I.

I spetsen gick de askgrå skärens bonde.

Man sade, att han sålt sin svarta själ

för år och dagar sedan åt Hin Onde

och fått i gengäld makt att träffa säl

i prick på längsta håll och träffa truten,

mot molnen ringlande, så den stöp ned

i höterns bruna bädd på fraggigt ed

med näbb i blod och vinge genomskjuten.

Hans växt var hög: tre alnar, fyra tum.

Men år av ensam id (och kanske grubbel

vid enslig skyttebådas bränningsbubbel)

har nattens rakhet böjt, gjort ryggen krum.

I skjul för skägget, eldrött, strävt som vildens,

låg blekt ett anlet, och förrädiskt blå

där brann en blick, ibland så ond som få,

men ofta from som kristusbildens.

Det blåste storm. Den grova sjön låg på.

I bondens fjät på bärgväg grå

steg ödmjukt fiskarn, nödväxt, hundögd, rädd

för nattens dater, van att jämt bli hädd

som kältring och för feghet hån få smaka.

Femhundra år tillbaka

var bonden härskeppsviking, fiskarn träl,

som pärtor spjälkte, ved på härdar lade.

Ed = en smal landremsa, som förbinder två större områden.

-- Näs används i sin egentliga betydelse av udde.

Och Tor vart död och Kristus född, ja väl.

Men hur det gått, höll bonden än sin häl

på fiskarns nacke, än hans härskarsjäl

bjöd lydnad för de bud han föresade.

Och efter fiskarn bondens drängar följde,

mot vädret stretande: två starka, grotta,

snabbhänta gråsälsjägare, som måtta

de grova huggen, dräpande i rappet.

Oktoberskymning långsamt stigen höljde.

På bärget stod en tall. I kronan stormen ven.

Då fiskarn gick förbi, han skalv vid klappet

från gren, som slog mot gren.

Längst ut vid skärets stup mot väster,

där havet sjöd i uddens bränningsfamn,

ett jättebål av sönderhuggna mäster

och gistna bord och bräckta spiror tronade

med en galjonsbild kastad högst på bråten.

När mörkret föll, när mullret dovast tonade

i bränningarnas hålor, tändes bålet.

Men långt på vidden vroks i stormnattsvrålet

ett skepp ur kurs. Man lopp till räddningsbåten.

Då ljöd en röst: "Var signat, Kristi namn!

Nu visar fyren, havets kyrka, målet.

Nu vänder skeppets bog från villostråten

mot blosset över vänlig, fridsvigd hamn."

Skärgårdens vår · 第 11 / 18 题