Skärgårdens vår

Morgonseglats.

Jag seglar en morgon bland skären

i ekan, lagd på slör,

mot ljusa, oändliga mären,

som vidgas utanför.

Och jag varsnar en kobb, som kallar

av strandis stängt i sin ring,

fast havet majblått svallar

och jublar runt omkring.

Den är mig ond att möta,

men jag stävar ändå dithän.

I bukten: flarn från en sköta.

På land: bara grus och sten.

Men skrevan är full av violer,

löften i havets vår

om vekhet och mildhet och godhet,

där bränningen tornhögt slår.

En kobb, där intet kan leva,

som trängtar till lycka och sol,

bär i skrovliga stupet en skreva

och i skrevan en bård av viol.

Klåvskär, Åland, maj 1913.

Skärgårdens vår · 第 5 / 18 题