
Torin on tuotu Torniosta,
Tappelun Tapiolasta,
Toaatani on soasta soaanut,
Isän polwen korkeunna,
Äitin wärttinän pitussa.
Det är: med trätor hämtad från Torneå, med strid ifrån Tapiola -- Min
farfar har fått den från kriget, då han var sin fader knäs hög, så
lång som modrens slända --- It. samma med _Ymes_ land (nu Umeå), där
Rimthussarne berättes hafva blifvit dränkte i Yme Jättens blod. Se
_Jumo_.
TUISKO. En Finsk Kung, item de Teutoners, eller gamla Tyskars. Deras
bygd -- _Tuiskuland. Tuisku_, Fennica wox -- Sv. Urväder. _Tulee kuin
Tuisku -- on se Tuiskun nähnyt_ --
TULEN SYNTY, ord, som läses i troll-Runor öfver brännsår och
eldskador, om eldens uphof. Archæologia ignis -- Se _Aloen järvi_.
TULI POIKA POHJOLAINEN, En kall buse ifrån Norden, som skall släcka
elden och förtaga dess sveda, anropas på detta sättet:
Tuli poika Pohjolainen!
Tule tummenna tuloja
Waltiaista warwentelek;
Nouses maasta mamman-Eukko,
Kana rautanen kawaak,
Syömään tulen kipuja,
Tulen lientä lakkimahan,
Hyinen tyttö, jäinen poika,
Tuli hyiseen sotaan,
Kiwiseen kellariin,
Täynnä hyytä,
Täynnä jäätä -- --
Du eldens Son, Norrbagge!
Kom lät elden tafsna,
Minska eldens hetta (låga),
Stig upp ifrån jorden du gamla mormor,
Stig hastigt up du järn-höna,
At upäta eldens svedor,
At läpja lågans velling.
Den rimmige flickan, isige gossen,
Kom i den rimfulle kåtan,
I den sten-kellaren,
Full med rim, full med is -- --
Se det följande _Turja_.
TULKKILA. Et bonde-hemman i Kemi, där den Påfviske tolcken bodde.
Guds-tjensten skedde här i landet i fordna tider på Latin af de
Påfviske Präster, som icke förstodo landets språk; därföre de
nödgades bruka med sig å Predikstolarne tålckar, som hafva uttolkat,
hvad predikanten på latin först predikade, på Finska för menigheten;
häraf kallas ännu i dag et bonde-hemman _i Kiemi, Tulckila_, hvarå
den Påfviske Translatoren eller _tålcken_ bodt hafver -- Probsten
Erik Frosterus i sina observ. ostrob. 1705 i Mscr. skrifver härom
således:
"Til et prof af denna _Påfviske Tålcken_, berättade för mig fordom
Probsten och Kyrkoherden i Kemi Sal. Hr. _Johan Tuderus_, som
förvisso haft denna tradition utaf sina förfäder; nämligen, när
den Påfviske Predikanten å en Juhldag hafver läsit _Esaiæ II Cap.
v. 1._ och i anledning deraf betygat, at Christus skulle födas af
Jesse root, har Translator på Finska tålckat, och sig intet bättre
förstått, än meningen skulle vara af gjässen eller en gåås, hvaröfver
menigheten begynt lee, har den Påfviske Predikanten varnat honom til
at rätta sig; men han sagt på Finska: 'Jos ei hän ole hanhen jalast,
nijn olkohon warpahast, h.e. är han ej född af foten, så må han vara
född af gås-tån'." Samma fins i Biskopens _Pauli Justens_ relation
utförligare.
TUONI. Se efter _Tursas_.
TURILAS, En stark Jette, som gungade klippor, hällar och berg, lika
som bollar: _Musta mies wäki Turilas, Sepä Kijkutti kiweä, waaputti
wahan neneä_. Honom liknade Stark Otter i Svenska sagor, hvars namn
ännu lefver i fruktan efter hans död, och aldrig lärer dö. _Swerkker_
plägade slå handen i berget så hårdt, at hvar led syntes i fasta
stenen. _Elgthor_ vadade i hårda bergs-klippan. Sådane Jettar kalla
Finnarne _Wäki-Turilas_.
TURJAN-MAA -- Æthiopien, de Blåmänners, de brända Æthiopiers hemvist.
Hiskeligen långt aflägsne varma länder, hvarom Finnarne selfve säga:
_se on kaukana. Ho! Herra Jumala sitä matkaa!_ Det är: Bevars! dit
är en grufvelig lång väg! item, et _föraktligt_ namn på aflägsna
orter; fast ock under et sådant namn utmärkes orter, där svartkonster
brukades.
TURJAN-MERI, Nord-Sjön, Ishafvet.
TURJAN TUNTURIT, Norrska fjällen -- item Alperne. _Turjan kallio_,
Norriges klippor, dit _Rutto_ förvises -- Se _Hijjen hevonen_.
_Ukko Turjasta_, en kall buse, som förtar eldens värkan -- Se Tuli
poika -- _Ukko Turjasta tulo_ -- -- -- Se följande under T. pimentola.
TURKKA. Et fördom rikt laxfiske med Pata i Uhleä Elf, 3/4 mil ifrån
Uhleå Stad; var det förnämsta Krono-fiske i fordna tider; men nu
försämradt, för åmynningens upgrundande.
TURRI-TURRAS el. TURRISAS. Finska Krigs-Guden, som gaf seger. Mars,
lika med Svenskarnas _Thyr_, mäst afhållen af de gamla Kämpar.
I _Euräpää i Carelen_ är _Tyriän-wuori_, där dennes boning varit, och
kallas än _Tyrjän-Äjjä_. Inbyggarena tro, at han än spökar förr krig,
och slår på trumma i skyn, hvaraf de spå krig instunda.
Biskop Agricola räknar _Turrisas_ ibland Tavastarnes afgudar, och
säger i fina bekanta rim: _Turilas annoi woiton sodast_, gaf seger
i krig. Synes öfverensstämma med _Thouras_, de Assyriers Kung, näst
_Ninus_, som sedan blef kallad Mars, eller _Thourias_, bellicosus
Mars. Andre finna likhet i _Thor_, de Göthers Öfver-Gud eller
Krigs-Guden. _Thyrarting_ kallas Fältslag i gamla Svenska historien.
TURSAS. Se _Meri Tursas_.
TUONI. Wallhall, döden -- v. _Manala_ och _Marta_, brukas i Finska
Psalmboken och Bibeln ofta för döden, grafven, förruttnelsen,
helfvetet och förgängelsen -- Se _Radier_.
TUONELA. Dödsens tilstånd och underjordiska Rike, full med
förruttnelse -- it. Audins-åkrar eller de dödas hemvist. _Tuonella
käydä Tuonelassa waeltaa_ -- falla i dvala, bortdåna, komma in
ecstasi; a Graec. _Thanein_ -- Sv. dåna, animo delinqui, _ethanon,
thanes_, Macedones, Scytharum vicini mortem apellabant _danon_, Teste
_Plutarcho_ inde Fennorum _Tuoni_, död.
I Tuonela trodde de gamla finnas alt hvad som härpå jorden förnögde
-- där var ägta nöjen -- silk, fläsk, korn, m.m. hvarföre de ock med
sina döda satte i högen i hedentimma, knifvar, spjut, pilar, mat,
kläder, ringar, husgeråd, pengar, gull, silfver, och trodde, at de
gingo updaga och räknade sina skatter än efter döden. Se _Jabmiaimo_.
Sådane qvarlefvor har funnits i ättehögarne äfven i _Laihela_ Socken
i Österbotn.
Emedan nu i _Tuonela_ fans korn, gäddor och flere ätlige varor, kan
man föreställa sig lätt, et Turkiskt paradis, där nectar drickes utur
gyldene skålar, och de gamla Göthers _Glyssiswallar_, eller de sällas
hemvisten efter döden, hvarest dygdens vänner fägnades. De gamlas
föreställningar, i verldenes barndom, voro mycket sinlige; dock
slutes billigt häraf, at de trodde själens odödlighet och et annat
bättre lif efter detta.
TUONEN NEITO, En af Parcerne, dödsens brudfrämma. Bor på _Kipumäki_
eller _Kipuwuori_. Har en _Pandoræ_ ask i handen, full med plågor,
med et måladt låck.
Kippu Tytti Tuonen neito,
Kipuja kokoiloopi,
Kipu wuoren kukkuralla,
Kirjo kansi kainalossa,
Kirjo wakkanen käessä,
Itkiä tihotteloopi -- --
TUONENOHRA el. OTRA, brädd af korn i Wallhall; förekommer i Runor,
äfven som _Tuonenhauki_, en Gädda, för älskare af hvardera i andra
lifvet; likasom _Odens galt_ i Svenska sagor; ty fläsket var en
lif-rätt för Götherne här i lifvet.
_Wäinämöinen_ lade _Tuonen otra_ til sträng pinnar i sin harpa.
_Pani naulat kandeleseen, orahasta Tuonen Otran, Tuonen hauwin
hampahista_ -- -- --.
TUULETAR, Väder-gudens Æoli väna Fru, vaggade och omrunkade de
upväxande Furu- trän, som Skogs-möjan _Kati_ planterade -- Se _Kati,
Lemmätär, Kangatar_.
TYRJÄN KOSKI, En strid forss i Norrige, eller Mälströmmen -- _Tuosta
tywy Tyrjän koski_. Run. It. _Tyysty ennen Tyrjän koski, wesi
Jordanan wäsähti_ el. _joki Jortanan kunehuk_ -- i.e. _kuiwu_, lugna
-- stadna i loppet.
TYRJÄN-WUORI, Se _Turri_.
TYYTIKKI (_Orawan Emuus -- pieni waimo_) Tapion neiti.
Metsän piika pikkuruinen,
Aukase rahanen aitta.
Mun metälle mäntyäni,
Luinen lukkosi murennat.
Mieluussa mehtolassa
Et Emäntä lienekkaän.
Jos et anna ajallani.
Ijälläni ilmuutak -- -- --
Ickornarnes Patronessa.
UHRI PAIKAT. Offerställen; sådane hade Finnarne så väl som Lapparne,
så i hedendomen, som än nästan til våra tider, flere, såsom helgade
lunder, stora trän, furun och tallar, stenar, hällar, berg, källor,
kyrkor och kyrko-gårdar, dit mjölk, pengar, ja, ända til knappnålar
offrades, at återfå sin syn, hälsa -- och den som tog af källan
eller Offerstället, sådane dit lagde persedlar, troddes krossas, få
ögonsjuka, blifva blind. I Hattula Socken i Tavastland är en sådan
sten, där regn-vatten stannar i en ihålighet, där flera surögde
tvätta sig och offra dit nålar; det finnes ock källor och träsk, som
man besöker för at löga sig. v. _Eräpyhä & Pyhä maa, Janakkala_ källa
&c.
Probsten Er. Frosterus i Anmarkn. öfver Ulo Socken i Mscr. berättar
om _Offerställen_ följande: "Beträffande gl. offerställen, så kunna
icke monge af them mera namngifvas, förutan hvad som skedt på
_Kehkoses_ hemman 1/4 mihl ned ifrån Mohos kyrka på norra sidan af
Elfven, hvars första åboer kommit ifrån Kandalaxi Sochen i Ryssland,
på hvilket hemman en korsboda mitt på gården varit, i hvilken boda
blifvit offrat genom särskilte fönster för gåss- och flickebarn,
sölfver, tenn, penningar &c. tå the skulle föras ther förbi til
kyrkan at döpas, efter alle barn i annor händelse hafva fått något
lyte, så at the antingen blifvit döfve, blinde eller dumbe" o.s.v.
En Soldat stjelpte bodan i elfven. Gården som förr varit förmögen
blef utfattig.
_Trattila_ et lax-patu ställe uti Pyhä fors och Muhos Capell-gäld;
har äfven varit offer-ställe, där en vid namn Philippus offrat kokad
lax i en _tratt_, at ärnå godt lax-fånge, då hans granne åt up det
och sade, _Ruto rualle, Jumala rohkiast andamaan_, h.e. fort til mats
och fort at ernå lycka af Gudi.
_Ulo Salå_ kyrka är et offer-ställe, i synnerhet på 2:dra dag Jul.
Landshöfdingen Friherre _Conrad Gyllenstjerna_ har, efter gjordt
löfte, vid et särdeles tilfälle skänkt til detta Capellen
Silfver-kalk, med drifvit arbete, samt en rar liten Communion-kanna,
med et långt glas-rör samt foten och locket af Sölfver förgylde, med
dess namn och vapn.
Er. Frosteri Mscr. t. c. p. 5. 11 & 10.
UKKO. Den äldsta Finnarnes Gudamagt, näst _Jumala_. Dyrkades vid
vår-utsädets görande (Agricola) i parallel med _Wäinämöinen och
Ilmarinen_. Äldre än _Fornioter_ Finnarnes Stamfader, och efter döden
tilbeden som Gud -- Se _Åbo Tidning_. N:o 20, för år 1772.
Honom tilägnas flere egenskaper och värs. Han anropades til alla
företaganden, och fruktades för dess ålder och magt.
Den samme, som _Thor_, ty Finnarne kalla än Thordön eller åskan,
_Ukko, ukkosen ilma, ukon ilmajylinä; ukko jylisee_. Än talas ock
om åsk-viggen, som man tror sig hitta där askan nedslagit; en
svart hård sten-kil. Sammalunda hade _Thor_ en vigg, til tecken at
han var utdelare af mandom och styrka. _Thors_ skål signades med
hammar-märket och blef drucken til styrka och mandom -- Sammaledes
dracks _Ukkos_ skål -- Se dess gemål _Rauni_.
Ukko hos Finnarne var altså den samme som _Thor_ hos Svenskarne,
_Taranis_ hos Celterne, och _Atia_ eller _Ajja_ hos Lapparne -- Se
_Taranis_ och _Taran-ukko_. Ukko skulle besatta sig med alt; han
skulle beskydda alt, äfven boskapen i skogen: hvarföre man, då den
utsläptes, önskade:
Piäk pilwessä käräjät
Säkehisä selwät neuwot,
Ettei noita kyllin soisi,
Kaihi wiljaltan witoisi;
Wähän minulla olisik,
Ahollen ajettawia,
Päällen pälwen pantawia
Pantu Akka paimenexi
Luoja karjan kahtojaxi,
Iskekk Ukko uta puuta,
Komauta kongelota,
Miekalla tuli terällä,
Kurikalla kultaisella
Item, vid Björn-jagten sjöngs: _Ukkoseni lintuseni, käyppä kaiten
karjan maita_ -- -- -- Ukko kallas ock _Pitkäinen_, eller den
längste och Högste, äfven _Isäinen och vanha mies_, at beteckna
dess Faderliga omsorg och allmagt. Ehuru _Ukko var Åske-Guden_;
så ägde han dock ej ensam den magten at dundra; ty _Wäinämöinen
och Ilmarinen_ kunde ock låta blixt och dunder fara fram. Ukko gaf
styrka åt svaga, mot Bergs-troll, (dem han med sin åskevigg krossade)
tillika med sin maka _Maan Emoinen_ och tilbådos bägge på en gång
således:
Ukon woima taiwahasta,
Maasta Maan Emoisen woima
Wäixeni woimaxeni,
Pirua pusertamaan,
Ramulaista kaatamaan -- -- --
Annas wielä Ukko uuluansi
Wäkeänsi mies wäkewä,
Wäixeni woimaxeni.
Ettän taitaisin tapella.
Että mä häjyn häwitän,
Tuiki tuimenettomaan,
Perkele peri katoon -- -- --
Ukkos magt sträkte sig altså icke allenast til luften, utan ock til
Skogs-lundarne; hvarföre han af Harfångare anropas:
Kostu korpi, mielly mehtä,
Taiwu ainonen Tapio,
Metän Ukko halliparta,
Ota kullat kullistasi.
Hopiaiset housustasi,
Anna Ukko kindaisi,
Anna Ukko kirwestäsi,
Jolla puuta hakkailen
Ukko tycks hafva likhet med _'Ogenos_, Ogenus, antiquus Deus,
Ukko, _'oxos_ et Nom. propr. i Grækiskan. Emedan _Ukon malja_
skulle drickas, eller _Thors skål_ såsom Bisk. Agricola säger, vid
vår-utsädet; så kan Ukko fattas i bredd med _Frejjer_, en Svensk
afgud, hvars minne äfven dracks i samma afsigt, näml. at befordra god
årsväxt och befrämja ymnoghet och välsignelse på alt -- Och emedan
_Ukko_ nu i Finskan betyder appellative, en gammal gubbe eller man;
så får man räkna, ifrån Ukkos tider de lycklige _Arilds tider_, som
voro under _Frejjer_, som var i sin regering en lycklig Konung, och
blef därföre äfven efter sin död dyrkad; til at välsigna årsväxten
-- I hans tid svettades honing utur ekarne, floderne runno med mjölk
och guld maldes på qvarnarne. Så sjunga skalderne, och de enfaldigare
tro det; men det är ej annat än Biskötseln. (Se _Mehiläinen_).
Boskapsskötseln och åkerbruket var i högsta flor; de skötte sina
bien, vårdade sina hjordar, brukade sina åkrar, hvaraf de _njöto rika
kärfvor_. Det var det _guld_, som de slogo på sina qvarnar. Ej under
om _Finnarne_ drucko Ukkos minne om våren, förväntande af _Ukko_ en
god kornskörd, at få godt öl til _Wuoden Alkajaiset_ och _Joulu_.
Ukko skulle bevara i krig, hvarföre han åkallades således:
Ukko kultainen Kuningas
Waari wanha Taiwahinen,
Tee minulle kiwinen miekka,
Eli rautainen rakenna,
Eteheni seisomahan,
Miehen päätä päästämähän.
_Ukko_ skulle drifva Hararne i gildren:
Ukko kultainen Kuningas,
Tuuwwos ilman tuusimatta,
Waromutta waaputtele.
Kynsin kytiyxelle (kynnyxelle),
Käpälön kahan eteen -- --
UKKONEN -sen i diminut. Väder- och Åske-Gud -- anroptes äfven vid
harfångst således:
Ukkoseni ainoseni!
Nostas pilwi luotehesta,
Toinen lännestä lähetä.
Kolmas ijästä iske,
Lomatusten loukautak,
Sa-a hyytä, sa-a jäätä,
Näille puillen puhtaille,
Warwuille walanteille.
Det är: väck up dina väder-ilar ifrån alla streck, låt snöga rim och
is på mina giller-stickor -- -- --