[Fotnot 3: För dem, som önska sätta sig mera in i detta ämne anbefalles
professor Ribots bok om _Minnets sjukdomar_ (i svensk öfversättning af
O. H. Dumrath).]
[Fotnot 4: För dem, som äro mera inträsserade af läran om ärftligheten,
må här påpekas, att på de sista åren en annan åsikt alltmer börjat göra
sig gällande, nämligen den att _förvärfvade egenskaper icke gå i arf_.
Antagandet af en dylik ärftlighet anses af en del vetenskapsmän icke
förenligt med hvad man har sig bekant rörande äggets och embryots
(fostrets) bildning och utveckling, och de fall af dylik ärftlighet,
hvilka hittills blifvit anförda, ha icke kunnat uthärda en noggrann
pröfning. Att nya egenskaper kunna utvecklas hos afkomman förklaras
därigenom, att vid hvarje ny individs bildning element deltaga, som
härröra från två olika håll, nämligen från far och mor. Härigenom kunna
dessa anlag och egenskaper förstärka eller försvaga hvarandra hos
afkomman, gamla egenskaper försvinna eller förändras och nya uppstå; och
dessa nya egenskaper, som således hvarken äro ärfda i vanlig mening
eller förvärfvade, kunna sedan öfverflyttas genom arf på en senare
afkomma. På detta sätt förklaras, huru de olika medlemmarna af samma
kull kunna vara hvarandra i viss mån olika, förete variation; och genom
ärftlighet och urval (naturligt, konstgjort eller könsurval) förklaras
utvecklingen af nya former och arter. Om den ifrågavarande satsen är
sann, nämligen att förvärfvade egenskaper icke gå i arf, så måste den
naturligtvis äfven gälla om själsegenskaper. Man är därför äfven vid
förklaringen af nya, medfödda, _moraliska_ egenskapers uppkomst
uteslutande hänvisad till variation, ärftlighet och urval; men i de
flästa fall torde emellertid förklaringen af företeelserna icke bli
svårare än förut. För att belysa detta genom ett exempel, låtom oss t.
ex. taga uppkomsten af den hos människan medfödda afskyn för ätandet af
människokött. Letourneau förklarar den sålunda, att männen, som ville
behålla köttet för egen räkning, förbjödo kvinnorna att deltaga i
människoätandet och strängt straffade de kvinnor, som öfverträdde detta
förbud. Härigenom uppkom hos kvinnorna småningom en stark afsky för
människoätande, och denna sålunda förvärfvade motvilja gick slutligen i
arf äfven på den manliga afkomman. Enligt det andra åskådningssättet
kunde man utgå från det antagandet, att begäret efter människokött lika
väl som andra begär var i viss mån olika starkt hos olika kvinnor; och
att de kvinnor, som hade stark förkärlek för människokött, småningom
utrotades, under det de, som hade mindre stark benägenhet därför,
fördrogos af männen. Enär således de senare företrädesvis lämnade
afkomma, så väl manlig som kvinnlig, hvilken ärfde deras egenskaper,
fortplantades hos båda könen den ifrågavarande egenskapen och
utvecklades småningom till en instinktiv motvilja. Genom öfning kan en
mängd så väl fysiska som psykiska förmögenheter och färdigheter
utvecklas, stundom i otrolig grad. Men det är klart att äfven _anlaget_
härvid spelar en stor roll, och att de nämda egenskaperna i stort sett
skola bättre utvecklas hos de individer, som för dem äga de bättre
anlagen. Om nu de ifrågavarande förmögenheterna och färdigheterna äro
till nytta för individen, familjen eller samhället i deras kamp för
tillvaron, och om på grund häraf deras innehafvare i ett eller annat
afseende gynnas, så gynnas äfven på det hela taget fortplantandet och
tillväxten af de bättre anlagen, äfven om de genom öfning förvärfvade
färdigheterna icke gå i arf. Den som har detta i minnet skall utan
svårighet kunna i det följande, där Letourneaus framställning är
bibehållen, tillämpa den nyare åskådningen om ärftligheten.]
[Fotnot 5: Åt den, som vill lära känna biens höga samhällsmoral,
anbefalles Mæterlincks utmärkta arbete _Bikupan_. I serien _Modärna
tänkare_, Alb. Bonnier 1902.]
[Fotnot 6: Se i detta ämne docenten Jägerskölds: _Djurens vård om sina
ungar._ (Ljus' förlag.)]
[Fotnot 7: Det är bekant, att hos enstaka individer stundom vissa
egenskaper uppträda, som saknas hos hans närmaste anförvanter, men
funnits hos hans förfäder. Så t. ex. erhåller man inom alla dufraser
(men i synnerhet vid korsning af olika sådana) emellanåt dufvor af
skifferblå färg med svarta band på vingarna o. s. v., hvilka således
likna den vilda klippdufvan, de tama dufvornas stammoder. Denna
företeelse kallar man _atavism_, eller återgång, och den är af stor
betydelse vid utforskandet af de olika arternas ursprung. Atavism äger
emellertid ofta rum äfven ifråga om själsegenskaper. -- För en
utförligare framställning af detta och hithörande ämnen hänvisas i
öfrigt till n:o 1 af Verdandis småskrifter: _Om människans ursprung_ af
G. Adlerz.]
[Fotnot 8: Under medeltidens hungerperioder torgfördes stundom
människokött; efter 30-åriga kriget fann man röfvarband kring kittlar
med kokande människokroppar.]
[Fotnot 9: Med orätt kallas Viti-öarna (tillhörande Polynesien) för
Fijiöarna.]
[Fotnot 10: I vår af Kristoffer stadfästa landslag hette det: »Bästa
ting, som bonde i bo sino hafver, det är laggifta hustru hans; hvilken
hona från bondanom stjäl, han är värste och störste tjufver. Därför eho
som bondens hustru lockar från honom och löper med henne bort .... han
skall dömas och upphängas öfver andra tjufvar. Vill ej bonde hustru sin
lif unna då föres också hon till tings och dömes kvick (= lefvande) i
jord.»]
[Fotnot 11: Å andra sidan vördades af högt stående folk seder som nu
kallas brott. Så t. ex. ansågo de gamle egypterna äktenskap mellan
syskon, ja, mellan far och döttrar, som synnerligen riktiga.]
[Fotnot 12: Jag har själf som barn erfarit det medärfdas rent kroppsliga
makt i detta afseende: efter att med god smak _ovetande_ ha ätit
hästkött, bleknade och kallsvettades jag, när jag senare upplystes om
köttets beskaffenhet.]
[Fotnot 13: _Tabu_ kalla vildarna det afskilda eller undantagna, hvilket
de förklarat som heligt. Egendomligt är att med det ofvan berättade
jämföra t. ex. Karl XII:s yrkande af _dödsstraff_ öfver en soldat, som i
rusigt tillstånd anfört en psalmvärs med djäfvulens namn i! Ett sådant
lagligt mord ansågs _då_ sedligt, men en svordom som ett urbota brott!]
[Fotnot 14: _Macbeth_ akt II, scen 2. C. A. Hagbergs öfversättning.]
[Fotnot 15: 5 Mose bok 7: 2; 5 M. 20: 12-18 (och flerstädes).]
[Fotnot 16: 1 Sam. 15: 3.]
[Fotnot 17: Dom. 4: 21.]
[Fotnot 18: 2 M. 13: 2; 22: 29. 3 M. 27: 28, 29.]
[Fotnot 19: 1 M. 22.]
[Fotnot 20: Dom. 11.]
[Fotnot 21: 5 M. 21: 18-21.]
[Fotnot 22: 2 M. 21: 7-11.]
[Fotnot 23: 5 M. 21 (och flerstädes).]
[Fotnot 24: 5 M. 22: 20-24.]
[Fotnot 25: 3 M. 18: 20.]
[Fotnot 26: 2 M. 21: 20-21.]
[Fotnot 27: 5 M. 19: 21.]
[Fotnot 28: 2 M. 22: 1.]
[Fotnot 29: 2 M. 21: 2.]
[Fotnot 30: 2 M. 22: 21-23.]
[Fotnot 31: 3 M. 19: 13.]
[Fotnot 32: 2 M. 22: 26.]
[Fotnot 33: 2 M. 22: 25.]
[Fotnot 34: 3 M. 19: 9-10.]
[Fotnot 35: 2 M. 23: 9; 3 M. 19: 33.]
[Fotnot 36: 5 Mose bok 24: 16.]
[Fotnot 37: 3 M. 19: 18.]
[Fotnot 38: Sålunda säger Konfutse: »Hvad du ej vill att en annan skall
göra dig, det skall du ej göra honom»; och Buddha yttrar: »Låtom oss
lefva lyckliga, icke hatande dem, som hata oss».]
[Fotnot 39: _Evmenider_ = den hämnande rättvisans och samvetskvalens
gudinnor.]
[Fotnot 40: I Sverges lag bibehölls denna rätt till 1653.]
[Fotnot 41: För utrymmets skull måste jag afstå att anföra flera siffror
och i stället hänvisa till n:o 11 af Verdandis småskrifter; _Den
industriella arbetarfrågan_ af Gustaf Steffen.]
* * * * * *
Noteringar:
Fotnoter har samlats i slutet av boken och genomgående numrerats.
Originalet använder två typer av fotnoter. Vanligtvis är fotnoter
markerade med stjärnor. Däremot är hänvisningar till bibelställen
(fotnoter 15-37) markerade med siffror. Denna skillnad har bedömts som
utan signifikans och inte återgivits i den här transkription.
Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits. Ett
antal uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare fel har
rättats som följande, delvis efter jämförelse med senare utgåvor
(innan/efter):
[s. 19]:
... seden, att barnet skulle döpas genast efter födseln och ...
... seden, att barnet skulle dödas genast efter födseln och ...
[s. 25]:
... betesmarken och skogen. Öfverallt hafva i det älsta samhället ...
... betesmarken och skogen. Öfverallt hafva i det äldsta
samhället ...
[s. 39]:
... Du skall dräpa med urskillning och icke anfalla någon, ...
... Du skall dräpa med urskiljning och icke anfalla någon, ...
[s. 41]:
... barbariska moralens hämtas från alla håll, väljer jag dem ...
... barbariska moralens lagar hämtas från alla håll, väljer jag
dem ...
[s. 43]:
... folks sedelära otvetydligt finna -- icke genom sin morals ...
... folks sedelära otvetydigt finna -- icke genom sin morals ...
[s. 46]:
... med heder från sin södermanlänske granne taga allt hvad ...
... med heder från sin södermanländske granne taga allt hvad ...
[s. 47]:
... flerestädes med hudstryckning, brännmärkning med glödhett ...
... flerestädes med hudstrykning, brännmärkning med glödhett ...
[s. 50]:
... Den industriella moralens stor framsteg är lifegenskapens ...
... Den industriella moralens stora framsteg är lifegenskapens ...